Stars und Legenden: Harald ”Lumpi” Spörl
Han förkroppsligade ”Rothosen” under hela 90-talet och var nära landslaget, men nådde aldrig riktigt ända fram. Den lille mittfältaren med det fina tillslaget är trots allt ett av traditionsföreningens största fynd genom tiderna.
I den anrika lilla staden Bamberg, känd för sin rökta öl som doftar korv och smakar mycket föds i oktober 1966 en pojke som får namnet Harald Spörl. När lille Harald är runt åtta anordnar Västtyskland fotbolls-VM och laget med Gerd Müller och ”der Kaiser” Beckenbauer ror hem guldet vilket startar fotbollsfeber i landet. Den unge Spörl intresserar sig för fotboll och startar sin karriär lilaklädda 1. FC Bamberg.
Någon gång i tioårsåldern får han smeknamnet ”Lumpi”, troligtvis av någon kamrat som skojar. Harald förstår aldrig riktigt vad hans nya namn egentligen hade för innebörd, men det fastnar så till den grad att även hans familj till slut börjar använda sig av det. Tio år senare går flyttlasset från den pittoreska lilla staden i Oberfranken 50 mil norrut till den stora hansastaden. Traditionsföreningen Hamburger Sportverein har fått nys om den unge mittfältarens talanger och tar in honom som påläggskalv då det framgångsrika lagbygget som dominerat tysk fotboll runt decennieskiftet börjar bli ålderstiget och behöver föryngras. Året är 1987 och ”Lumpi” spelar för en annan amatörklubb från Bamberg med lila hemmaställ VfL Frohnlach. En chansning som ska visa sig gå hem. Det blir dock inte succé direkt.
Det är inte bara Spörl som ansluter till föreningen. Årsbarnet ”den vackre” Bruno Labbadia som skjutit 18 mål för sitt Darmstadt i Bundesliga 2 säsongen tidigare, får ett större förtroende. Han motsvarar förtroendet direkt och gör mål i debuten och när säsongen är avklarad har han spelat 31 matcher och gjort 11 mål. ”Lumpis” första säsong inleds med en lång period av bänknötande. Först i omgång 11 efter att laget i föregående omgång blivit rejält förnedrat av Mönchengladbach i en förlust med 8-2 ges han chansen av tränare Skoblar som känner sig tvungen till drastiska förändringar för att skaka liv i truppen som förutom det förödmjukande nederlaget stått för en högst medioker start av säsongen. Harald Spörl får chansen från start mot Bayer 05 Uerdingen och levererar även han ett mål i sin debutmatch. HSV vinner med 3-1. Svenske utlandsproffset Robert Prydz står för Uerdingens tröstmål i slutet av matchen. Skoblar fortsätter att ge den unge mittfältaren speltid i de följande fyra matcherna.
Den jugoslaviske tränaren och före detta rekordmålskytten från franska första ligan har inför säsongen tagit över efter mångårige tränaren Ernst Happel. Efter den usla starten får ledningen nog och Skoblar får gå. Ersättaren Willi Reimann hämtas från stadens andra klubb St Pauli vilka han säsongen tidigare överraskande fört till Bundesligakval trots att klubben då var nyuppflyttad i Bundesliga 2. Reimann väljer att bänka ynglingen och satsa på erfarnare spelare. ”Lumpi” får mest göra inhopp. De sista fyra matcherna blir han det dock rikligt med speltid och mot Bochum lossnar det när den kvicke ynglingen slår till med ett ”Doppelpack”. När säsongen summeras får den ses som lyckad för en ung nykomling som gått från amatörfotboll till Bundesligaspel – 17 matcher varav 6 inhopp och tre mål. HSV som under fjolårsäsongen vunnit tyska cupen och kommit tvåa i ligan, har däremot inte stått för en helt godkänd säsong och landar till slut på plats 6.
Säsongen 88/89 tar Spörl ytterligare kliv och står för imponerande 9 mål på 30 insatser från sin mittfältsposition. ”Den vackre” Bruno har inte en lika lyckad säsong. Efter 10 inledande mållösa matcher byter han mitt i säsongen till Kaiserslautern. Harald Spörl spelar vidare i ”Rothosen” säsong efter säsong och växer så småningom fram till en nyckelfigur på mittfältet som bland annat tar frisparkar och slår straffar. Det blir sammanlagt 14 säsonger för ”Lumpi” som med åren blir något av en favorit bland supportrarna. Likt Bruno är det många spelare som kommer och går, men ”Lumpi” är klubben trogen. På mittfältet får han äran att spela med många klassiska HSV-profiler och klasspelare. Sent åttiotal och tidigt nittiotal spelar han med legendarer som den suveräne inläggsspecialisten ”Manni” Kaltz, den målfarlige Uwe Bein och och den lika målfarlige blondlockige Thomas von Heesen. Mot mitten av nittiotalet har han den hårdskjutande Jörg Albertz och den tunnhårige bulgariske kämpen Yordan Letchkov bredvid sig. Under slutet av hans karriär heter kollegorna Thomas Gravesen, Hasan Salihamidzic och Mehdi Mahdavikia.
Allt efter att de etablerade tacklar av får Spörl ett större ansvar och det är då han spelar sin bästa fotboll. Under Felix Magath, säsongen 95/96 vinner han lagets interna skytteliga med sina 14 mål och står dessutom för 8 målgivande passningar och är oomstritt en av de mittfältare som dominerar ligan. Röster höjs för att han ska få en plats i det tyska landslag som deltar i europeiska mästerskapen i England sommaren 96. På Volksparkstadions läktare sjungs ”Lumpinationale”, en version av internationalen med ”Lumpi” istället för ”inter”, som ett inlägg i debatten. Spörl har oturen att stå på topp samtidigt som ytterst kvalificerade mittfältare som Mattias Sammer och Thomas Hässler. Tyskland klarar sig fint utan Spörl och ror hem bucklan.
”På den tiden hade vi superspelare i landslaget som var otroligt svåra att ta sig förbi. Mig störde det inte nämnvärt att jag aldrig blev nominerad.” menar Spörl i en intervju med fotbollsmagasinet 11freunde. Han är kanske en av de bästa tyska mittfältarna genom tiderna som aldrig fick chansen att spela i landslaget. De sista säsongerna i HSV har ”Lumpi” stora skadeproblem och han spelar endast ett fåtal matcher. 2001 drar lasset slutligen vidare till LR Ahlen för spel i andraligan.
Som spelare är Harald ”Lumpi” Spörl under sina glansdagar kvick, teknisk och med ett bra spelsinne och tillslag. Många av hans mål kommer till när han viker in från sin kant och vägspelar sig in i boxen följer upp med en iskall chip eller placering mellan en utrusande målvakts ben. Det händer allt som oftast att han drar till på distans eller skruvar in en frispark. Han har inte riktigt lika mycket krut i dojan som kollegan Jörg ”the Hammer” Albertz, men inte långt ifrån, dessutom är han skicklig på att skruva bollarna och placera. Trots 14 säsonger som påpassad spelare i Hamburgs största klubb ställer ”Lumpi” under åren inte till med några större skandaler och verkar ha vara en hygglig och föredömlig ”Rothose”.
Två incidenter sticker dock ut. Inför säsongen 92/93 värvas Andreas Sassen från Bayer Uerdingen. För att lära känna den nya stan drar han med ut med några lagkamrater. Rätt berusad på vägen hem från Reeperbahn hamnar han i slagsmål med taxichaffören som kör honom hem då chaffören enligt Sassen inte kör tillräckligt snabbt. Det hela slutar med ett polisingripande och rättsliga efterföljder där Sassen tvingas böta 12 000 mark. Detta ger upphov till ramsan ”Taxifahren mit Sassen”. Harald Spörl är den enda övriga passageraren i taxin. En annan händelse som ger upphov till en del skriverier sker redan nästa säsong. HSV tränas av Benno Möhlmann som tidigare delat rum med Spörl vid bortamatcher under sin tid som spelare i klubben. Givetvis blir relationen till Spörl aningen annorlunda än det normala. En slags hatkärlek utvecklas. ”Lumpi” blandar suveräna insatser med ofokuserade plattmatcher. I omklädningsrummet under en halvtidspaus går det hela över styr. Det brister för tränare Möhlmann som sparkar sin gamla rumskamrat på smalbenet. Det hela läcker ut i medierna när Spörls fru är hos frisören och beklagar sig samtidigt som en journalists fru är där och klipper sig.
Harald Spörl är alltså snarare än skurk att betrakta som kumpan och offer i de här två historierna. Oftare var han hjälte ute på planen som med sina mål och framspelningar hjälpte sitt Hamburger SV till framgångar. Kritiska tungor menar att han är en symptomatisk spelare för HSV under den här perioden då man ofta hamnar på övre tabellhalvan, men aldrig lyckas ta några titlar. Å andra sidan kan man även se en lojal spelare som förkroppsligar sin klubb under en stabil period i klubbens historia. Det kan även sägas att HSV gjorde ett riktigt fynd i den unge amatörspelaren från Bamberg som man fick för praktiskt taget en spottstyver och som sedan spelade så länge och så mycket att han sedermera placerade sig som fyra i klubbens maratontabell med sina 321 Bundesligaframträdanden för klubben. Sammanlagt stod han under dessa matcher för 60 mål och 43 målgivande passningar.
På frågan varför det blev så många år i klubben svarar Spörl: ”Först och främst för att gav de mig möjligheten att spela professionell fotboll. Dessutom är Hamburg en vacker stad, familjen tyckte om den och jag kände mig helt och hållet som hemma. Det var kul helt enkelt och efter ett par år utvecklade jag en slags föreningslojalitet. En övergång till någon annan klubb var otänkbar... Jag skrev alltid på ett nytt kontrakt när det var ett halvår kvar på det gamla.” Sedan 2002 fungerar Hamburgveteranen som spelarscout i klubben.