Finalen från helvetet: "Militären tog över motståndarnas buss"
Den argentinska militärjuntan hade tagit över makten i Argentina, men med en hyperinflation och kraftigt motstånd från allmänheten hoppades man att hemma-VM 1978 skulle kunna bli vändpunkten. Man gjorde det genom en final där de nederländska spelarna fick besök av argentinsk militär i spelarbussen innan finalen.
- Fotbollen var viktig för att kontrollera folkets humör.
Orden kommer ifrån Ezequiel Fernández Moores, fotbollsjournalist från Argentina, som var med 1978.
Varför skulle fotbollen spelas i en dikutatur? Frågan, som är ställd för runt 50 år sedan, är lika aktuell då som idag, när länder som Qatar och Saudiarabien får stå värd för den största fotbollstävling en spelare kan vinna. Men 1978 var det annorlunda, en om möjligt mer instabil värld, och inte minst i Sydamerika. Det här var kulmen av en mycket tuff tid för egentligen hela Amerika-kontinenten, åtminstone från Mexiko och söderut.
Argentina var formellt en militärdiktatur 1978, men det var man inte 1966, när Fifa i London valde landet som represent för världsmästerskapet tolv år senare. Det var först 1976 som även argentinarna föll in i diktaturens fälla. Förvisso med flera års kraftig instabilitet innan det, och samtliga fem grannländer hade redan en egen militärjunta vid rodret, sedan länge.
Mästerskapet som aldrig borde spelats - terrorattack efter en vecka
Med facit i hand är det enkelt att förstå att VM i Argentina 1978 aldrig borde ha spelats. Men det fanns åtminstone två starka orsaker till att det aldrig fråntogs argentinarna något världsmästerskap i fotboll. Det första, att det bara tog knappa två år till att landet blev en diktatur styr av militären, till att VM faktiskt skulle gå av stapeln. Den andra stavades João Havelange. Den minst sagt ifrågasatte FIFA-presidenten, som dessutom var brasiliansk. När det gäller fotboll finns en obeskrivlig rivalitet mellan Argentina och Brasilien, men presidenten - som inte var oblyg för mutor och korruption - lät sig enkelt övertyggas.
Den argentinska militärjuntan fick dock bevisa sig. Det byggdes nya arenor, dag som natt, för att bevisa Havelange och Fifa att man gjort sig förtjänta av ett sånt hör stor evenemang. Och det lyckades. VM 1978 genomfördes i Argentina, men det var inte en turnering som på något sätt lyckades motbevisa sina tvivlare. Snarare tvärtom. Redan den 10:e juni, det vill säga åtta dagar efter att öppningsmatchen spelats, skedde en terrorattack. Det var rebellgruppen Montoneros (här finns mycket att läsa om, för den som gillar historia) som attacerkade regeringsbyggnaden.
Läggmatch eller tragisk insats?
Hur var fotbollen, som helst ska stå i centrum, när VM 1978 spelades? Med en Mario Kempes i storform som satte tonen fanns det förstås mycket roligt för den som kunde se matcherna utifrån de argentinska fängelserna. Lägg därtill dåtidens storstjärnor som Rossi, Paolo Rossi, Filol, Krol, Zico, Dinamite, Rummenigge och inte minst Ronnie Hellström, i det svenska landslaget. Däremot finns inte Johan Cruyff med. Han stannade hemma i protest mot att VM-turneringen hölls, trots kännedomen om den argentinska militärdiktaturen och dess våld.
Upplägget för det här mästerskapet var minst sagt unikt. Det delades in i två omgångar, där den första omgången innebar fyra grupper, och de två bästa lagen gick vidare till två fyrlagsgrupper, som innebar omgång två. Från förstarundan tog sig Argentina, Brasilien, Polen och Peru vidare sig till ena gruppen, och Nederländerna, Italien, Västtyskland samt Österrike till den andra. Det efter att Sverige slutat sist i sin grupp, trots ett starkt 1-1-resultat mot Brasilien, men förlust mot Spanien och Österrike. Det här följdes upp av att vinnarna av respektive grupp i andra omgången fick spela final, och tvåorna match om bronset.
För argentinsk del var det nu allt utom uppdukat för en enkel plats i finalen. Landslaget, som hittils inte hade en enda VM-titel, behövde nu besegra grannlandet och de överlägsna Brasilien. Allt började planenligt i gruppen, då Polen besegrades med 2-0. Samtidigt satte sig brassarna i förarsätet via 3-0 mot Peru, som sedan befästes då Brasilien och Argentina kryssade 0-0. I en match där båda lagens faktiskt gick för segern, inte minst Argentina, fick Brasilien slagläge inför sista omgången. Argentinarna behövde vinna sin match, och göra det med åtminstone två mål fler än Brasiliens, väntade, vinst mot Polen.
Hade Argentina vunnit med 6-0 mot Peru, på hemmaplan i Buenos Aires, i ett VM-kval i modern tid hade troligtvis ingen reagerat över det. Men under -78-VM bjud peruanerna på ett bra motstånd, och hade till exempel vunnit sin grupp i runda ett, före ett stjärnspäckat Nederländerna. Men nu hade inte det peruanska landslaget bara Mario Kempes, Ubaldo Fillol med flera att besegra. Utan den argentinska militärjuntan också. Brasilien vann sin match bekvämt med 3-1 mot Polen, vilket innebar att Argentina samtidigt behövde vinna med 4-0 eller mer. Omöjligt? Nej. Men svårt, ja, efter Perus generellt sett fina insatser under mästerskapet.
Till det här ska det läggas till att gruppspelsmatchernas avslutande omgång inte spelades samtidigt, något som än idag är ett relativt nytt fenomen. Utan Argentina spelade dagen efter, men hade trots det bara 2-0 i bagaget efter 45 minuter. Nu ökade paniken i Argentina, då landslaget behövde göra två mål i den andra halvleken för att säkra gruppsegern och därmed ta sig till final mot Nederländerna. Vad hände då? Mario Kempes gjorde 3-0 innan klockan passerat minut 50, och bara ytterligare några minuter senare gjorde Luque 4-0. Samme spelare gjorde även det avgörande 6-0 med kvarten kvar, efter att Argentina stått för en otrolig insats i den andra halvleken.
Finalen från helvetet - spelarbussen intogs av militären
Så, var det ett Argentina som förstod allvaret och la in ett par växlar till mot ett redan utslaget Peru, utan något att spela för? Eller var det yttre påverkningar som gjorde att Peru kollapsade i den andra halvleken? Brasilien har redan fastställt att det var den argentinska militärjuntan. Där har dock ytterst få vittnesmål inkommit, och det är svårt att nästan 50 år senare våga sig på att gissa heller. Uppgifter från viss fri media från den här tiden, som var ytterst få, slog dock fast - utan konkreta bevis, ska tilläggas, men ändå - att den argentinska juntan skickade tonvis med spanmål till ett då ovanligt fattigt Peru. Men, resultatet som var suspekt, bleknar ändå på grund av det som hände inför finalen.
Efter att Brasilien vänt och vunnit bronsmatchen mot Italien med 2-1 väntade en perfekt final. Hemmanationen Argentina mot Nederländerna, de två mest stjärnspäckade nationerna i turneringen, efter eventuellt Brasilien. Den argentinska huvudstaden Buenos Aires kokade inför finalen. Trots att landet befann sig i en enorm ekonomisk kris, föranlett av den fasansfulla militärjuntan, fanns det ändå framtidshopp för landet som inte skådats på decennier.
- Argentina skulle visa världen vilka argentinarna var, som en känd argentinsk programledare själv uttryckte det några timmar innan avspark. Men innan avspark skedde ett antal incidenter som till viss del än idag väcker kraftiga reaktioner. För de som minns, i alla fall.
Den nederländska spelarbussen attackerades. Det här var i sig ingen ny förteelse. Att en sydamerikansk spelarbuss, i en diktatur, attackeras inför en match gör inte att de flesta reagerar. Men det finns en viktig detalj. Det var inte några skogstokiga argentinska supportrar som försökte störa nederländerna, de stora massorna var faktiskt inte ens nära bussen, utan det var något helt annat.
Den argentinska militären. Den stjärnspäckade holländska bussen intogs av flera beväpnade militärer. Trots att vittnesuppgifterna från spelare och ledare här, av logiska anledningar, är ytterst få, har händelsen dock återberättats:
- Militären gick in i bussen. Det utdelades inget konkret våld, men militären vandrade runt i bussen, tittade på den nederländska spelarna, visade upp sina vapen, och gick sen ut, påstår en annonym argentinsk journalist 1978. Något som återberättats även i modern tid, i bland annat argentinsk press.
Påståendet har inte heller bevisats, och det är inte konstigt, med tanke på det brutala våld som den argentinska juntan var kända att använda sig av. Men det verkar till viss ha påverkat Argentinas motståndare inför finalen. Med 71.000 på Monumental-stadion i Buenos Aires var det förvisso inte konstigt att Nederländerna såg bleka ut i den första halvleken, då Mario Kempes gjorde halvlekens enda mål. Det skakade man dock av sig, och lyckades till och med kvittera i den andra halvleken. Men matchen gick till förlängning, och där avgjorde Kempes och Bertoni med varsina mål.
Argentina var där med världsmästare för första gången, och konsekvenserna var många, inte bara fotbollsmässigt. Den argentinska diktaturen hade helt plötsligt skaffat sig en högre dos av legitimitet. En vinst i ett fotbolls-VM kan tyckas litet i förhållande till mänskliga rättigheter, men i Argentina gav det enorma effekter, och kunde till viss del göra att de behöll makten i ett antal år till, trots en fortsatt hyperinflation i landet och regionen.
Men bör Argentinas vinst i VM 1978 ses som illegitim? Argumenten är många, och kann läggas upp på många olika sätt. Ja, den argentinska militärdiktaturen hade uppenbarligen med många fingrar i spelen. Men hade det verkligen direkta påverkningar? Den påstådda Peru-incidenten och militärarna i Nederländernas buss inför finalen tyder förvisso på det, även om bevisen fortfarande är relativt få. Samtidigt ställde Argentina upp med ett av de bättre landslagen i VM:s historia. Bara Mario Kempe själv gjorde sex mål på sju matcher, och med hemmafördelen och de fanatiska fansen kunde det mycket väl blivit vinst trots allt. Det finns dock många anledningar att fundera över VM 1978, med juntan i spetsen, och den där finalen från helvetet.
