Frankfurt - Lazio
4 - 1

Vi sprängde taket

Eintracht visar varför tysk fotboll är värd att bry sig om. Det finns någonting som heter "taking the high road". Jag har dessvärre missat den avfarten.

Fotbollspodcasten Tutto Balutto tycker att tysk fotboll inte är värd att bry sig om. Visst, menar vi. Er förlust. Jag skulle ändå hellre äta en hemlagad och riskabel currywurst på en skitig bänk utanför Müngersdorferstadion än en Pizza a'la Någontingini på en slumpmässig skitdyr trattoria i Florens. Det står jag för och det står vi nog alla för. Och där stod vi, i någon slags samförstånd, som en ranglig fred i Roskilde. Men sedan slog Frankfurt Lazio på hemmaplan. Nej, låt mig revidera det där. Sedan drog vi ner italienarnas pastaluktande pantaloner och skrattade åt innehållet. Pang, sa det. Vi sprängde taket.

Matchen började inte alls så trevande som jag trott på förhand. Italienarna klev ut och såg sega ut, som om deras pre-game vin varit spetsat med kodein, medan Frankfurt flg ur startblocken som en kapplöpningshund på uppåtjack. Skillnaden var markant, även om det var två lag som visserligen roterade ganska kraftigt. Vi såg ett Frankfurt utan varken Müller eller Ante Rebic på planen. Istället spelade Filip Kostic och Luka Jovic, två serber som fått sparsam speltid under de senaste matcherna. 1-0 kom från oväntat håll då Danny Da Costa gjorde sitt första mål sedan vinsten mot Hannover i våras. Lazio kvitterade emellertid, men deras glädje var kortlivad då den föga hyllade serben Filip Kostic hamrade dit bolljäkeln med pondus och skär karisma.

Andra halvlek började lika trevande som den första. Frankfurt dominerade efter ett rött kort från Dusan Basta i Lazio. Mer och mer bollinnehav började förvaltas på bättre och bättre sätt och man skapade många chanser. Det såg stundtals ut som om vi hade lekstuga med de italienska pastafari-fanatikerna. Ack så fylld med lycka man blev av Luka Jovic mål som betydde 3-1 framför en studsande och flygande Nordwestkurve. I den kittel som Commerzbank-Arena var blev spelarna som sönderkokta morrötter framåt slutet och Danny Da Costa kunde trycka dit sitt andra för matchen i slutminuten, vilket fastställde slutresultatet 4-1.

Vad betyder det här? Det betyder att Frankfurt ånyo gjort någonting som ingen väntat sig och denna gång med fabulös bravur. Det betyder att man leder sin grupp med tre poäng, framför laget man just krossat. Det betyder även att Waldstadion fortsatt är himmelriket på jorden för alla som vill uppleva fotboll när det är som allra vassast. Sensationell stämning, kanske den man någonsin upplevt, och målkalas. UF97 och Droogs levererade ånyo ett tifo som kommer gå till historien och det ska bli till ett gravt minne. Emellertid betyder det dessutom att den tyska fotbollen hävdat sig mot den italienska. Och i Sverige betyder det att de allra värsta calcio-onanisterna kanske till slut kan se det himmelrike som finns norrut. Livet handlar om insikter och där har ni en.

För när ni bedriver otukt med er själva vid blotta tanken på Livorno i Serie A ska ni för all framtid minnas den dag Eintracht Frankfurt inte bara besegrade SS. Lazio, utan fullkomligt demolerade dem.

Nu, låt oss vara lugna och sansade. Låt mig avsluta den här matchrapporten med ett enkelt meddelande ut i etern:
Vi bryr oss. Och det här är varför.