Princen av Hessen
Om Boateng, nav och flygplatser.
Jag fick i en artikelkommentar höra att jag minsann var pretentiös. Efter att ha samtalat med en vän insåg jag att han var korrekt. Pretentiös, ja skriv upp mig på den listan! Som fotbollsnörd inser jag att det altid finns saker på en plan som man måhända tittar bort från. Ibland kan det handla om händelser eller bara om estetik. Man kanske glömmer bort vissa spelare då de inte är estetiska nog i sitt spelsätt. Därför skulle jag vilja be om ursäkt.
Jag har negligerat dig, Kevin Prince Boateng. Det var inte min mening, det var inte heller någonting som jag själv insett.
Mijat Gacinovic är en fantastisk fotbollsspelare som med sitt driv och tempo kan speeda upp vilken match dom helst. Jag avvundas Serbien. Omar Mascarell är en av mänsklighetens mest underskattade defensiva mittfältare som med sin mycket underskattade snabbhet och rörelse ganska ofattbart enkelt kan bryta upp anfall genom en enkel fot ut i luften. Men ingen av dessa två skulle ens fungera utan den ghananske bjässen i mitten av vårt spel.
Eintrachts spel utgår från att pressa. Vi pressar motståndaren, tvingar den att göra misstag och sedan utnyttjar vi dessa misstag genom vår snabbhet och klipskhet i anfallet. För att detta ska fungera behöver vi ett antal spelartyper. Vi behöver för det första en frenetisk anfallare som aldrig slutar springa, Rebic. Vi behöver ytterbackar som förstår pendelprincipen, typ alla ytterbackar vi har. Jag vill dock medge att Willems defensiva förståelse haltar.
Framförallt behöver man en spelare som är navet för alla bollar. Liksom en världsdel behöver en plats för mellanlandning, behöver ett pressande lag en plats för uppspel och kontringar. Boateng är för Frankfurt vad Frankfurts flygplats är för alla Europas flygbolag. Boateng är Fraport. Han är den man spelar. Han är den som flyter framåt för att hitta öppning. Han är den som backarna hittar och han är den som med den enklaste sidopassning kan få ett helt motståndarmittfäält ur led. Kevin Prince Boatengs lugn och styrka i mitten är anledningen till att Kovac spel fungerar så bra.
I anfallet flyter han framåt och blir en slags raumdeuter då Wolf tenderar att flyta ut. Detta såg vi klockrent mot Leipzig där han drev in i ytan i straffområdet för att trycka dit bollen. I defensiven har han en tendens att bli skottblock. Om han inte är det brukar han hålla tight markering, samtidigt som han alltid är beredd att ta bollen och hitta en framåtrusande medspelare. Han är den perfelta mittfältaren för oss. I den rollen han har just nu är han det mest ypperliga nav jag kan se oss ha.
Han är dessutom den ledare som varje lag behöver. När en match blir tuff och jobbig finns han där som Kovac långa arm. Han styr, han ställer, han kommenderar och han kommenterar. Han förklarar för eventuella ungtuppar, han vägleder dig, oavsett ålder och nationalitet och språk. Han är Eintracht Frankfurts form, han är oss. Utan tvekan är han dessutom en av Kovac absolut viktigaste kuggar och ett absolut mästerdrag av Kovac, Bobic och company.
Skulle Eintracht fortsätta framåt och nå Europa skulle man kunna tacka Prince för mycket. Han har det mesta och han har gjort det mesta. Tack.
