Redaktionen summerar ”Hinrunde” – här är höstens utmärkelser
Höstsäsongen är till ända och innan vi lämnar den bakom oss ska vi på redaktionen sammanfatta den med hjälp av tio olika utmärkelser.
Sedan snart en vecka tillbaka har spelarna gått på ledighet för att slappna av och ladda batterierna innan förberedelserna inför vårsäsongen tar sin början.
Trots en emellanåt svajig höst får man ändå säga att HSV överträffat förväntningarna då man just nu befinner sig på tredje plats i tabellen. Drömmen om en efterlängtad återkomst till den tyska fotbollens finrum lever således i allra högsta grad och det är med stor spänning vi blickar framåt på vad som kan tänkas vänta oss under det kommande året.
Men innan även vi på HSV-redaktionen tar ledigt för att fira jul och nyår ska vi summera hur höstsäsongen sett ut. Detta gör vi med hjälp av tio olika utmärkelser där Filip Wollin, Samuel Zurawski och Gustav Bjäresten delar med sig av sina tankar och åsikter.
Höstens spelare
Filip: Sebastian Schonlau, Sonny Kittel och Jonas Meffert är några av spelarna som i mina ögon visat framfötterna lite extra under hösten. Mitt val faller dock inte på någon av dessa herrar, utan i stället på Moritz Heyer. 26-åringen är i grund och botten en central mittfältare, men behärskar att spela på flertalet positioner och just hans mångsidighet har kommit väl till hands den här säsongen då han kastats runt i laget beroende på var han behövt täcka upp vid skador och formsvackor. Sedan i slutet av oktober har han mestadels fått agera högerback, men dessförinnan när han oftast fick spela på sin favoritposition bevisade han att han även har näsa för mål då han hittat nätet vid fem tillfällen. Heyer är helt enkelt en spelare som nog alla klubbar önskar att de hade till sitt förfogande och jag hoppas innerligt vi kommer få se honom på Volksparkstadion under många år framöver.
Samuel: HSV har varit ett starkt kollektiv under hösten snarare en ett lag där enskilda spelare har glänst och stått för den avgörande skillnaden. Det finns dock en spelare som förtjänar att nämnas i den kategorin - den avgörande kategorin alltså. För mig har Sonny Kittel varit höstens bästa spelare. Lagets tio har hittat tillbaka till formen han hade i början på säsongen 19/20. Hittills i ligaspelet har Kittel noterats för fyra mål och hela tio assist, detta på bara 18 matcher, ett otroligt imponerande facit. Den kreative mittfältaren är en vital del av Hamburgs anfallsspel och om laget ska lyckas med att ta sig tillbaka till den tyska fotbollens finrum så krävs det att Kittel fortsätter på den inslagna vägen.
Gustav: Faride Alidou. Ser ingen som har glänst lika mycket som Alidou. Fantastisk med bollen och när han väl börjar springa är det få som rubbar honom. Är alltid på hugget och presterar oavsett hur matchen ser ut. Något han borde lära sina lagkamrater.
Höstens talang
Filip: Även om jag i skrivande stund känner mig en smula besviken på honom då han verkar beslutat sig för att lämna HSV senast till sommaren är mitt svar givetvis Faride Alidou. Kantspringaren kom från ingenstans och gjorde omgående stor succé med sin snabbhet och blädande teknik. En spelare som alltid bjuder på stor underhållning och det är verkligen jättetråkigt att han eventuellt redan gjort sin sista match för klubben.
Samuel: Det känns otroligt givet att valet här faller på Faride Alidou. Den tjugoårige, numera U20-landslagsmannen har sedan sin debut varit en självklar startspelare i Tim Walters Hamburg – och det är inte svårt att förstå varför. Det skulle dröja hela vägen fram till omgång tio och matchen mot Düsseldorf innan vi fick bekanta oss med den frejdig ytterspringaren som dittills bara hade representerat HSV II. Det blev totalt 27 minuter för Alidou i den matchen, 27 minuter där han imponera så pass mycket att han fick starta borta mot Paderborn i nästa omgång, väl där blev han målskytt och resten är historia. Alidou har tagit publiken, laget och ligan med storm, jag tycker inte det är för stora ord. Det som är oroande är att den irrationelle yttern sitter på utgående kontrakt och det är flera Bundesliga-klubbar som har uttryckt sitt intresse. Vi kan nu bara be till högre makter att Jonas Boldt lyckas med det omöjliga, för vilken spelare han är – Faride Alidou.
Gustav: Alidou. När den bästa spelaren är född 2001 blir valet ganska enkelt. Trots sin ringa ålder har Alidou vid ett flertal tillfällen varit bäst i HSV.
Höstens utropstecken
Filip: På övergångsfönstrets sista dag plockades Mario Vuskovic in på lån från Hajduk Split och trots hans marknadsvärde på hela sex och en halv miljon euro var det få som hade någon kännedom om honom. Till en början hade han svårt att övertyga Tim Walter om att han förtjänade en startplats, men när Jonas David åkte på en skada fick den 20-årige kroaten kliva in i startelvan och har sedan dess behållit den. Vuskovic har en härligt uppoffrande spelstil och påminner en hel del om den tidigare publikfavoriten Kyriakos Papadopoulos som sannerligen spelade med hjärtat och aldrig vek sig en tum i närkamperna. En spelare jag bara vill se mer och mer av.
Samuel: Även i den här kategorin finns det givetvis fog för att lyfta Faride Alidou. Men för sprida jublet har jag valt att utse Daniel Heuer Fernandez, eller ”DHF” om man så vill, till höstens utropstecken. ”DHF” har egentligen sedan ankomsten till Hamburg varit hårt kritiserad både av media och fans. Efter att ha misslyckats med att ta steget upp till Bundesliga under hans debutsäsong 19/20 förpassades han till bänken under fjolårssäsongen. Länge pratades det om att Hamburg skulle plocka in en ny målvakt i sommarfönstret men när väl premiären stod för dörren, stod också ”DHF” mellan stolparna. Och som han stod mellan stolparna. Fram till skadan i cupmatchen mot Nürnberg hade nog ”DHF” varit Hamburgs absolut bästa spelare och förmodligen ligans bästa målvakt. Heuers utvecklingskurva den här säsongen har varit extraordinär och vi får hoppas att han kommer tillbaka i samma form som innan skadan. Wir habt kein Neuer, aber wir haben Heuer.
Gustav: Alidou. Kom från nästan ingenstans och glänste direkt. Har tagit en tröja i laget och är i mina ögon bäst i laget. På så sätt blev valet ganska enkelt.
Höstens glädje
Filip: Inför den här säsongen kände jag en stor tveksamhet gentemot både Walter som tränare och den trupp som stod till hans förfogande. Nästan ett halvår senare måste jag erkänna att jag fått äta upp mina fördomar och jag gillar verkligen det här laget, som inte består av några utpräglade stjärnor. Det känns som att det finns en stark sammanhållning i gruppen och att spelarna kämpar och sliter för varandra i stället för att bara tänka på sig själva. Något som tidigare saknats och som delvis ligger till grund för att vi nu är inne på vår fjärde säsong i andraligan.
Samuel: Försäsongen var slut, 2. Bundesliga var tillbaka och på andra sidan stod rivalen Schalke 04. Vad som länge såg ut att bli en dyster afton blev i stället en kväll fylld med glädje. Hamburg kom tillbaka från underläge och avgjorde matchen med två sena mål. Glädjen jag kände när Heyer gjorde 2–1 och när sedan Jatta skickade in 3–1-bollen var en glädje jag uppriktigt sagt inte hade känt på mycket länge kring Hamburg.
Gustav: Marko Johanssons intåg. När en svensk kommer in i laget blir det automatiskt roligt, speciellt när den får mycket speltid. Oerhört glad att det gått så pass bra för Marko med tanke på den kritik som riktats mot honom under sin tid i Allsvenskan. Jublar varje gång han gör en räddning, och det har varit många.
Höstens överraskning
Filip: Jag var verkligen inställd på att det här skulle bli en medioker säsong från början till slut och bestämde mig redan i maj för att bara njuta av de många roliga matcherna i stället för att fokusera på en uppflyttning. Men som bekant är vi med i toppen och slåss, och bara det faktum att vi hade en svit på tolv matcher i följd utan något nederlag är helt otroligt. Naturligtvis ska vi inte ta ut något i förskott, för förmodligen kommer allt precis som vanligt skita sig i slutändan. Men jag trodde verkligen inte vi skulle vara där vi befinner oss nu efter att halva säsongen var färdigspelad.
Samuel: Ett pris som bör tilldelas samtliga ledare och spelare i HSV. Och nej, det har inte varit propagandafotboll och en spikrak kurs mot Bundesliga. Men det har varit – sett till spelarmaterial och förväntningar – en lyckad Hinrunde. Hamburg ligger på en tredjeplats i tabellen och även om det är en otroligt jämn tabell så är allting fortfarande möjligt. Med tanke på undertecknads pessimism, både kring ledarskapet och spelatruppen får det arton första omgångarna klassas som en positiv överraskning.
Gustav: Alidou. Ännu en gång blir Alidou vald. Visste knappt vem killen var innan säsongen. Blev snabbt en favorit och har presterat från första stund. På så sätt blev valet enkelt ännu en gång.
Höstens besvikelse
Filip: Jämfört med förra säsongen finns det egentligen inte mycket att klaga på då matcherna faktiskt spelats inför publik. Det märks dock tydligt att saker och ting inte är som de brukade vara på läktarna och en stor anledning till det är att ultras bojkottar matcherna på grund av rådande restriktioner. Även om jag inte vill tro det är jag en smula skraj för att den tyska supporterkulturen aldrig kommer bli sig lik igen.
Samuel: Det må vara lite hårt att kalla Manuel Wintzheimer för årets besvikelse. Men i tanke på hans försäsong adderat med att jag innan säsongen hade en förhoppning om att det här kunde bli Wintzheimers år kvalar han ändå in som höstens besvikelse. 22-åringen har spelat 473 minuter under Hinrunde och har endast mäktat med ett mål och en assist, vilket såklart måste betraktas som ett underbetyg. Under de åtta senaste matcherna har Wintzheimer fått nöja sig med kortare inhopp och det finns tyvärr inte mycket som talar för att han kommer utvecklas till en slipad bundesligaspelare – Wintzheimer har stagnerat.
Gustav: Bakery Jatta var het under stora delar under förra säsongen efter sitt mycket svaga år 2019/2020. Jag själv trodde att han skulle fortsatt vara bra i år men han har inte fått det att riktigt lossna i mina ögon. Alldeles för många klassiska “Jatta-prestationer” där verkligen ingenting stämmer. Passningar går fel, mottagningar är omöjliga och konstiga löpningar. Extra besviken blir jag då jag alltid hoppas Jatta ska spela bra och göra mål.
Höstens misslyckande
Filip: Jag orkar inte ens kommentera den femtioelfte förlusten mot brunråttorna. I stället väljer jag det faktum att vi bränt mängder med målchanser – vilket lett till att vi haft förtvivlat svårt för att lyckas stänga matcher. Detta har i sin tur kostat oss en del onödiga poängtapp och det känns som att de nio kryss vi hittills mäktat med kunde halverats om bara spelarna haft siktet inställt.
Samuel: Återigen nederlag mot Pauli, kommentarer är överflödiga…
Gustav: Svårt att peka ut en enskild punkt. Men tycker försvarsspelet emellanåt varit för dåligt. Många gånger har försvaret känns ihåligt. I många stunder är det stabilt och tryggt men alldeles för ofta blir det hönsgård på bara en minut. Otroligt frustrerande och det måste lösas för det kostar alldeles för många poäng.
Höstens saknad
Filip: Något jag många gånger grämt mig över under hösten är att vi saknat en notorisk målskytt. Förra säsongen hade vi som bekant Simon Terodde till vårt förfogande och hade vi lyckats behålla honom är jag övertygad om att vi nu hade toppat tabellen i överlägsen stil. Robert Glatzel må ha gjort nio mål, men han hade utan att överdriva kunnat ha tredubblat den siffran om han inte bränt alla de otaliga chanser han bjudits på.
Samuel: Det som verkligen har saknats under första halvan är ett fullsatt Volkspark. Den högsta publiksiffran som hittills har noterats är 39.543, det var i matchen mot Holstein Kiel. Att fansen inte sluter upp i samma utsträckning som tidigare är självklart förståeligt – även om det är tråkigt. I och med att det förbannade coronaviruset tycks tillta igen talar mycket för att det kommer dröja ytterligare innan Volksparkstadion är välfylld igen.
Gustav: Stephan Ambrosius. Med tanke på att försvaret emellanåt är dåligt hade det varit skönt att ha Ambrosius som kunde vara där och styra upp lite.
Höstens mål
Filip: Spontant är det två mål jag minns lite extra från den här hösten. Det första är det avgörande mål som Heyer stod för i den sjätte övertidsminuten hemma mot Sandhausen – vilket var min första match på plats på Volksparkstadion sedan februari förra året. Det andra är Tommy Doyles läckra fullträff borta mot Paderborn – som även det blev matchvinnande. Det finns få saker i fotbollsvärlden som är så underbara som ett sent segermål där ilska och irritation på bara ett par sekunder byts ut mot ren och skär eufori.
Samuel: Höstens mål tillägnar jag Tommy Doyle. Det var i bortamatchen mot Paderborn som britten slog till med en riktig delikat kasse. Wintzheimer spelade in bollen snett inåt bakåt, Kinsombi släppte den och Doyle pendlade in den i det högra hörnet. Ett mål av hög klass och därtill ett helt avgörande segermål i den 94 minuten.
Gustav: Jattas mot Schalke i premiären. Den volleyn och det utförandet är inte lätt. Ganska given etta för mig.
Höstens match
Filip: Svårt att inte svara premiären borta mot Schalke här. Som alltid är man lite extra taggad när det vankas premiär, men förväntningarna var lågt ställda och när Terodde gav hemmalaget ledningen efter bara några minuter såg det dystert ut. Men under den andra halvleken vände HSV på steken och jag minns fortfarande den otroliga lycka som sköljde genom kroppen vid Heyer och Jattas avgörande mål i slutminuterna.
Samuel: Hemmamatchen mot Jahn Regensburg den 20 november. Det var den fjortonde omgången och Jahn Regensburg var vid tillfället faktiskt serieledare. På förhand var det inte mycket som talade för HSV och det fanns alldeles för många dåliga minnen av tidigare möten lagen emellan. Men, HSV stod för årets i särklass bästa prestation där man mer eller mindre gjorde slarvsylta av motståndet. Resultatet skrevs till 4–1 i Hamburgs favör men känsla var att bör ha slutat med ytterligare marginal. Bubblare till höstens match är givetvis premiären mot Schalke.
Gustav: Bremen borta. Behöver nog inte förklara så mycket. Kändes lite overkligt att Hamburg presterade i en match som betydde något.
* * *
Vi på HSV-redaktionen vill med detta tacka alla våra läsare för det här året genom att önska en god jul och ett gott nytt år!
