Rhenderby blev ren utklassning
Viking Peterson är på plats i Köln under hösten 2011. Här är hans debuttext på svenskafans.com!
Mellan Köln och Leverkusen är det drygt två mil och båda städerna är belägna längs med Rhen. Det är inte svårt att förstå att det här inte är en fotbollsmatch av vanlig karaktär. På en av många barer längs med Venloer Strasse i Kölns västra stadsdel Ehrenfeld, är det packat med folk framför de två teveapparaterna. Bara någon minut hinner gå efter att jag har hittat en plats med min Kölsch (Kölns egna öl), innan jag får frågan ”FC oder die Konkurrenten?”. Att han inte ens vill uttala motståndarlagets namn utan bara säger ”die Konkurrenten” bekräftar den rådande rivaliteten. ”FC, natürlich” svarar jag snabbt.
Matchen började lite som senaste matchen hemma mot Nürnberg, med försiktighet och osäkerhet. Leverkusen har det klara spelövertaget, utan att nämnvärt hota Kölns Michael Rensing i målet. En känsla av oro lägger sig över hela lokalen när Leverkusen går till anfall, och när Leverkusens Eren Derdiyok kastar sig efter bollen på ett flackt inlägg och så när får in den i mål, drar samtliga i lokalen djupt efter andan. I slutet av första halvlek växer hopper när en kontring för Köln hägrar sig. Det är Podolski som bygger upp anfallet med en djupledsboll mot Sasha Riether, som driver på, håller i och spelar snett bak till en kommande Podolski, som tar med bollen i steget in i straffområdet och frispelar Milivoje Novakovic som bara har att lägga in bollen i nätmaskorna.
0-1, och optimismen stiger under halvtidsvilan. Fler Kölsch beställs in och högre tonarter märks. Knappt två minuter in i andra halvlek får vi, lite oväntat, mer att jubla åt. Firman Podolski/Novakovic visar åtreigen prov på god samarbetsförmåga, den här gången var det Novakovic tur att agera framspelare och Podolski får göra sitt första mål för dagen, tredje för säsongen. Nu börjar folk tro allvar att en seger möjligen kan inkasseras, men det är trots allt långt kvar av matchen. Då, i 54:e minuten slår Podolski till igen och gör sitt andra mål. Oförtjänt, förmodligen, det är ingenting man tar hänsyn till varken här i baren eller på resultattavlan. Leverkusen som har mest bollinnehav och spel fortsätter att försöka skapa målchanser, och gör det till viss del. I 70:e minuter resulteras det i ett mål, av Simon Rolfes. 3-1 och tjugo minuter kvar att spela, och en viss nervositet sprider sig längs hela Venloer Strasse, men Leverkusen hinner inte skapa några fler giftiga målchanser och Köln visar upp ömsom stabilt försvarsspel ömsom snabba kontringar. Under tilläggstiden, när Leverkusen förgäves försöker komma till avslut får Köln en period som bollägare. Lugnt och säkert rullar man ut de trötta och frusterade spelarna i Bayer Leverkusen, och efter några fina aktioner når bollen fram till Jajalo som otroligt elegant drar sig in i straffområdet och chippar den lite lätt över målvakten. På något sätt är målet signifikativt för matchbilden. För Köln går allt hem, med lekande lätthet, medan Leverkusen sliter och kämpar utan utdelning.
Nu är det bara ren eufori bland alla i lokalen, utan några halter av tvivel. Barägaren bestämmer sig då för att dra på Kölle-hymnen på högsta volym i lokalen. De hesa stämmorna av ”mer stonn zu dir FC Kööööölle” hörs ända bort till domkyrkan känns det som. Den största segern mot Leverkusen borta är ett faktum och jag går ut på trottoaren, där folk i massor stannat för att ta del av segerns sötma. Kvällen ser ut att bli varm…
