Nattsvart för Eintracht när Köln enkelt utmanövrerar dem och vinner 2-0
”Wir wollen euch kämpfen sehen” – Vi vill se er kämpa. Eintrachtfansen sjunger efter att Köln precis gjort ett – noll i den första halvleken. Och man förstår ju fansen. Det är den sista hemmamatchen för säsongen, för ett lag som ser ut att närma sig nedflyttningen. Det är fullsatt på CommerzbankArena, och nerverna hos spelarna går nästan att ta på, men laget vägrar prestera.
Heribert Bruchhagen uttalade sig innan matchen att det handlar om den jobbigaste situationen som laget befunnits i sen han tog över klubben. Och det är väl knappast en överdrift. Situationen har varit ganska mörk, ganska länge och ser knappast ut att bli ljusare nu heller. Snarare tvärtom.
Första halvleken:
Kommentatorn till matchen är fly förbannad på Frankfurts spel. Efter att Chihi i den tjugofjärde minuten har nickat in ledningsmålet så kan han inte låta bli att skälla ut Eintrachtförsvaret. Och säga vad man säga vill: Han har rätt. Våra försvarare står och ser på när Podolski och Novakovic spelar bollen enkelt till varandra, och sen kommer crossen till Chihi som nickar den bakom en chanslös Fährmann i målet.
Det är dessutom intressant att det tar Ochs åtta minuter att dra på sig ett gult kort. Ochs som gör sin – förmodligen – nästsista match i Frankfurttröjan visar i alla fall prov på vilja, men inte var det väl på det sättet som fansen menade när de skrek åt sina spelare att kämpa. Det ska snarare spelas fotboll, och inget annat.
Kvalitén på fotbollen är katastrofal, från båda lagen. Det är nedflyttningskamp – javisst, men det ska inte behöva vara såhär ändå. Frankfurt börjar halvleken ganska bra, men känns väldigt snart väldigt tama och skapar egentligen inga större chanser. De håller mest i bollen och vågar inte riktigt pressa framåt. Köln, efter sitt ledningsmål, gör absolut inte mer än de måste. Så matchen är tråkig, om än tät.
I 44:e matchminuten kommer Eintrachts stora chans i den första halvleken. Bollen spelas fram mot en Gekas som i första läget står offside, men bollen når inte fram till honom, utan nickas ner på Frankfurtfötter och spelas fram till en Gekas, som inte längre står offside. Gekas skjuter in bollen via både Kölnförsvarare och målvakt, men domaren har redan blåst för offside i förstaläget. Kommentatorn reagerar precis likadant som jag – det borde ha räknats som en ny situation. Men domaren tyckte tydligen inte likadant. Och det känns så talande. Samtidigt som Kaiserslautern har vänt mot Wolfsburg så spelar ju alla andra resultat ingen roll, ifall vi inte kan vinna vår match. Och det är egentligen inget som talar för det.
Andra halvleken:
De försöker ju i alla fall, är det lätt att tänka. De vill verkligen göra något framåt, men laget ser så lamslaget ut att det nästan gör ont att se. Sjuttio procents bollinnehav i början av andra halvleken, men det är fortfarande Köln som haft både den farligaste och nästfarligaste chansen, i de kontringar som de bjuds på. Köln gör fortfarande inte ett dugg mer än de behöver och försvarar sig utan egentliga problem. Och dessutom har de Novakovic och Podolski som får Eintrachtförsvaret att stressas till misstag, gång på gång. Speciellt ungdomsspelaren Duda, som fått hoppa in med kort varsel gör en väldigt stressat intryck.
Fansen blir – efter 60 spelade minuter – smått otåliga. De har eldat på och skrikit hela matchen, trots att laget inte har levererat. De fortsätter såklart skrika sig hesa, men lite långsamt hör man deras desperation. Och mittfältet har slutat fungera helt, där en Caio inte syns till alls längre. De spelar helt enkelt som en Absteiger. En nedflyttare. De enda möjligheterna som Eintracht får är från fasta situationer, men inte heller där så blir det riktigt farligt, utan det skriks mer efter straffar än det försöks nå boll.
Matchminut 80 betyder inte att något speciellt händer på planen, det är en annan plan som fokus läggs på istället. Mönchengladbach har nämligen tagit ledningen över Freiburg. Och två minuter senare smäller det till igen. Två – noll och plötsligt så är Eintracht under strecket. Och det känns helt välförtjänt. Mönchengladbach har gång på gång visat prov på en klar spelidé, där Frankfurt inte har haft någon. Och dessutom har de en uppåtgående trend. Något som Frankfurt knappast inte kan skryta med. För det händer ingenting i matchen. Den är stendöd möjlighetsmässigt, trots att Amanatidis tar plats på planen.
Det skapas absolut ingenting, och det finns heller inga tecken på att Frankfurt skulle göra något mål. Köln bara fortsätter såsom de gjort hela matchen. Sanou, som byts in istället för Novakovic, är cirka 165 cm lång, men vinner ändå luftkampsdueller på plan. Det säger tillräckligt. Matchen avslutas med en straff för Köln, som Podolski behärskat drämmer dit.
Grattis Köln som tack vare dagens seger klarade sig kvar i Bundesliga till nästa år.
Nu då?
Det blir Zweite nästa år. Inget jag kan se pekar på något annat. Laget har tappat konceptet. Sålt smöret, tappat pengarna, och blivit nedstänkt av en bil som åkte genom en lerpöl. Det här är så fantastiskt pinsamt att titta på att man inte kan bli annat än sur. Det finns egentligen inget mer att säga, och ändå skulle jag kunna tjata om det hur länge som helst. Detta gnäll tänker jag dock bespara er, i alla fall för stunden.
Wir wollten ja nur euch zumindest kämpfen sehen.
Vi ville ju bara se er kämpa, åtminstone.
So spielten wir:
Fährmann – Köhler, Dudda, Russ, Jung –Caio (89’ Altintop), Schwegler, Fenin (74’ Amanatidis), Ochs, Heller – Gekas
So spielten sie:
Rensing – Eichner, Mohamad, Geromel, Brecko (71’ Andrézinho) – Pezzoni, Petit (78’ McKenna), Jajalo, Podolski, Chihi – Novakovic (86’ Sanou)
Gelbe karten:
Frankfurt: 8’ Patrick Ochs, 27’ Martin Fenin, 89’ Caio
1. FC Köln: 38’ Adil Chihi , 62’ Milivoje Novakovic , 64’ Petit
Schiedsrichter: Dr. Felix Brych
Publikum: 51500 – fullsatt
