Krönika: Kan ungdomligt förenas med erfaret i Rajevac pussel?
Ghana överraskade enormt i afrikanska mästerskapen i Angola i vintras, genom att bli tvåa, trots att man av olika skäl tvingades undvara merparten av sina på förhand mest etablerade stjärnor. Lyckas coach Rajevac på ett tillfredsställande vis mixa ihop det laget med stjärnor som Essien, Mensah, Paintsil, Muntari och Appiah, lär laget ha en trevlig sommar till mötes. Vi tar oss en närmare titt på hur han kan tänkas ställa upp laget, samt diskuterar kring vilka svårigheter motståndarna kommer att utgöra
Så här i väntans tider inför det stundande mästerskapet sitter mångtaliga människor världen över och lägger pussel med sina respektive spelarmaterial. För grupp D:s vidkommande tänker jag mig Australien som ett bronskantat pussel, där de flesta bitarna är rättvända och många dessutom fogar bra ihop med varandra. Serbien är ungefär i samma situation lagmässigt, men deras bitar har snarare en silverglans över sig. Gruppens övriga två lag; Ghana och Tyskland har båda guldkantade bitar, men båda brottas också med problem att vända upp dem samt att få dem att passa med varandra. För die Mannschafts räkning är det största problemet att den stora biten i mitten plötsligt försvann på Wembley Stadium i lördags. För västafrikanerna däremot handlar det om att få hörnbitarna från Tysklands-VM att passa i det nya spännande pusslet, som presenterade sig med stormsteg i ACN i vintras.
I Manchesterområdet i västra England har Dave Whealan gjort sig en förmögenhet på friluftskläder. En stor del av de förtjänster som han har dragit in, har han valt att vidareplacera i sin hemorts fotbollslag Wigan Athletic. Den forna rugbymetropolen stoltserar nu med ett riktigt stabilt Premier Leaguelag, som i Syd Afrika-VM kommer att representeras av ett otal spelare. Klubbens första målvakt Chris Kirkland kom sånär med i den engelska VM-truppen, dess andra målvakt Mike Politt var ofantligt långt ifrån densamma. Såväl tredjemålvakten Vladimir Stojkovic (Serbien) som fjärdemålvakten Richard Kingson (Ghana) kommer däremot med största sannolikhet spela från start i mästerskapet, och dessutom möta varandra i Pretoria den 13:e juni Att den förra Söderliraren ska stå mellan stolparna illustrerar hur bräckligt Black Stars faktiskt är. Hur som helst besitter Kingson viss kapacitet och han har en helt annan status inom afrikansk fotboll, jämfört med europeisk dito. Sett till målvaktssidan i gruppen är det klar fördel för Tyskland, som alltid har tre stabila målvakter, och för Australien som ställer upp med superrutinerade Fulhammålvakten Mark Schwarser. För att fortsätta liknelsen med Sverige, kan här påvisas att Ante Covic som gjort betydligt större avtryck än ovannämnda Kingson på Söderstadion inte tog någon plats i Pim Veerbeks lag, fast det var ju som bekant Magnus Haglunds fel.
Den trettonde juni möts som sagt Ghana och Serbien på Loftus Versfeld Stadium i Pretoria, i ett möte som många tror kommer att avgöra vilket av lagen som gör följe med Tyskland vidare i turneringen. För Serbiskt vidkommande är merparten av startelvan redan klar. Stojkovic kommer förmodligen positionera sig i målet med Ivanovic, Vidic och Lukovic framför, sett från höger. Mittfältet kommer sannolikt bestå av Krasic, Stankovic och Jovanovic, medan jättelika Zigic kommer att få sällskap av Lazovic längst fram. I praktiken är alltså endast vänsterbacksplatsen (Obradovic eller mer offensiva Kolarov) samt sällskapet till Stankovic på det centrala mittfältet (Kuzmanovic eller råpetade Miljas), ännu inte tillsatt. För Ghana är emellertid situationen en helt annan. Tidigare omnämnda Kingson är visserligen gjuten i målet och likaså är Rennes målspruta Asamoah Gyan i anfallet. Backlinjen och mittfältet däremot är betydligt mer ovisst, här ska de rutinerade spelarna samsas med de yngre stjärnorna från i vintras.
Lagets serbiska förbundskapten Milovan Rajevac, ett faktum som så klart ytterligare spär på dramatiken i gruppen, har många delikata val att göra i sin laguttagning. Till höger i backlinjen väljer han mellan den erfarna John Paintsil från Fulham och den offensivvilliga Samuel Inkoom från Basel. Båda två är beryktade för sin inställning och fina fysik, men har under stundom bekymmer i positionsspelet. I mitten förlitar sig Rajevac på att försvarschefen John Mensah från engelska Sunderland ska bli frisk. Mensah är i mitt tycke en världsförsvarare när han spelar, eller annorlunda uttryckt; han hade varit det utan sina ständiga skadeproblem. Den andra platsen bredvid Mensah bör tas av Isaac Vorsah från Hoffenheim. Vorsah har visseligen inte spelat så mycket i Bundesliga den gångna säsongen, men imponerade rejält under ACN. Till vänster konkurrerar rutinerade Hans Sarpei med Lee Addy, som med fördel också kan användas i mittförsvaret, vilket han visade prov på under Angolamästerskapet i vintras. Mitt förslag är dock att låta Paintsil ta klivet över på vänsterbacken och ställa upp med backlinjen Inkoom-Mensah-Vorsah-Paintsil. I övrigt tycker jag att tre försvarsreserver bör skickas med till Syd Afrika. Dessa tre bör vara Sarpei, Addy och Rodas Eric Addo.
På mittfältet är konkurrensen än mer mördande. Här slås till exempel ikonen Stephen Appiah med unga stjärnor som Agyemang-Badu, Kwadwo Asamoah och Andre Ayew. Låt oss dock först börja med att berätta lite om två spelare som vi känner igen från andra spelplatser. Den första är den före detta gnagaren Derek Boateng, som gjorde sig ett namn i Stockholm såväl på som utanför planen. Sedan han ankom Madrid för spel i Getafe har han tagit rejäla kliv i sin utveckling och är för närvarande en mycket bra defensiv mittfältare. Han är både trygg med bollen och stark i närkampsspelet. Den andra är tysken, för det får vi ändå lov att kalla honom, Kevin Prince Boateng, som vi förutom spel i Bundesliga känner igen från spel i Tottenham och nu senast i Pompy. Mycket finns att förtälja om denna unga mittfältare, och så sent som i lördags stod han i händelsernas centrum i FA-cupfinalen på Wembley. Först satte han dobbarna i sin landsman (?) Michael Ballacks fötter och spolierade därmed dennes chanser till VM-spel. Sedan fick han en gyllene chans att sprida grus i King Carlos maskineri, från elva meter, men förvaltade det läget miserabelt. Vad som dock är ännu mer speciellt är att han kan komma att ställas mot sin broder Jerome Boateng (HSV), som valt att representera Tyskland, i VM.
Nu till de mittfältarna som verkligen aspirerar på startplatser i mästerskapet. Jag tror att Rajevac kommer att ta ut tre anfallare och sju backar, vilket innebär att det kommer finnas hela tio platser att slåss om i truppen för mittfältarna. Som anfallsreserver spår jag att Matthew Amoah och Prince Tagoe får åka med till Syd Afrika. Essien, Muntari, Asamoah, Badu, Draman, Annan och Ayew får på mittfältet anses som givna. Övriga tre platser tror jag tas av Appiah, Derek Boateng och Quincy. Ser man till kvalitet borde definitivt en av dessa platser tillfalla Prince Boateng, men med tanke på att denne aldrig tidigare har figurerat i ett ghananskt landslag tror jag tyvärr han får det svårt. Min gissning på startplatser är att Essien, om han blir frisk, startar i den defensiva rollen med Muntari strax framför och Asamoah ytterligare en bit längre fram. På flankerna tror jag att Draman och Abedi Peles son Andre Ayew får husera. Men på mittfältet finns det just nu oerhört många tänkbara kombinationer. Många pusselbitar att vända på, och försöka foga samman.
Sammanfattningsvis kan vi återigen konstatera vilken potential laget besitter, men samtidigt får vi inte glömma vilka hinder och svårigheter det finns att ta sig över. Konsten är att förena gammalt med ungt, rutinerat med initiativrikt. Lyckas det, kan vägen mycket väl ligga öppen för en kanonsommar för Ghanas del, men först har Rajevac ett oerhört lurigt och mångsidigt pussel att lägga.
För er som tyckte att genomgången av de olika lagdelarna var lite rörig, kan vi lugna er med att mer utförliga spelarpresentationer kommer längre fram i uppladdningen.
