Tredjedelskrönikan
Frankfurtredaktionen sammanfattar den första tredjedelen av säsongen, och försöker utifrån den också att försiktigt blicka framåt.
Efter elva omgångar och 20 poäng borde man inte vara nöjd som nykomling. Man borde vara överlycklig. Efter premiärsegern som avnjöts på plats i Commerzbank Arena där SGE kom tillbaka efter ett underläge, och dessutom gjorde det med dunder och brak, var jag euforisk. Efter sex raka matcher utan en förlust och helt galna matcher mot såväl Dortmund som Hamburg där laget aldrig gav upp utan på något märkligt sätt tråcklade sig till seger… så var tränare Veh fortfarande lugn, sansad och realistisk.
”Vi tänker inte ändra våra säsongsförväntningar förrän vi har 40 poäng. Huvudfokus är alltjämt att hålla sig kvar.”
När förlusterna så kom, och det på de sista tre matcherna bara blivit en enda poäng, så var det väntat. Men ändå bittert. Visst kan man argumentera för att poäng i en match mot Bayern på bortaplan inte ska vara att räkna med, speciellt inte när Bayern har spelat så som de gjort. Men i matchen mot Stuttgart var det oturliga händelser som renderade laget poänglösa och även mot Bayern kom en slutforcering av sig lite efter oturliga ribbträffar och en billig straff. Man kan argumentera för att laget inte var bra nog för att ta poäng i någon av matcherna, men å andra sidan brukar ju lag med flyt få med sig enkla poäng.
Det är lite där det har vänt. Från att Inui och Aigner hamnade i lyckliga situationer ofta och kunde slå in bollen från sina kanter så har båda tappat lite initiativförmåga och blivit mer eller mindre osynliga i matcherna. Och sen kom skador på mittback Zambrano och småskador på såväl Rode som Schwegler på defensiva mittfältet och störde uppspelen och det defensiva arbetet märkbart mycket. Men det är trots allt sådana saker man kan räkna med under en säsong, och att vi inte skulle gå vinnande ur varje match var också klart redan på förhand.
Hur vänder man på en nedåtgående trend? Det är – i teorin – ganska enkelt. Och detta är något som jag tror att Veh är extremt medveten om också. Man ser till att vinna de matcher man måste vinna, och då menar jag sådana som den mot Augsburg hemma. Men mer om den i en separat artikel. För hur vinner man sådana viktiga matcher mot, på pappret, likvärdigt motstånd? Ifall Eintracht spelar som de gjorde de sex första matcherna så kommer detta inte vålla några problem. Problemet är ju bara att det gått lite i stå och trots ideliga försök att mixtra om i anfallsspelet har ingen lösning uppenbarat sig.
Jag tror att det finns en huvudsaklig anledning till att det har låst sig lite. Och det stavas överraskning, eller snarare brist på denna. De första omgångarna så var inte motståndarna förberedda på det offensivt galna spel som Frankfurt bjöd på. Aigner, tagen från 1860 München, och Inui, från VfL Bochum, kom som relativt okända spelare och visade sig snart vara kapabla att leverera på högsta nivån. Alex Meier spelade för första gången lika bra i Bundesliga som han tidigare gjort i Zweite. Allt verkade klaffa. Sen fick de andra lagen bättre koll – överraskningsmomentet försvann – och sedan dess har poängproduktionen stannat av, liksom målskyttet som gått i lås. Frågar ni mig, så är det alltså ett överraskningsmoment som fattas.
Förutom en Kevin Trapp som har varit ligans gigant till målvakt hittills, inte bara enligt mig, utan även enligt Kicker, så står Alex Meier fortsatt för extrema prestationer. Men att luta sig tillbaka på en enda spelare påminner extremt mycket om säsongen 10/11 när Meier hette Gekas istället. Och vi minns ju hur vi på något finurligt sätt lyckades med att hamna under strecket till nedflyttning efter sista omgången. Det är något som Armin Veh med all säkerhet vill undvika.
För de poäng vi har spelat ihop till hittills – tjugo till antalet – har kostat energi. Det var något som syntes på en gång. Frankfurt spelade snabbt, säkert och löpvilligt. Sådant kostar. Och det gör det ännu mer när man inte får utdelning. Så länge målen trillar in brukar det inte vara några problem, men om de inte gör det…
Låt oss säga såhär; dagens match mot Augsburg kan mycket väl bli en vägvisare. Ska Frankfurt vara ett vinnande lag i år, så är det dags att de visar det igen. Förlorar man, så kan det mycket väl vara ett tecken på att resten av säsongen kan bli väldigt jobbig. För spelarna, för Veh och inte minst för oss fans. Så vi utgår ifrån en vinst. För välmåendets skull. Men matchen kommer inte bli enkel, för några sådana existerar – som Veh också sa – inte i Bundesliga.
Speciellt inte för en nykomling.
