Sämsta elvan under min tid som supporter
Flertalet spelare har de senaste åren underpresterat grovt i HSV. Här är elva av dem som undertecknad anser varit de sämsta under hans tid som supporter.
Titt som tätt kommer jag på mig själv med att sitta och tänka tillbaka på gamla tider i mitt liv eftersom jag är en otroligt nostalgisk människa. Tidvis händer det att fotbollen hamnar i fokus och då oftast HSV – som ju är laget i mitt hjärta.
Efter söndagens fruktansvärda debacle mot Greuther Fürth retade jag mig på samtliga spelare och ledare, och svor över deras nonchalanta inställning som nu ser ut att kosta oss en efterlängtad återkomst till Bundesliga.
Det har dock funnits betydligt värre perioder under mina snart tretton år som supporter och jag kom osökt att tänka tillbaka på några av dem. Nedflyttningsstriderna, brakförlusterna och alla dessa misslyckade spelare som genom årens gång burit vår vackra dräkt.
Detta fick mig att börja komponera samman den värsta elvan av spelare som representerat HSV under den tid jag följt klubben, och det tog inte särskilt lång tid innan jag svetsat samman ett riktigt risigt och bedrövligt gäng.
Motiveringarna och premisserna till varför de tar plats i elvan skiljer sig åt från spelare till spelare, men de har alla en sak gemensamt – och det är att de floppat rejält.
Formationen är 3–4–3 och är väldigt offensivt inriktad, vilket är lite ironiskt då ingen av dem är särskilt skarpa framför motståndarmålet.
Låt oss ta en titt på elvan där vi börjar med målvakten och avslutar med anfallarna. Givetvis har jag även valt ut en tränare som får äran att leda denna miserabla skock och jag är säker på att vi vid det här laget hållit till i Oberliga om han suttit kvar än i dag.
Sifforna efter namnen är antalet matcher och mål/insläppta mål
Christian Mathenia – 39/60
Jag kommer ihåg att jag aldrig riktigt begrep mig på vitsen med att värva Mathenia, även om han hade gjort det helt okej för ett överpresterande Darmstadt. Men visst, han kostade inte ens en miljon euro att plocka in och var vid tillfället inte mer än 24 år gammal.
Som väntat lyckades han inte överlista en medfaren och tilltygad René Adler under försäsongen och inledde seriespelet som bänknötare. Först när Adler åkte på en av sina många skador fick han chansen mellan stolparna och lyckades inte övertyga. Som väntat återtog Adler förstaplatsen igen så fort han var tillräckligt kry för att spela.
Säsongen därefter hade Adler lämnat och Mathenia blev av något outgrundlig anledning utsedd till nummer ett – trots att Julian Pollersbeck anslutit. Men det gick också som det gick, för den säsongen degraderades HSV för första gången någonsin från Bundesliga och Mathenia släppte in 38 mål på 24 framträdanden, där 0–6 mot Bayern München blev droppen som gjorde att han förpassades till bänken säsongen ut.
Utöver sina många undermåliga prestationer gjorde han sig inte direkt populär utanför planen där han visade sig vara en skitstövel av rang.
Lasse Sobiech – 12/1
Sällan har jag sett en lika långsam och stabbig mittback som Sobiech och det finns en anledning till att han aldrig fått det att fungera i Bundesliga. Han är helt enkelt inte tillräckligt bra för att spela på den nivån.
Efter att ha spenderat hela karriären i Dortmund, bortsett från utlåningar till St. Pauli och Greuther Fürth, flyttade han permanent till Hamburg med hopp om att etablera sig som en startspelare i Bundesliga. Tio försök fick han på sig innan HSV insåg sitt misstag och i stället fortsatte karriären hos stadsrivalen St. Pauli i andraligan, vilket var en mer lämplig nivå för den gänglige försvararen.
Heiko Westermann – 173/11
Det tar nästan lite emot att hacka på Westermann med tanke på hans många år i klubben, men det är svårt att inte stämpla honom som en stor flopp. För när han anslöt från Schalke gjorde han det som tysk landslagsman och kostade ändå sju och en halv miljoner euro – vilket på den tiden var en gedigen slant för en försvarare.
Westermann skulle bli den självklare ledaren i defensiven och ett bevis på det var att han omgående efter sin ankomst fick bära kaptensbindeln – vilket han också gjort i Schalke.
Till en början skötte han sig helt okej, men blev sämre och sämre ju längre tiden gick. Trots det fick han spela match in och match ut då det helt enkelt saknades bättre alternativ. Kaptensbindeln fick han dock efter ett tag lämna ifrån sig och någon vidare ledare kan man inte säga att han var – varken på eller utanför planen.
Walace – 30/2
Ett halvår innan sin ankomst till Hamburg hade den unge brassen varit med och vunnit OS-guld på hemmaplan efter att ha besegrat Tyskland i finalen. Prislappen landade på nio miljoner euro när HSV köpte loss honom från Grêmio och förväntningarna var skyhöga på den spännande centralmittfältaren.
Det började också lovande då han i sitt första framträdande i ligan nätade i den famösa bortasegern mot Leipzig och var en av planens stora giganter. Det skulle dock snart bli tydligt att han ännu inte hunnit anpassa sig till den tyska fotbollen och under våren pendlade han mellan startelvan och avbytarbänken.
Säsongen därefter inledde han som startspelare och stod för två fina insatser. Sedan påbörjades det som skulle ligga till grund för nedflyttningen och Walace visade snabbt att han inte ville vara en del av ett losergäng. Ute på planen uppträdde han nonchalant och började dessutom bli alltmer omedgörlig utanför, där han gjorde allt i sin makt för att provocera. Till slut fick klubben nog och valde att stänga av honom under de åtta avslutande omgångarna och några fler framträdanden blev det aldrig för den minst sagt bångstyrige brassen.
André Hahn – 24/3
Efter sju år på villovägar var den förlorade sonen äntligen tillbaka i Hamburg. Hans resa mot toppen hade varit lång och brokig där han som ung blivit ratad av HSV, men fortsatte trots det kämpa och hamnade till slut i Borussia Mönchengladbach där han under tre års tid varit en viktig pjäs i offensiven.
Sex miljoner euro kostade han att lösa från sitt avtal med ”die Fohlen” och det fanns inte en tanke på att han skulle kunna floppa. Men det gjorde han – och det med råge. Trots att han inte var mer än 27 år gammal såg han ut att vara tio år äldre när han rörde sig på planen och att han lyckades peta in tre baljor är nästan ett mirakel.
En säsong blev det, och det var den största fiaskosäsongen av dem alla där HSV åkte ur Bundesliga. Snacka om en misslyckad återkomst och att kasta pengarna i sjön...
Alen Halilovic – 7/1
Fansen kunde inte tro det var sant när Halilovic presenterades. Den lille kroaten gick under smeknamnet ”Balkans Messi” och han hade ju också varit lagkamrat med just Messi då han kom från Barcelona.
Uppståndelsen kring honom var enorm och inte blev den mindre av att han valde tröja nummer 23, vilket fick media att spinna på att han var arvtagaren till Rafael van der Vaart. Men nej, så blev det givetvis inte.
Dribbla och trixa med bollen var han duktig på, men det räcker inte långt i Bundesliga. Att slå en passning längre än tio meter behärskade han inte och än mindre besatt han den taktiska kunskap som krävs för att spela på den här nivån. Så allt som allt blev det sex framträdanden i ligan, varav bara ett från start där han byttes ut i halvtid. Med det sagt anses han vara en av klubbens största floppar genom tiderna.
Julian Green – 5/0
Efter fem år i Bayern Münchens ungdomslag skulle amerikanen nu ta nästa steg i sin utveckling, varpå han gick på lån till HSV i hopp om värdefull speltid i Bundesliga. Ynglingen var dock inte redo för att ta det steget skulle det visa sig, åtminstone inte i en så kaotisk klubb som HSV.
Under våren fick han chansen att visa upp sig vid fem tillfällen men utan att utmärka sig.
Strax efter årsskiftet meddelade föreningen att Green skulle spela för reservlaget, vilket väckte stor ilska hos huvudpersonen som till en början tvärvägrade. Till slut gav han dock med sig och spelade en match mot St. Pauli II. Därefter syntes han sällan till på träningarna och via sociala medier gick det att läsa att han befann sig i USA där han tillsammans med kompisar gick och kollade på NHL och NBA.
Sällan har jag varit med om en lika bortskämd och respektlös spelare, och jag förmodar att han fick sig en och annan uppläxning när han återvände till München.
Bobby Wood – 63/12
”Fake it ’til you make it” är en aforism som Wood följt till punkt och pricka. Jag minns att jag fick en dålig känsla i magen redan när han presenterades, trots att han hade en imponerande säsong bakom sig med Union Berlin.
Visst, två mål på de två inledande matcherna i seriespelet talade för att han kanske ändå var på riktigt. Därefter inleddes en måltorka som varade i ett kvartal och om det var något han visade sig ha talang för var det horribla avslut. Det kvittade om han så stod en meter framför öppet mål så missade han. Däremot var han snabb som blixten och det fick honom att framstå som en duglig fotbollsspelare.
Den dåvarande tränaren Markus Gisdol verkade dock se något som ingen annan såg och fick ledningen att förlänga anfallarens kontrakt med en saftig löneökning därtill.
Nu satt han säkert i båten och behövde inte längre bevisa något för någon. Det ska gudarna veta att han inte heller försökt och anledningen till att han fortfarande är kvar i klubben beror endast på den mustiga lön han kasserar in vid varje månadsslut. Att han inte ens tar plats i truppen verkar spela mindre roll.
Sven Schipplock – 32/0
Frågan är om inte Schipplock tar förstapriset när det kommer till onödiga värvningar. Sejouren i Hoffenheim hade varit helt okej, även om han aldrig lyckades befästa sin plats i startelvan. Förhoppningen var väl att han skulle blomstra i Hamburg, men så blev det verkligen inte.
Noll mål på 32 framträdanden – för en anfallare. Det är så bedrövligt att det knappt finns ord till att beskriva hans uselhet och jag blir fortfarande förbannad varje gång hans namn kommer på tal.
Jacques Zoua – 32/3
Är det kanske så att kamerunaren är den spelaren i Bundesligas historia som haft det träigaste träbenet genom alla tider? Jag håller det allt annat än omöjligt med tanke på det jag såg av honom under hans tid i HSV.
Vad klubben såg i honom förstår jag inte, och inte heller att han spelade 32 matcher. För utan att vara överdrivet elak var det inte vid ett enda tillfälle han gjorde en godkänd insats, utan ständigt tog man sig för pannan när han rörde vid bollen. Till slut blev det mest att man skrattade åt hans sprattelgubbsrörelser och hans tafatta försök att få kontroll på sin egen kropp som aldrig riktigt verkade vilja lyda honom.
Ibland händer det om nätterna att jag vaknar upp kallsvettig efter att ha drömt om att han fortfarande är kvar i klubben. Hemska, hemska tanke.
Marcus Berg – 70/13
Sorry Marcus, jag tycker om dig som person och önskar verkligen att jag inte hade behövt ha med dig i den här elvan. Men så var det ju det där med prestationer utifrån förväntningar, och då är det oundvikligt att inte ha med den svenska anfallaren.
För när han kritade på för HSV efter sin braksuccé under U21-EM gjorde han det som klubbens dyraste nyförvärv genom tiderna. En av världens mest spännande spelare skulle nu ösa in mål i Bundesliga och ta HSV till nya höjder där den stora visionen var att en dag kunna fira en efterlängtad ligatitel.
I stället blev Bergs ankomst något av startskottet på den stagnation som hållit i sig i över tio års tid nu och som aldrig verkar vilja upphöra. Tråkigt nog benämns Berg fortfarande som en gigantisk flopp och det är sällan hans namn inte kommer på tal med ett efterföljande hånflin när man berättar för en tysk fotbollsintresserad att man kommer från Sverige.
Michael Oenning – 0,80 poäng per match
Här har vi den tränaren med sämst poängsnitt av alla som lett HSV under minst tio matcher. Anledningen till att han fick chansen som huvudtränare var på grund av att laget körde över Köln med hela 6–2 i hans första match vid rodret. Därefter blev det inte mer än en ynka seger till, och det med uddamålet mot VfB Oldenburg i cupens första omgång.
Oenning förtjänar nästan en utmärkelse för att han lyckades få ett sådant ärorikt jobb trots sin totala avsaknad av kompetens. För jag har aldrig varit med om en tränare som varit lika oduglig och bortkommen.
* * *
Finns det någon spelare du anser borde tagit plats i elvan? Tveka då inte att lämna en kommentar här nedanför.
