Krönika: Fantastiska Nürnberg!
FC Nürnberg är i en fantastisk form och har en imponerande statistik under de senaste månaderna, men tyvärr har det inte fått genomslag i media. Det här är en del av sanningen om hur Nürnberg mitt under brinnande säsong och ofrivilligt tränarskifte förvandlades från nedflyttningskandidat till ett av seriens mest svårslagna lag.
Innan jag börjar med någonting annat vill jag presentera ett antal statistiska fakta om ett lag i en av världens fyra bästa ligor. Lek gärna samtidigt som ni läser lite med tanken hur dessa siffror skulle presenteras i media om det gällde vissa andra lag i såväl Europa som Tyskland.
* Lagets senaste hemmaförlust var för 181 dagar sen – varken Bayern München, Schalke 04 eller Borussia Dortmund har vunnit i Nürnberg den här säsongen.
* Laget har endast två förluster på de senaste 15 matcherna – Dortmund (b) och Leverkusen (b).
* Laget är obesegrade de sju senaste matcherna.
* Laget är ett av fyra lag som inte förlorat mot Bayern München.
* Laget har släppt in fjärde minst mål i Bundesliga.
* Sen lagets förre tränare valde att utnyttja en utköpsklausul och laget istället tagit in en, på elitnivå, helt oprövad tränare så har laget bara förlorat en av nio matcher.
* Laget som låg på plats 14 efter höstsäsongen har under vårsäsongen tagit fjärde mest poäng i Bundesliga.
* Laget har en svensk som genom sina starka insatser har tagit en plats i landslagstruppen.
Det här laget är alltså 1. FC Nürnberg – en av Tysklands mest traditionella föreningar, en klubb som är byggd på ungdomsverksamhet och bosmanvärvningar, men trots det (eller tack vara det) har tagit fram spelare som Stefan Kießling och Ilkay Gündogan.
Om frånvaron av medierapportering
Jag har full förståelse att det inte rapporteras så mycket om Nürnberg på veckobasis i det kommersiella nyhetsflödet som drivs av klick och lösnummer – det är bara att inse att det finns bara tre lag i Bundesliga som folk är intresserade av och att Bundesliga fortfarande är en parentes i den genomsnittlige fotbollsentusiastens intressesfär. Det jag däremot saknar är att det uppmärksammas i de mer djupgående analyser och bloggar som ändå finns att tillgå. Nu är jag inte den mest välbevandrade individen i svenskt medielandskap, men jag har hittills inte sett något större dokument. Tänk vilket dokument Simon Bank skulle måla upp ifall det var en fransk mittenklubb eller vilka storhetsvansinnesdrivna tillbakablickar Erik Niva skulle göra om det var Tottenham. Bundesligabloggare som Adam Nilsson och Pierre Wingren har den rätta plattformen, men jag väntar fortfarande på att få se något mer djupgående därifrån. Se det som en utmaning om ni läser det här! Om jag nu har missat något reportage eller dokument får ni gärna upplysa mig i kommentarsfältet, jag blir den förste att tacka er! Själv ska jag i texten nedanför försöka mig på att förklara framgångarna.
Hur laget har blivit så svårslaget
Nürnbergs grundspel byggt på en tät defensiv där varenda spelare på planen vet sin roll i försvarsspelet byggdes upp av Dieter Hecking som var klubbens tränare under tre år fram till dess att han sa upp sig och flyttade till Wolfsburg i vintras. Hecking var under sin tid i klubben väldigt mån om att använda sina resurser till att bygga ett välfungerande lag som kunde spela försvarsspel och etablera sig i Bundesliga efter en period som ”jojo-lag”. Tanken var att i takt med att resultaten blev mer stabila skulle skulder kunna betalas av och resurserna växa så att laget sakta men säkert kunde flytta fram positionerna. De två ledorden som har karaktäriserat Nürnbergs spel har varit organisation och laganda, där alla spelare har förstått exakt vilken uppgift de har och sliter för att hjälpa varandra. Per Nilsson beskrev för mig i en intervju hur de aldrig har haft problem med några divabeteenden, eftersom att hela kulturen kring laget bygger på att ge allt för att hjälpa sina lagkamrater.
I början av säsongen verkade det som att grundspelet hade uppgraderats så pass mycket att Nürnberg skulle bli en reell kandidat för Europaspel den här säsongen, men efter den inledande succén kom flera bakslag på varandra och plötsligt var man nere i nedflyttningsstriden. När juluppehållet kom hade man förvisso ett antal poängs försprång på bottenlagen, men laget låg ändå på 14:e plats och oron var stor hos lokal media och supportrar. I det läget väljer den hyllade tränaren Hecking, som egentligen alla klubbens intressenter vill ha kvar från spelare till supportrar, att utnyttja sin utköpsklausul och flytta till Wolfsburg. Klubbens lösning blir att plocka upp den före detta spelaren och helt nykläckte tränaren Michael Wiesinger från U23-laget till Bundesliga. Oron var lika stor som befogad över vad som skulle hända och jag skrev själv i en artikel att Wiesinger förhoppningsvis kan lyckas förvalta det Hecking byggt och klara sig ur den här säsongen utan nedflyttning.
Hittills har Wiesinger överträffat alla förväntningar och visat hur han på ett väldigt pragmatiskt sätt har arbetat bort svagheter och på en väldigt kort period ganska tydligt har experimenterat sig framåt utan att för den delen släppa grundtryggheten på ett väldigt framgångsrikt sätt. I mina ögon som betraktare så verkar det som att han identifierar nyckelproblemen, provar en lösning och om den lösningen leder till andra problem så jobbar han vidare. Resultatet poängmässigt har varit fantastiskt och är antagligen en kombination av Heckings grundspel, Wiesingers påbyggnad, spelartruppens formtopp och en del tur. Nedan följer mina iakttagelser som åskådare över hur Wiesinger har arbetat under sina nio matcher med de större problemformuleringarna och lösningarna:
Grundproblem 1 – för få målchanser produceras
Under första halvan av säsongen hade Nürnberg stora problem med att skapa målchanser som inte var på fasta situationer. Direkt efter jul kunde vi istället se hur Nürnberg direkt från avspark öste på i ett väldigt högt tempo (speciellt på hemmaplan) och verkligen vågade satsa offensivt och fylla på med spelare. Detta i kombination med ett intensivt presspel gjorde att Nürnbergs förstahalvlekar var bättre, roligare och mer intensiva än på hela säsongen. Det hjälpte också laget till att få självförtroende i anfallsspelet och i takt med självförtroendet ökade avsluten, vilket även har lett till fler mål.
Följdproblem 1a – laget kollapsade efter 45 minuter
Under de första matcherna under Wiesingers ledning så lyckades Nürnberg bara upprätthålla sitt väg- och bollvinnande spel i 45 minuter för att därefter vara helt handfallna och låta motståndarna få ett fullständigt spelövertag mot ett försvar som föll djupare och djupare. Lösningen på problemet var att få spelarna att hushålla med sina krafter genom att spela ett smartare presspel och i det bollförande spelet varva explosivitet med lugnare perioder. En annan stor skillnad var att han började coacha aktivt med tidigare spelarbyten, som nu kom i 60:e minuten och gav injektioner istället för i 75:e när spelet redan rasat.
Grundproblem 2 – stora hål på kanterna
Något som var ett problem under större delen av höstens 17 matcher var att ytterbackarna läckte som såll. Steg ett i lösningen kom gratis i och med att det högre presspelet och större bollinnehavet skapade färre situationer där ytterbacken utmanades. Övergången till 4-1-4-1 som Hecking inledde förre julen, har också skapat ett bredare mittfält som kan ge understöd på ett annat sätt. Tyvärr försvann inte problemet helt och på vänsterbackssidan har både Plattenhardt och Pinola fått chansen utan att någon av dem gjort 90 minuter utan stora misstag. På högerbacken har Chandler förvisso ryckt upp sig, men under de senaste matcherna har Wiesinger valt att flytta ner Balitsch till ytterbacksplatsen och där kan vi tala om att stänga en kant – han har imponerat stort trots att det är ”fel” position.
Grundproblem 3 – passningsspelet är uruselt
Detta är något som Nürnberg har haft problem med över hela säsongen. Laget har konsekvent legat bland de med lägst passningsprocent av alla lag omgång efter omgång, oavsett matchutgång. Det är också det bristande passningsspelet som är en av orsakerna till att anfallsspelet klickar och målen uteblir eftersom att det inte skapar möjligheter direkt eller ger indirekta förutsättningar eftersom att spelarna är rädda för att flytta upp. Nilsson har sagt att det här är något som laget jobbat oerhört mycket med under träningarna med Hecking och jag kan tänka mig att Wiesinger jobbar vidare. Förhoppningsvis får vi se resultat.
Bonus:
* Laget har vid ett flertal tillfällen efter jul visat en oerhört stark moral då de släppt in mål och trots att de kanske varit i en urusel period i matchen, så har de frammanat krafter till att etablera ett starkt tryck och göra mål. Detta är något som inte har varit fallet tidigare. Två bra exempel är matcherna mot Hamburg och Hannover.
* Wiesinger har lyckats få liv i spelare som Esswein och Mak, som är kreativa och nu känner att de har chansen igen. Dessutom har Feulner fått ett stort förtroende och han har tackat genom att vara en av de bästa spelarna.
Självklart är det möjligt att den här framgångsvågen för Nürnberg har varit en slump och att resten av säsongen kan sluta i moll eller att Wiesinger inte har någon som helst roll, men det kan också vara tvärtom. Som amatörtyckare och fotbollssupporter kan jag bara förmedla vad jag sett och vad jag känner - kommentera gärna vad ni tror och tycker om Nürnberg i kommentarsfältet eller forumet!
* * *
Apropå medietäckningen av Nürnberg kan jag förbereda er läsare (Nürnbergsupportrar och andra intressenter) på att rapporteringen för resten av Bundesligasäsongen kanske inte kan hålla samma frekvens och kvalitet som hittills. Tjänsten förflyttar mig från Nürnberg till ett projekt på 3-4 månader i Portland, USA vilket gör att förutsättningarna för att se matcher försämras. Jag kommer självfallet att fortsätta rapportera så gott som möjligt och till sommaren är jag antagligen tillbaka i Nürnberg för att kunna ladda för fullt inför nästa säsong!
