Triss i försvarsknektar.
Även om fyrtal i diverse kortspel är svårare och ovanligare är fyrtal i försvarsknektar en desto mer vaniljaktig syn. I tysk fotboll börjar det dock ersättas.
Trio i försvarsknektar har blivit ett mer och mer populärt spel hos de höga lorderna inom tysk fotboll, liksom inom fotbollseuropa som stort. Det är en svår sak att förtälja, en snårig historia minst sagt. För att kunna berätta hur fenomenet växt behövs en tillbakablick till hur det började: Med Pep Guardiolas experimentiella stil i Bayern München.
Det var ett pågående skämt på Twitter dot com där man skulle gissa hur Bayern skulle ställa upp mot diverse tyska lag. Gissningarna var vilda och oftas helt överdrivna, såsom förslaget om ett 2-2-1-3-1-1 system. Likväl fanns i denna skämtsamhet en faktisk sanning, häri låg Pep Guardiolas taktik och ruvade, växte sig stark och skrämde livet på alla som inte var så insatta i det taktiska. De som var taktiskt insatta, å andra sidan, förstod alltsomoftast exakt vad som menades och de förstod alla hur och alla varför kring Peps taktiska mästerverk. Som sagt, det var ett pågående skämt och få förstod då vilken inverkan denna till synes absurda taktik skulle ha på det tyska fotbollsväsendet och dess taktiska vilja. Under Peps sista säsong började det så dyka upp fler och fler tränare som på något sätt försökte efterapa Peps galna system. Varför? För det verkade fungera, så enkelt var det. Här poppade Thomas Tuchels upp med några taktiska förändringar under några matcher och ändrade hela den Dortmundska normen med fyra försvarare. Här dök den mediokre Andre Schubert upp och spelade tre backar nästan från början med trevliga resultat som följd. Här dök även den i särklass mest notoriske av dem alla upp, Hoffenheims Julian Nagelsmann.
I en intervju med Aftobladets Erik Niva berättade Jiloan Hamad (TSG Hoffenheim) om sin tämligen nye tränare. Han förtäljde om dennes karisma och dennes taktiska magi som transformerat hela klubben till en vandrande positiv formkurva. Han talte även om hur alla situationer togs upp och gicks genom av hela laget och hur unge herr Nagelsmann noga, men simpelt berättade vad de skulle göra efter varje passning. Under säsongen som pågår har densamme unge herr Nagelsmann spelat med en trebackslinje och det har fungerat precis hur bra som helst. Hoffenheims system är en blandning av en defensiv fembackslinje och en überoffensiv trebackslinje och de spelar utan en verklig stoppkloss på defensivt mittfält som har varit så populärt de senaste åren. Istället lirar de blå från Sinsheim med en slags hybridback i Kevin Vogt. Vogt kliver i uppbyggnadsspelet upp och medför passningskvalité från försvaret, positionen med bäst överblick av alla. Istället för att en defensiv mittfältare ska falla ner kliver istället Kevin Vogt upp med bollen och hittar alltsomoftast en klockren passning rakt på hovarna hos en framåttassande Rudy, Demirbay eller Amiri. Alternativt tjongar han ut bollen mot en geschwin Zuber eller Kaderabek (med reservation för eett par missade accenter). Denna kvalité möjliggör en mer direkt kreativitet från mittfältet som slipper vara en man kort.
Eftersom denna taktik fungerar alldeles ypperligt har Niko Kovac (Gud) efterapat och har placerat Makoto Hasebe i backlinjen som ett stöd för mittfältet. Detta har bidragit till att Eintrachts kreativitet och xG/90min har ökat. Däremot finns det en annan lika saliverande modell som används på annat håll. I Schalke används inte detta. Istället spelar Weinzierl med ett synnerligen effektivt kantspel som fungerar lika bra i offensiven som i defensiven. Främst har denna taktik främjat Schalkes defensiv som har sett grann ut senaste tiden. Schalke spelar med tre backar, dessa varierar, men oftast är det Naldo, Höwedes och Nastasic. Istället för att spela med en spelfördelare i mittförsvaret följer båda yttrarna med ner i speluppbyggnadsfasen och bildar därgenom ett slags nät mellan femmannaförsvaret och mittfältet med massvis med trianglar om taktikvetare brukar njuta av att påpeka. När bollen är på mittfältet och spelet är igång flyttar yttrarna med upp ånyo och turas om att kasta sig in i motståndarnas straffområde i hopp om att knoppa in en boll eller två. Schöpf har lyckats med detta ett par gånger, medan hans vänstra kollega Kolasinac mer har bidragit med inlägg av yppersta klass. När de sedan tvingas försvara följer de med hem, men på olika sätt beroende på var bollen är. Är bollen på Schalkes vänstra kant går Kolasinac upp i press, varpå den vänstra mittbacken går ut som vänsterback och som understöd. Detsamma händer på högerkanten. Klipskt. Detta extremt rörliga system valde jag och en Königsblau-hängiven vän att kalla "gegenverwirrung", eller "counter confusion", på grund av dess förmåga att både leka med fansens smilgropar i dess succé, men också dess förmåga att sannerligen förvirra tittaren och måhända kanske även motståndaren.
Ja, i Tyskland har det blivit mer och mer vanligt med trebackslinje. Nästintill alla lag har använt sig av taktiken någon gång under säsongen och nästan alla lag har testat att under en match göra ett par snirkliga ändringar oför att pröva. Det är även en takik som möjliggör en mycket effektivare press på grund av det ökade antalet mittfältare som kan hjälpa till i den höga pressen eller gegenpressen. Utan tvekan är det en taktik som är här för attt stanna, men vi har inte sett nog av dess galenskap, för även om trebackslinjens mästare lämnade Bundesliga inför den här säsongen har vi kvar hans bästa och yngsta elev- Julian Nagelsmann - och han lär inte sluta än på ett tag.
