Exklusiv intervju med Linus Wahlqvist

Något försenad intervju med Norrköpingsonen Linus Wahlqvist i Dresden. Om livet i Tyskland, skillnader mellan Zweite Bundesliga och Allsvenskan och om man har grädde i carbonara.

Norrköpingssonen Linus Wahlqvist har under sina första sex månader i Dresden fått uppleva mycket. Ett nytt språk, en helt ny och annorlunda kultur och ett par spelmässiga bottennapp, samt en jobbig skada. Hans Dresden ligger just nu elva i 2. Bundesliga, men målet för klubben är mycket högre. Jag satte mig ned med honom i hans nya vardagsrum, DDV-Stadion i centrala Dresden, för att prata om hans första sex månader i sitt nya land och i sin nya klubb. Med utsikt mot den gröna gräsmattan där drömmar går i uppfyllelse talade han vitt och brett om sina upplevelser och om skillnader mellan Dresden och Norrköping.

- Skadan är jobbig. Just när man fått så mycket förtroende från tränaren. Men han tror på en, vill hela tiden se att man utvecklas och är väldigt mån om att jag ska komma tillbaka så snabbt som det bara går.

Linus hade spelat med en känning en längre tid, men under hemmamatchen mot FC Ingolstadt (1-1) så brast det. Stressfrakturen i benet var ett faktum och det blir inget mer spel under 2018. Återhämtningen har börjat starkt och hårt och han hade gjort sitt första löppass som en del av skaderehabiliteringen, precis innan jag träffade honom i den Dynamiska lobbyn. Han hade redan träningsvärk. Jag passade såklart på att skryta om mitt marathon-mål i april.

- Wow, nej det hade jag aldrig klarat av. Jag har faktiskt alltid varit bra på långdistans, 5,5:an i skolan och så vidare, men inte ett marathon.

Med en skev illusion om att jag själv just nu är lika vältränad som en professionell fotbollsspelare i 2. Bundesliga, frågades det sedan om chipspreferenser, om han hade hört om Stefan Kiesslings legendariska kokbok (Erfolgsrezepte, kolla upp den!) och vilken av Nordkoreas senaste tre diktatorer han skulle föredra att ha över på middag. Svaret skulle chockera dig.

Du har flyttat till Tyskland nu, din första flytt utomlands. De som flyttat från Sverige till Tyskland brukar prata om de stora skillnaderna i kultur. Hur har allt gått?
- Jo, men det är ju speciellt. Kanske speciellt den här delen av Tyskland är mycket annorlunda. Jag har inte varit mycket här innan, men de ligger ju några år bakåt i tiden.

Hurså?
- Dokument till exempel. Kontoanmälan och checkhantering bland annat. De tar knappt kort och det är inte så digitaliserat. Det språkliga är ju också speciellt. De pratar inte mycket engelska just här i Tyskland, utan en del ryska istället. Träffade en för någon vecka sedan som hade läst ryska istället för engelska som andraspråk i skolan. Han var 30 år gammal.

Speciell del av landet alltså. Känns det som att flytten hit var rätt steg?
- Det var rätt steg för mig, helt klart.

Varför blev det Dynamo Dresden?
- Ärligt talat var jag inte jätteupphetsad när jag hörde att Dynamo Dresden var intresserad av mig. Det kändes väl inte överdrivet attraktivt. Men så åkte vi ner hit och snabbt kunde vi bestämma oss för att vi ville bo här. Sedan såg vi arenan, faciliteterna och hela klubbens struktur och då var valet självklart.

Vad är det som gör Dresden så bra som nästa steg?
- Det är en bra nivåskillnad från Allsvenskan. Det är skillnad, men inte en alltför stor. Allt går lite snabbare, är lite mer fysiskt och träningen är även hårdare. Vi har längre och tuffare träningar, ofta med fysiska pass mitt i veckan. Det finns andra skillnader mellan de två också.

Liksom?
- I Norrköping analyserade vi förra matchen efteråt, sedan spenderade vi två dagar med personlig spelarutveckling.

Jaså? Är det inte samma i Dresden?
- Nej, i Norrköping handlade det mycket om att utvecklas som spelare. Man hade coacher vars enda mening var att se till att du som spelare utvecklas rätt och på rätt sätt. I Dresden handlar allt om effektivitet och resultat. Man börjar träna inför nästa match på måndag morgon. Mitt i veckan är det ett fysiskt pass och sedan spenderas det mycket tid med spelaranalys.

Rigoröst och effektivt. Skriker ju ”Tyskland”, eller hur?
- Haha ja, det gör ju det. Vi får en noggrann video över spelaren vi förväntas möta några dagar innan match och den ska analyseras.

Hade ni analyser som dessa i Norrköping?
- Det hade vi absolut, men inte lika ingående som dessa är. Det är en helt annan nivå av förberedelse. Det handlar väl om olika perspektiv. De är mer övergripande här, helt enkelt. Man får kanske 20-30 klipp på spelaren man ska hålla koll på, ibland på fler spelare än en.

Det verkar finnas en tydlig skillnad mellan de två länderna, en skillnad som teoretiskt sett är tämligen oväntad. Tyskland och Sverige är två mycket liknande länder. De ser liknande ut, människorna talar snarlika språk och har liknande fokus med sina liv. Ländernas skattesystem är bland världens mest omfattande och den nuvarande politiska sfären ser mycket likartad ut. Ändå finns det tydliga och märkbara skillnader mellan de två ländernas kultur och detta kan synas i Linus Wahlqvists beskrivning av den tyska träningskulturen. Vidare berättar han om de skräckhistorier han har hört om vissa tyska tränare.

Felix Magath?
- (Skrattar) Ja, just han. Men jag tror Tankovic hade honom i Fulham och utvecklades bra, så det kanske bara är snack. Men man har ju hört skräckhistorier.

Medicinbollsträningen i Wolfsburg, bland annat? Hur han beordrade Brede Hangeland att äta ost för att bota sin knäskada?
- Exakt, du ser ju. Det snackade faktiskt lite löst om honom när vår tränare fick kicken i september. Det var ju ironiskt, mestadels. Man undviker gärna sådana tränare under sin karriär!

Den tyska fotbollen har aldrig varit stor i Sverige. Trots att ligan är stor och lockar mycket folk, mest publik i Europa, så har den aldrig slagit i Sverige på grund av olika anledningar. TV-licensen för ligan har ofta varit hutlöst dyr eller så har tittarsiffrorna bara inte varit dugliga nog att investera i. Bundesliga och allt som tillhör har därmed ofta hamnat i Premier Leagues långa och breda skugga som i Sverige kommit att dominera en stor del av fotbollsfären. Men Linus Wahlqvist säger att han hade ganska bra koll på den tyska ligan.

- Det var alltid den och Premier League. Man tittade alltid på tyska lag i Champions League när de spelade och det gör jag än idag. Var fascinerad av publikstödet, men kanske framförallt av fotbollen som spelades.

Hurså?
- Fartfyllt. Det var alltid raka vägen mot mål, utan omvägar. Alltid snabbt spel, mycket kombinationer och hög press. Det är någonting jag gillar med den tyska fotbollen, att den är så ”rakt på”. Premier League och andra Europeiska ligor har blivit så taktiska.

Med fembackslinjer och defensiv före offensiv, menar du?
- Ja, exakt. Det ser vi även i Allsvenskan, fler och fler lag spelar en defensiv fotboll med fem försvarare.

Det ser vi ju en del av i Tyskland också, men det är ofta mer fokus på offensiven.
- Precis. Nagelsmann är ju ett bra exempel på det.

Jag talade sedan minsann om för Linus att jag tagit hand om Sturefors IFs damlag. Där applicerade jag en tydlig fembacklinje inspirerad av Frankfurts förre tränare Niko Kovac. Linus var fascinerad av min taktiska briljans. Antar jag.

Den taktiska aspekten är en annan stor skillnad mellan Tyskland och Sverige, alltså?
- Ja, verkligen. Det är en helt annan fotboll här. Kanske speciellt i just andraligan, där allt är lite råare.Wahlqvist menar även att Zweite Bundesliga är som Tysklands version av Championship, ett ställe där den äkta fotbollen förvarats och konserverats. Här spelas det hård och rak fotboll, mot mål med mycket press.

1 kommentarer

Axel Falkinstafalk@outlook.com@Falkfurt2019-02-04 07:00:00