Optimistjolle am Main, version 23
Optimismen är sedan länge tillbaka am Mainestrand, men nu har den exploderat ånyo.
Jag vet, jag vet. Det är bara Schalke. Men innan Schalke var det Leverkusen och innan Leverkusen var det svårslagna Augsburg. Det är såklart så att vi inte mött de värsta av lag. Vi förlorade faktiskt till och med med 5-0 mot FC Bayern. men efter det blev det 1-1 mot Dortmund, 3-3 mot Mönchengladbach och 1-1 mot RB leipzig. Jag vägrar tro att alla dessa resultat var produkter av ett dåligt topplag. Inte heller var det blixten som slog ner, ty den slår inte ner på samma plats tre gånger. De senaste resultaten, vilket innefattas av många tappade poäng från "topplag" och bara en förlust på de senaste tio från Eintracht, tyder på att Eintracht Frankfurt kommer vistas i toppskiktet när den här våren är slut.
För det är egentligen bara vi och Union som vinner matcher. Vilket är fascinerande, med tanke på vilken gyllene chans klubbarna i toppen sitter på nu när Flicks Bayern har oväntade problem. Bara Eintracht och Union, synonymer för övrigt, som kan vinna matcher. Tänk vart den tanken tar oss. Såklart ska vi inte följa den tankegången, för den skulle ta oss till orimliga höjder av hybris, men det är tänkvärt. Vi verkar vara de enda som vill vinna matcher. Och det är inte sällan klasskillnad.
Schalke är Schalke. Men det såg ut som FC Bayern mot MSV Duisburg stundtals. Hade inte Trapp och Hinteregger haft en kommunikationsmiss och låtit Matthew Hoppe att göra 1-1 hade det kunnat bli 5 eller 6-0. Tveklöst. När Eintracht kopplade greppet igen efter pausen hade Schalke knappt en touch på Frankfurts planhalva. Och så har det sett ut under ett gäng matcher. Faktum är att Eintracht har spelat denna expansiva och tydligt överlägsna fotboll under ganska många veckor, men bara missat utdelningen. Man har inte haft nog med kreativa spelare i sista tredjedelen under en avgörande del av matchen. Men nu finns det ett halvdussin. Det problemet är som bortblåst.
Planeringen av truppen blev för en gångs skull perfekt. Younes, Barkok, Hrustic, Kostic, Kamada, Jovic och André Silva - en potpurri av kvalitet och kreativitet från olika håll och kanter. När man behöver ett instick bakom backlinjen finns det troligen någon. När man behöver ett mål, ja hallå. Parar vi ihop denna nya kreativa septagon med vår allmänna svårslagenhet får man en relativt skrämmande bild. Ett Eintracht som inte går av för hackor varken i defensiven eller offensiven, ett Eintracht som utmanar samtliga lag i ligan på alla plan.
Nå, jag tror på Europa. men jag är blott en obotlig optimist i en båt på floden Main. Guppar med mitt fiskespö, hoppas på napp.
Gå tillbaka 7 år och vi hoppades på 13:e i en tuff liga. Med hjälp av Bobic, Hübner, Kovac och Hütter med flera sitter vi nu och blir besvikna om den vackra hymnen från Europa League inte spelas i Riederwald när september välkomnar oss med sina grönbruna vingar.
