VM-kvalet i ett nötskal

VM-kvalet i ett nötskal

Jag går igenom samtliga spelade kvalmatcher lite snabbt, påpekar det positiva och det negativa under de dryga två åren vi fått följa Uruguays väg till VM 2010, samt blickar framåt mot VM.


Omgång 1:


Uruguay-Bolivia 5-0


Precis som i kvalet till VM 2006 slog Uruguay Bolivia med 5-0 i denna match. Suarez visade sig värdig en plats i startelvan från början med det öppnande målet efter bara 4 minuters spel. Bra start för Uruguay.

Paraguay-Uruguay 0-1

Som det oftast brukar sluta borta mot Paraguay blev det även en förlust här, denna gång med 1-0. Ingen skräll.

Uruguay-Chile 2-2

Oväntad poängförlust hemma mot Chile, som man oftast slår på Centenario. 2-2 slutade matchen efter att Chile kvitterat och sedan tagit ledningen genom Marcelo Salas. Abreus mål räddade en poäng åt oss.

Brasilien-Uruguay 2-1

En av de bästa matcher Uruguay spelade i detta VM-kval, en match vi tyvärr förlorade med 2-1, ett resultat som inte speglade matchen som vi dominerade. Abreu tog ledningen för Uruguay men ett par tabbar av Carini i Uruguas mål ändrade allting.

Uruguay-Venezuela 1-1

Ännu en poängförlust hemma på Centenario, denna gång mot bortasvaga Venezuela. Matchen slutade 1-1 och Venezuela kunde gotta sig åt att ha tagit ytterligare poäng borta mot Uruguay.

Uruguay-Peru 6-0

Inför matchen prydde Nolberto Solano ett peruanskt tidningsomslag där han riktade en pistol mot en uruguayansk landslagströja. Matchen slutade 6-0 till Uruguay efter en total utspelning. Ladda pistolen till nästa möte.

Colombia-Uruguay 0-1

Uruguay har haft det väldigt svårt borta mot Colombia ett bra tag nu, så det var inte många som trodde att det skulle ändras här. Att Uruguay inte vunnit en bortamatch i VM-kval sammanhang sedan 2-0 vinsten mot Peru den 4:e september 2001 fick heller ingen att känna sig säkrare. Otroligt nog nickade Eguren in 1-0 efter en hörna av Forlán och matchen slutade så efter en effektiv försvarsuppvisning av Uruguay resten av matchen. Första vinsten borta mot Colombia i VM-kval sammanhang på över 25 år!

Uruguay-Ecuador 0-0

Efter den suveräna bortavinsten mot Colombia skulle det otroligt svaga Ecuador bli en mumsbit, så blev fallet inte. En tråkig 0-0 match där Ecuadors smarta spel och bra försvar satte stopp på firandet.

Argentina-Uruguay 2-1

Uruguay kan sticka upp borta mot Brasilien men Argentina har vi svårare för på bortaplan. Väntad förlust, 2-1 till Argentina efter ett tröstmål av Lugano. 


Omgång 2:


Bolivia-Uruguay 2-2

Här var Uruguay illa ute. Låg under med 2-0 och kunde turligen kvittera efter mål av Bueno och Abreu och ta hem en poäng, som vi nu gjort under de tre senaste VM-kvalen.

Uruguay-Paraguay 2-0

Här visar Uruguay prov på bra spel och tar hem en välbehövd vinst med en 2-0 seger mot ett Paraguay vi ofta har problem med, även hemma på Centenario. Allt stod rätt till under det här mötet, en av de härligaste matcherna under kvalet!

Chile-Uruguay 0-0

Chile dominerade länge i matchen, det ändrades efter en utvisning för Chile och Uruguay kunde ta över spelet. Tyvärr gjorde vi inget mål trots alla chanser och dominansen i andra halvlek. Matchen slutade 0-0 och Chile kunde därmed känna doften av avancemang till VM.

Uruguay-Brasilien 0-4

En dundermiss av målvakten Viera resulterade i 1-0 till Brasilien, sen tittade dom aldrig bakåt och kunde vinna med hela 4-0 i en match där absolut inget gick Uruguays väg, en match vi helst vill glömma. Första förlusten på Centenario mot Brasilien på över 30 år!

Venezuela-Uruguay 2-2

Det började dåligt, 1-0 till Venezuela. Uruguay tog dock upp kampen och både kvitterade och tog ledningen med 2-1 efter mål av duon Forlán-Suárez. Venezuela kvitterade dock på frispark och matchen slutade något orättvist 2-2.

Peru-Uruguay 1-0

Bottenlaget Peru skulle inte bli några svårighter för Uruguay, hade man trott. Matchen var relativt tråkig, man bjöds på tråkfotboll och Peru kunde göra 1-0 i slutminuterna på ett chockat Uruguay som helt plötsligt var långt borta från VM.

Uruguay-Colombia 3-1

En måste-match för Uruguay. Förlust mot direkta rivalen Colombia och VM-drömmen skulle slocknat. Matchen började bra, vi tog ledningen med 1-0 och såg nöjda ut med det resultatet. Uruguay fick en utvisning och Colombia började ta för sig mer och mer och slutade inte med det trots att även dom fick en utvisning tidigt i andra halvlek. Kvitteringen kom, 1-1 och nu var VM-drömmen i stor fara. Eguren och Scotti frälste dock Uruguay med två snabba mål. 3-1 och VM-drömmen var vid liv igen!

Ecuador-Uruguay 1-2

En historisk match! Ett oavgjort resultat hade varit acceptabelt om vi samtidigt slog Argentina hemma i sista matchen, en förlust hade betytt att VM var borta, en vinst däremot hade varit drömscenariot. Matchen var på sedvanligt vis svårspelad på höga höjden i Quito. I andra halvlek fick vi se Ecuador ta ledningen och publiken få glädjefnatt, glädjen tog snabbt slut efter att Uruguay kvitterade minuten senare genom Suárez. Allt pekade mot ett oavgjort resultat när Cavani i sista minuten helt plötsligt kom ensam med boll in i straffområdet och blev fälld; Straff! Forlán klev fram och satte den iskallt i krysset och matchen blåstes av. Nu skulle en seger mot Argentina ge oss en direktplats till VM.

Uruguay-Argentina 0-1

Det gick ju inte som vi hade hoppats, tyvärr. Caceres röda kort ledde till slut till att Argentina kunde sätta 1-0 och vinna matchen med samma siffra. Maradona kunde andas ut medan Uruguay fick sikta in sig på ännu en play-off. Det var för övrigt den första förlusten mot Argentina i VM-kval sammanhang på 34 år, tråkigt!

Efter att Uruguay slutat femma efter de 18 spelade kvalmatcherna i CONMEBOL lyder siffrorna så här:

Poäng: 24
Gjorda mål: 28
Insläppta mål: 20

Sen följde play-off kvalet:

Costa Rica-Uruguay 0-1

Uruguay kämpade sig till en 1-0 vinst i det viktiga bortamötet. Ödet låg i våra händer inför mötet hemma i Montevideo.

Uruguay-Costa Rica 1-1

Total dominans av Uruguay under stora delar av matchen, vilket till slut gav utdelning med hjälp av Abreu. Kvitteringen kom men inte mycket mer kunde Costa Rica göra mot ett effektivt Uruguay. Den allra sista VM-biljetten tog Uruguay hand om, precis som för 8 år sen. Estadio Centenario exploderade av lycka och spelarna & fansen kunde äntligen fira.

Chanserna att ta sig till VM såg länge mörkt ut för Uruguay, men man bevisade återigen att man inte ska räkna bort laget. Tvivelaktiga resultat och beslut får man lägga bakom sig, Uruguay tog sig till VM och det är det viktigaste. Vi är tillbaka!

Det positiva:

Vi har förbättrat våran bortastatistik i detta VM-kval och lyckats med att vinna två matcher borta (Costa Rica ej räknade) mot två bra lag som dessutom var våra direkta rivaler i en plats till VM, till skillnad från kvalet till VM 2006 då vi inte vann en enda match borta från Estadio Centenario. Vi har förbättrat försvaret något, även om det kan agera klantigt ibland, samtidigt har vi fortsatt haft en bra offensiv och kan explodera i vissa matcher.

Det negativa:

Samtidigt som vi förbättrat våran bortastatistik så har vi försämrat hemmastatistiken rejält. Svidande förluster mot Brasilien och Argentina samt frustrerande oavgjorda matcher mot Chile, Venezuela & Ecuador. Reultatet blev enbart fyra vinster av nio möjliga, ovanligt svaga siffror för ett Uruguay som annars är så hemmastarkt. Vi har även haft målvaktsproblem under hela kvalet. En Carini utan matchfitness i klubblaget gjorde till slut för många tavlor för Tabárez att ignorera, han lyssnade på folket och gav Castillo chansen istället. Inte många matcher senare blev Castillo skadad och Viera fick ersätta. Vi hittade inte rätt målvakt förrän i slutet av kvalet när Muslera äntligen fick chansen.

Bästa spelarna:

Diego Forlán: Sju mål och en mängd assists säger en hel del om klippan i Uruguays anfall. Är han inte allra högst upp på planen i väntan på den perfekta passningen är han nere i försvaret och hjälper till, är han inte där befinner han sig i mitten av planen och bygger upp ett anfall.

Diego Lugano: Nyckelfiguren i Uruguays försvar, ofta felfri i sina brytningar, en riktig mur och är legendaren Paolo Monteros självklara arvtagare som kapten för Uruguay.

Luiz Suárez: Gjorde genombrott i det här kvalet och med fem mål står han sig mycket väl med de bästa i truppen och är alltid given i startelvan. Han är inte en tvättäkta targetplayer utan är en väldigt teknisk spelare som kan skapa sina egna chanser.

Sebastian Abreu: Säg vad ni vill om Abreu, men han har ett hjärta olikt många andra spelare, och har även tendensen att dyka upp och göra mål när vi behöver det som mest. Är han inte på planen och sliter så står han istället vid sidlinjen och hejar fram sina landslagskollegor som det mest fanatiska fanet. Hans fem mål gjorde han på nästan hälften av speltiden som Suárez & Forlán hade under kvalet.

Diego Pérez: Efter att Pablo Garcia slutat landslaget tog Pérez steget fram och tog över som den bollvinnande försvarsinriktade mittfältaren. Det var ett par tunga skor att fylla men det har han gjort bra!

Cristian ”Cebolla” Rodríguez: Teknikern i laget som fick sitt genombrott i Copa América där han var våran bästa spelare. Han är ingen målgörare och har inte något vidare skott, men hans framspelningar och förmåga att vända ut och in på motståndarförsvaret har varit livsviktigt för vårat anfall.

Blickarna mot VM i Sydafrika 2010

Tabárez har under sina tre år som förbundskapten för Uruguay byggt upp ett lag som nu känner varann riktigt bra. Vissa spelare har kommit och gått, andra har gjort sitt i landslaget, luckorna har dock kunnat fyllas ut på ett oftast önskvärt sätt. Vi får hoppas att det inte blir alltför många ändringar inför VM, vilket skulle kunna skapa en obalans i laget som kan bli förödande. Det vi saknar i laget är en playmaker, som till skillnad från Recoba alltid är på spelhumör. Förhoppningsvis har Lodeiro kommit in i laget mer under vänskapslandskamperna inför VM och då kanske kan axla den rollen.

Det är svårt att redan nu förutspå hur långt vi kan gå i VM, speciellt när grupperna inte ens är klara och då vi i vissa stunder under kvalet låg riktigt illa ute. Det här laget har dock bevisat att när vi väl ställs mot väggen så är det då vi spelar som bäst. Uruguay böjer sig inte ner när det ser som mörkast ut till skillnad från andra lag. Konsten att aldrig ge upp är en konst vi bemästrar och kommer behöva i världens mest prestigefyllda fotbollsturnering. Uruguay är ett lag man ska akta sig för i Sydafrika nästa år.

Anders Knutsson2009-11-26 15:13:00
Author

Fler artiklar om Uruguay