Fokus på President's Cup

Med den sjätte editionen av President's Cup bortom hörnet växer sig förväntningarna allt starkare hos de deltagande lagen och dess ivriga supportrar. Skall detta bli året den centralasiatiska dominansen bryts och vi får skåda en ny herre på täppan, eller kommer den överväldigande rutinen hos de bergiga nationerna att ånyo väga tyngst?

Bakgrund
AFC President's Cup fick liv så sent som år 2005 då AFC (Asian Football Confederation) stipulerade att Asiens tredje skikt (även kallade "de utvecklingsbara nationerna") skulle få en egen klubbturnering där ländernas representanter kunde växa på sig och samtidigt känna på spel emot likvärdigt motstånd. Till en början tillkännagav Tadzjikistan, Kirgizistan, Nepal, Bhutan, Pakistan, Kambodja, Sri Lanka och Taiwan sitt intresse för denna förträffliga möjlighet och skickade alla varsin representant (ligamästaren) i en upplaga som Regar triumferade i efter att ha underkuvat Dordoi med övertygande 3-0 i finalen. De efterföljande två åren fortgick i samma stil, det vill säga med åtta lag indelade i två grupper. Till upplagan år 2008 anslöt sig icke förty Turkmenistan, Myanmar och Bangladesh till turneringen, vilket gjorde att gruppspelet expanderades till totalt tre grupper där en grupp omfattades av allenast tre lag. Dädanefter har inga ytterligare stater anslutit till den framåtsträvande skaran.

Alla Asiens utvecklingsbara nationer är välkomna att skicka en representant, det till trots väljer en hel skock länder att inte nyttja denna möjlighet. Eklatanta exempel på dem är Mongoliet, Laos, Filippinerna och Afghanistan vars klubblag säkerligen skulle berikas av att smaka på spel utanför respektive lands gränser. Till nästa års upplaga har AFC förvisso sagt att turneringen kommer att bli tolv lag stor; innan dess skall dock årets åstundade edition genomföras.

Information
Gruppspelet avgörs under en komprimerad tidsrymd och alla matcher i respektive grupp spelas i ett och samma land under maj månad, där blott ett möte lagen emellan gäller. Lottningen skedde under början av mars månad. Det avgörande slutspelet tar sedan vid under hösten, förmodligen september, på en ännu inte bestämd lokalitet. Inte heller där handlar det om något dubbelmöte. Nedom kan vi ta del av erforderlig information angående grupperna och det omistliga spelschemat finner du längre ned i artikeln.

Grupp A
Abahani Limited (Bangladesh)
Dordoi-Dynamo Naryn (Kirgizistan)
New Road Team (Nepal)
National Taiwan College of Physical Education (Taiwan)

Äger rum på: Bangabandhu National Stadium i Bangladesh.
Tidsrymd: 12 - 16 maj.

Grupp B
Nagacorp (Kambodja)
Kahuta Research Laboratories (Pakistan)
Renown Sports Club (Sri Lanka)
Vakhsh Qurghonteppa (Tadzjikistan)

Äger rum på: Thuwunna Stadium (Youth Training Centre) och Aung San Stadium i Myanmar.
Tidsrymd: 10 - 14 maj.

Grupp C
Drukstar (Bhutan)
Yadanarbon (Myanmar)
HTTU Asgabat (Turkmenistan)

Äger rum på: Thuwunna Stadium (Youth Training Centre) i Myanmar. 
Tidsrymd: 9 - 13 maj.

Varje gruppvinnare avancerar i sällskap med den bästa tvåan. Regelsystemet påpekar oförblommerat att införskaffade poäng emot det fjärdeplacerade laget inte räknas gällande den bäste tvåan. Det beror naturligtvis på att Grupp C är ett lag kort gentemot de två övriga. Den slutgiltiga vinnaren får därefter inte chansen att avancera till AFC Cup eller AFC Champions League, utan får nöja sig med att kunna tituleras bäst i Asiens tredje största klubbturnering.

Abahani Limited
I Bangladesh pågår en ständigt lika intensiv kamp mellan toppklubbarna Abahani och Mohammedan (båda baserade i huvudstaden Dhaka). På senare tid har förvisso Abahani seglat ifrån en smula i och med deras två raka ligasegrar samt att de just nu är på god väg att lägga vantarna på en tredje i följd i och med deras ansenliga avstånd ned till ärkerivalen Mohammedan. Dessa två klubbar är eminenta i en annars flagrant vek B. League där de övriga lagen (med undantag Sheikh Russel och emellanåt Brothers Union) i realiteten inte har något beaktansvärt att sätta emot. Den bangladeshiska ligan har för övrigt, likt många andra nationer i södra och sydöstra Asien, en historik av nigerianska importer. Förra året vann exempelvis Alamu Bukola Olalekan skytteligan då han representerade Mohammedan och gjorde imponerande 18 mål.

Den insatte lär vara väl underkunnig med Bangladeshs otillfredsställande klass och ytterst skraltiga framgångar på den internationella scenen. Abahani har emellertid ett par av landets mest prominenta spelare. Däribland märks målvakten Biplob Bhattacharjee och anfallaren Enamul Hoque som båda var med och levererade respektabel fotboll under AFC Challenge Cup tidigare under året. Det krävs obestridligen att de stegar fram och presterar sitt yttersta, skulle det ske finns otivelaktigt rejäla möjligheter för klubben att rycka fram till semifinal. Förra året President's Cup avgjordes var Abahani två plusmål ifrån att klassas som den bästa tvåan (pakistanska WAPDA tog den platsen). Ett frö av revanschlusta lär växa inom den bangladesiska klubben.

Dordoi-Dynamo Naryn
Få lag har satt sin prägel på en kontinental turnering i samma stil som Dordoi har gjort i President's Cup. Sedan starten har de kvalificerat sig till final varje år och där lyckats vinna två gånger. Med antagonisterna Regar ute ur bilden det här året står dörren vidöppen för ytterligare en titel. Allt annat än en vinst skulle anses vara ett kapsejsande av monstruösa mått för den Narynbaserade klubben. Trots att begynnelsen av årets liga inte varit förbluffande torde hungern och fokuset ligga på topp när det handlar om möjlig kontinental ära. Det skulle göra mycket för Dordois självförtroende om de åter skulle åtnjuta samma mjuka medvind som år 2006 då en trippel bärgades och vägen emot högre asiatiska höjder låg inom räckhåll. Det finns, om än fragila, utsikter att åter nå dessa storstilade höjder under den här säsongen såvida den korpulenta mättheten inte utvidgas till förskräckliga nivåer. Tränaren Sergey Dvoryankov har definitivt en hel del att stå i.

Äldre typer i form av målvakten Vladislav Volkov (såvida Dvoryankov väljer honom före unge Pavel Matiash) samt försvararna Talant Samsaliev och Ruslan Sydykov vet precis hur man åvägabringar respektingivande resultat och kommer att bli fundamentala för ett framgångsrikt deltagande. Längre upp i banan skall Sergey Kniazev distribuera bollarna fram till Ildar Amirov som är en fullt kapabel spjutspets. Lyckas dessa herrar med sin roll i laget torde titeln materialiseras, men om det börjar blåsa snålt kan saker mycket hastigt gå snett. Materialet och erfarenheten finns, frågan är bara huruvida viljan är tillräckligt robust.

New Road Team
Den nepalesiska ligan, även kallad Martyr's Memorial ANFA A Division League, är liksom flertalet andra mindre ligor i Asien omsvept i diverse mystiska regler och kroniska överraskningar som inte sällan ställer allt på sin kant (exempelvis har en hop matcher blivit uppskjutna på grund av kraftfulla politiska demonstrationer under den senaste veckan). Om du blickar på tabellen i detta nu finner du inte New Road Team (NRT) längst upp, där parkerar istället Mahendra Police Club (MPC). NRT ligger i nuläget på en torr andraplats i en liga som är inne i sitt slutskede. Grunden till att de kvalificerade sig till President's Cup var att de ledde ligan när den var halvvägs avklarad tidigare under våren i samband med att gruppspelslottningen fullbordades. Detta har sin bevekelsegrund i att Martyr's Memorial inte avgörs förrän i mitten av maj månad och Nepals fotbollsförbund som anser att den här modellen passar bäst. New Road Team har vunnit ligan två gånger, senast var för 15 år sedan.

Som lag är NRT förhållandevis driftiga offensivt, men har en defensiv som inte ingjuter majestätiska vibbar. Faktum är att de har producerat näst flest mål i den inhemska ligan med sina 30 nätrassel bakom tredjeplacerade Three Star Club som ligger i topp med sina 35 i den kategorien. Däremot är de 18 baklängesmålen en smula penibel jämfört med MPC som endast läckt åtta bollar bakåt, därtill är även Three Star Club, Nepal Army Club och ett högst medelmåttigt lag som Macchindra bättre ur detta hänseende baserat på statistiken. Det finns absolut en resonabel kapacitet hos NPT, försvaret lämnar å andra sidan en hel del att önska. Den unge försvararen Biraj Maharjan är en varelse att hålla ögonen på, mestadels i positiv bemärkelse.

National Taiwan College of Physical Education
National Taiwan of Physical Education (eller Hasus NTCPE) har igenom åren använt sig av en rad olika namn när de tävlat i de taiwanesiska turneringarna. När de vann Intercity Football League (IFL) förra året benämndes de som Kaohsiung Yoedy (alternativt Yaoti). IFL är för övrigt sedan slutet av år 2008 den högsta divisionen i landet sedan det inhemska fotbollsförbundet slog ihop den dåvarande ettan Enterprise Football League tillsammans med IFL, som blev verklighet först år 2007. Ett minst sagt förunderligt seriesystem blev därmed en smula mer lättbegripligt. Den undermåliga klassen är däremot fortfarande endemisk.

Nyckeln för NTCPE kommer att ligga på mittfältet där namn som Huang Cheng-tsung och Chen Po-liang kommer att tvingas bekänna färg när robusta centralasiater står för moståndet. Då Taiwan (eller Kinesiska Taipei om du så vill) medverkade i kvalet till det Östasiatiska Fotbollsmästerskapet under senare delen av förra året fick de avbasning av såväl Hong Kong som Nordkorea men lyckades tvåla till Guam med 4-2 och därmed placera sig på en förväntad tredjeplats i den fyra lag stora semifinalgrupp de hamnat i (Kina vann sedermera turneringen). Något avancemang blev därmed aldrig realitet, men viss klass visade de under vissa stunder och speciellt mittfältet innehöll dräglig klass. Det krävs att Cheng-tsung och Chien-wei inte viker ned sig och visar sig kraftigare än deras fysiska storlek inbegriper.

Nagacorp
Kambodjas fotboll har inte förkovrats i samma imposanta hastighet som hos sina grannar Vietnam och Thailand. Inget av dessa två länder kan på något sätt klassas som en stormakt inom fotbollsvärlden. De är likafullt klart bättre än Kambodja på alla sätt och vis. Den kambodjanska ligan betitlas kort och gott för Premier League och är oftast en mycket jämn och oviss historia där inget lag kan uppvisa någon dominerande historia. Sedan starten år 1982 är National Defense Ministry (NDM) och Ministry of Commerce de lag som tagit hem flest ligatitlar med sina tre stycken vardera. Båda lagen hade sina storhetstider under 1980-talet. I modern tid, rättare sagt de senaste åren, har Nagacorp seglat upp och får anses vara en av få uttalade toppklubbar. De tog sin första ligatitel år 2007 för att sedan se Phnom Penh Empire (PPE) vinna det efterföljande året. Ifjol kunde de emellertid åter vinna och därmed kvalificera sig till det annalkande President's Cup.

Den kambodjanska ligan har likt de centralasiatiska nyligen kommit igång. I toppen finns som väntat NDM, PPE och Nagacorp, men även utmanare som Royal Sword och Build Bright United i vad som varit en mycket fängslande ligaöppning. Skillnaden emellan den övre halvan och botten är chockerande, där exempelvis jumbon Chma Kmao lyckats släppa in 30 mål efter fem omgångar och därtill inte gjort ett enda framåt. Huvudfiguren för Nagacorp blir onekligen den mångsidige mittfältaren Teab Vathanak som är en av få renodlade stjärnor i det lilla landet. Han håller sannolikt för spel i exempelvis den vietnamesiska ligan och borde med sina 25 år på nacken snart ta steget ut om han vill uppleva internationell stjärnglans. Har han en bra dag kan Nagacorp överraska i viss utsträckning.

Kahuta Research Laboratories
Pakistan, med sin enorma befolkningsmängd, är ett land där landhockey, cricket och även polo regerar till den grad att fotbollen är förpassad till obskyritet. Det är därför inte underligt att landet aldrig kvalificerat sig för någon stor internationell turnering eller åstadkommit några fantastiska resultat. Den mest berömde pakistanske landslagsmannen är försvararen Zeshan Rehman, med ett förflutet i bland annat Fulham, som igenom åren vräkt ur sig ett och annat uppseendeväckande citat. Denne försvarare har gjort mycket för att förstärka fotbollsintresset i landet, men har ännu inte spelat i Pakistans Premier League. I ligan är det under senare tid tre lag som dominerat toppen. Water & Power Development Authority (WAPDA), Pakistan Army (PA) och just Kahuta Research Laboratories (KRL). Under de sex senaste säsongerna har WAPDA tagit hem tre ligatitlar, PA två och KRL en.

Förra året var ligan så pass jämn att målskillnad fällde avgörandet. KRL hade tio plusmål mer än PA, tre poäng nedan dem fanns både WAPDA och Pakistan Navy som alla tillsammans utgjorde kvartett som höll ligan i liv fram till den sista omgången. KRL har inte en spektakulär offensiv, däremot är defensiven fantastisk och det som kommer att bli nyckeln till deras eventuella semifinalspel. Det finns onekligen klass nog i laget. Målvakten Nabi Ghulam kommer att styra ett försvar där Muhammed Zheeshan och Sammar Ishaq är stöttepelare. Anfallsmässigt finns ett mycket fint namn i form av Muhammed Qasim. Frågan är bara om det finns tillräcklig klass på mitten för att distribuera de nödvändiga framspelningarna.

Renown Sports Club
Kit Premier League, som högstadivisionen heter, har liksom många andra asiatiska ligor fått liv under 1980-talet, mer specifikt år 1985 i Sri Lankas fall. Sedan dess uppkomst har klubben Saunders lagt beslag på imponerande 12 ligatitlar, vilket får Ratnams och Renowns fyra vardera att te sig skralt. Men Saunders är inte en maktfaktor längre, istället är de två sistnämnda lagen som de andra fasar. Förra säsongen var ett totalt misslyckande för Ratnam som endast placerade sig på en tredjeplats i Grupp A (ligan är uppdelad i två grupper med sex lag i vardera). Renown vann gruppen före Air Force och kunde efter ett gastkramande slutspel även vinna ligatiteln efter att ha förpassat Air Force till fortsatt tillvaro i skymundan.

Ratnam är laget med de stora stjärnorna (vad sägs om duon Kasun Jayasuriya och Channa Ediri Bandanage?). Det till trots är likväl Renown, med sitt starka kollektiv, de som kommer att representera lankeserna i President's Cup under nästa vecka. Nyckelspelarna blir otivelaktigt målvakten Mohamed Hajmal, enligt artikelförfattaren är landets nuvarande etta, samt den duktige anfallaren Sanjeev Shanmugarjah, som ofta fått leva i skymundan av den desto mer omtalade Jayasuriya. Hajmal och Shanmugarjah spelar för ett lag som faktiskt kan utmana Vakhsh och möjligtvis avancera till semifinal om allt stämmer. Två gånger tidigare har lankesiska lag gjort det i den stundande turneringen. Första gången var år 2005 då Blue Star frapperade i gruppspelet för att sedan demoleras av Regar med 6-0 i semifinalen. Den andra gången var två år därpå, då Ratnam lyckades utmana Dordoi hela vägen fram till den i efterhand trista straffläggningen med lankesiska ögon. En mycket fin dag kan Renown lyckas med detsamma, men lita på att Hajmal kommer att få sina handskar värmda.

Vakhsh Qurghonteppa
Det är sålunda Vakhsh som skall försvara Tadzjikistans färger det här året efter ett undantagslöst bra fjolår som innebar en välsmakande detronisering av Regar. Spelarmaterialet i klubben är vida överlägset gruppens övriga lag, dock innehåller det inte heller ett överflöd av fabulösa spelare. Numondzhon Khakimov, illuster anfallare, är givetvis en spelare med mycket hög prestationsförmåga. Målvakten Farhot Yuldashiev har synnerligen en viktig roll och torde göra ordentlig skillnad i de bakre leden. Nyförvärvet Asatullo Nurulloev är en flink försvarare som kan åstadkomma skaplig distinktion och ett steg längre upp i banan är det tänkt att Bakhodir Sharifov skall agera med bravur.

Allt annat än en finalplats skulle anses vara ett stort debacle och vägen dit är någorlunda ohöljd. Den första (och hitintills enda gången) Vakhsh deltagit i President's Cup var år 2006 då de förlorade finalen emot Dordoi med 2-1 efter förlängning. Revanschlustan lär vara enorm i och med att händelsen finns färskt i minnet och att rivaliteten emellan Kirgizistan och Tadzjikistan är påtaglig när fotbollsplanen är slagfältet. Årets upplaga av Tajik League har de öppnat på ett angenämt vis. Den enda plumpen kom i deras inledningsmatch emot Regar, därefter har de radat upp fyra vinster innan krysset emot svårspelade Istiqlol kom i den senaste omgången. Formen är det således inga bekymmer med.

Drukstar
I Bhutan är inte fotbollen den väsentliga sporten. Faktum är att sport överlag inte har särskilt betydande relevans förutom en - bågskytte. I egenskap av att vara nationalsport suger bågskyttet upp mycket av landets uppmärksamhet och fotbollen hamnar ofta i en illa eklärerad vrå, även om den sakta vuxit i mångas ögon. Den inhemska ligan, A-Division, är förvisso en relativt förkastlig sådan. Den är däremot ofta jämn och intressant för den inbitne. Sedan starten år 1986 har Drukpol tagit hem flest ligatitlar med imponerande åtta till antalet. Under senare delen av det förra årtiondet tog dock Transport United över och vann fyra raka. Drukstar har till dags dato vunnit två gånger, den ena år 2002 och den andra under förra säsongen då huvudkonkurrenten Yeedzin förvisades till en andraplats.

Yadanarbon
Förra året var ett mycket välvilligt sådant ur burmesiska fotbollsentusiasters synvinkel. Varför? Det var året som landet fick en fullskaligt professionell fotbollsliga (även om det inofficellt räknades som en "uppvärmning" inför det pågående året), innan dess var den centrad ikring den förra huvudstaden Yangon (sedan år 2006 är Naypyidaw den nya huvudstaden) och styrdes med järnhand av den sittande militärjuntan. Människor utanför Yangon visade därför av naturliga skäl inget anmärkningsvärd begeistring. Med Myanmar National League (MNL) fick de emellertid ett förnämligt skäl att ikläda sig de bredaste av leenden. Yadanarbon, baserade i Mandalay, får nu chansen att visa upp sig i sitt hemland när Druk Star och HTTU kommer på en tillfällig visit.

Kanbawza har företrädit Myanmar vid två tillfällen i President's Cup och varit mycket nära att avancera till semifinal vid båda tillfällena. Den inhemska ligan håller en relativt smaklig klass och kan jämföras med den tadzjikiska, även om de burmesiska lagen lär behöva ytterligare ett par år att förse sig själva med rutin för att på så vis klättra högre upp på den fiktiva stege som världsfotbollen utgör. I årets upplaga av MNL har Yadanarbon öppnat på ett vederstyggligt sätt och befinner sig endast på en erbarmlig femteplats i den elva lag stora ligan efter cirka en fjärdedel av säsongen. Leder gör Zeyar Shwe Myay före Kanbawza. Om det är det stundande allvaret som spökar för Yadanarbon får vara osagt. En hel rad kapabla spelare, som vi bland annat kunde skåda under Challenge Cup tidigare under året, finns med i truppen. Mest signifikativa är mittfältarna Pai Soe och Aung Kyaw Moe samt anfallaren Yan Paing. Bakåt är det desto mer instabilt.

HTTU Ashgabat
Vad står HTTU för? Halkara Turkmen Turk University. Nu vet vi det. Universitetslaget är ett mycket respekterat lag inom landets gränser för sina delikata framgångar under de senaste åren. Under de senaste fem mästerskapen har de aldrig slutat sämre än tvåa i landets högstadivision - Ýokary Liga. Innan fjolårets lyckliga slut hade de dessförinnan fått smaka på silvret två år i rad efter att FC Ashgabat segrat i elegant manér. Men mycket tack vare den enastående målsprutan Berdymyrat Samyradow lyckades HTTU åter igen klamra sig fast vid tronen igen. Samyradow är för övrigt den spelare som gjort flest mål någonsin i Ýokary Liga, sedan han spräckte Rejepmyrat Agabaýews tidigare rekord. Det är emellertid inte bara han som märks på papperet. Lagkamrater i form av försvararna Begli Annageldiyew och Maksim Belyh samt mittfältarna Begli Nurmyradow och Arslanmyrat Amanow (även anfallare) är också tongivande. Den stora frågan är huruvida Rahmanberdi Alyhanow håller betryggande god klass för att det skall räcka till guld.

Hur vi än vrider och vänder på argumentation framstår HTTU, även benämnda som ITTU utav vissa, som en av guldfavoriterna att vinna President's Cup. Deras klass är i paritet med Vakhshs och Dordois, men turkmenska lag har inte lyckats fullt ut någon gång i den strax ankommande turneringen. FC Ashgabat har under sina två försök fått ge sig när semifinalerna varit avslutade. Till skillnad mot dem besitter HTTU en högre prestanda, däremot blir den här turneringen deras första och således kan det bli en tuff utmaning emot Yadanarbon om underskattning smyger sig in i tankegångarna. Att avancera ifrån gruppen bör de göra. Hur långt därefter?

Förväntningar
I och med att President's Cup fortfarande är en ung företeelse finns det mycket rum att förädla helheten. Såväl organiseringen som klassen ställer vissa mungipor på sned, men den glädje som turneringen otvivelaktigt genererar är något som inte går att ta miste på. Årets upplaga ser ut att bli den främsta någonsin, med fler än enbart centralasiatiska lag som eventuella vinnare. Visserligen får Dordoi erhålla favorittrycket med Vakhsh och HTTU inte långt därefter. Yadanarbon får räknas som ett mycket lurigt lag med goda möjligheter att briljera. Därtill är lag som Renown, KRL och Abahani inga så kallade blåbär och känns hyggliga. Nepalesiska lag brukar ha en del att hämta och även om New Road Team inte lär avancera ifrån gruppen kan de förmodligen enervera sina motståndare.

Varje grupp har en presumerad strykpåse. NTCPE lär erfara problem av voluminösa mått, liksom Drukstar och kanske även ambivalenta Nagacorp. För att turneringen skall tillta i både storlek och klass behöver gapet emellan toppen och botten avta och därför vore inte tvåsiffriga förluster att önska för dessa tre lag (i synnerhet NTCPE och Drukstar). Som gruppvinnare får vi anta att Dordoi, Vakhsh och HTTU tar sig i kragen och vinner respektive grupp. Det kanske mest intressanta är att se vilket lag som lägger beslag på den fjärde semifinalplatsen, sannolikt Yadanarbon säger artikelförfattaren. En final emellan Vakhsh och Dordoi vore inte osannolikt, även om undertecknad väljer att peka på HTTU som slutlig vinnare efter en gastkramande upplösning.

Spelschema

Grupp A

12:e maj
Dordoi - NTCPE
Abahani - New Road Team

14:e maj
New Road Team - Dordoi
NTCPE - Abahani

16:e maj
NTCPE - New Road Team
Abahani Limited - Dordoi

Grupp B

10:e maj
Nagacorp - KRL
Vakhsh - Renown

12:e maj
KRL - Vakhsh
Renown - Nagacorp

14:e maj
Vakhsh - Nagacorp
KRL - Renown

Grupp C

9:e maj
HTTU - Drukstar

11:e maj
Drukstar - Yadanarbon

13:e maj
Yadanarbon - HTTU

Historik

0 kommentarer

Alex Kejving2010-05-09 07:20:00