Historiskt perspektiv över Ghana
Om Ghana kommer tvåa i grupp D i stundande slutspel, väntar med stor sannolikhet England i åttondelsfinal. I vår historiska tillbakablick besvarar vi varför det mötet skulle innebära extra tändvätska för Black Stars, bland mycket annat. För att förstå det nuvarande skeendet måste man känna till historien, säger den vise mannen.
De tidigaste bevisen på mänskligt liv i det område som idag innefattar republiken Ghana, är hämtade från 2500 år före Kristus. Om man jämför med Europa, eller framför allt Kina, finns det dock inte alls samma historiska dokumentation av områden söder om Sahara. Så det finns emellertid ingen säkerställd sammankoppling mellan dessa fornlämningar och de etniciteter som idag utgör Ghana. Resultatet av detta är att landets historia före 1400-talet endast bygger på muntliga utsagor, och därmed på naturlig väg är starkt omtvistad.
Det första historiskt säkerställda med Ghanas historia, tvingas vi därför vänta på till européernas intåg på scenen. Detta skedde i mitten på 1400-talet, när portugisiska sjöfarare ankom landet. Inledningsvis visade de dock litet intresse för att kolonialisera landet. Deras ankomst förändrade likväl maktbalansen i området. Tidigare var handeln främst fokuserad norrut mot Sudanstaterna, men den försköts nu söderut mot Guineakusten och de portugisiska handelsstationer som var upprättade där.
1482 grundades den första slavstationen. Den följdes av allt fler och snart hade Storbritannien, Nederländerna, Brandenburg, Danmark och även Sverige slav- och handelsstationer i området. Det svenska territoriet benämndes Cabo Corso eller på senare tid Svenska Guldkusten, och instiftades av företaget Afrikanska Kompaniet, med Louis de Geer i spetsen. Besittningen var i svensk ägo i 11 år, innan den såldes till Nederländerna.
Vid slutet på 1600-talet svarade Nederländerna och Storbritannien för all handel i enklaven, och från ca 1860 var britterna de enda med imperialistiska visioner i området. De utmanades dock från ursprungsbefolkningen, Ashantifolket, som under den här tiden bedrev ett framgångsrikt maktcentra parallellt med britternas. Det hela utmynnade i fyra krig under senare del av 1800-talet, där britterna understödes av Fantefolket. 1902 segrade Storbritannien och området införlivades i den Brittiska Guldkusten. Namnet Guldkusten tog av alla erövrare i området, dvs. det fanns en brittisk, en svensk, en dansk etc. Vid tiden för dessa sammandrabbningar hade emellertid alla dessa inkorporerats i det brittiska väldet.
Motståndet mot britterna växte dramatiskt efter andra världskrigets slut, främst bland bildade afrikaner. Tongångarna i västvärlden hade vid den här tiden svängt angående imperialism, och under gemensamma former upprättades en folkomröstning för självstyre för Guldkusten år 1956. Året efter blev Ghana det första land, bland de kolonialiserade länderna söder om Sahara, att anta ett beslut om självständighet. Namnet Ghana, härstammar från det forntida Ghanariket (700-1075) som dock låg längre norrut i realiteten och aldrig inkluderade nuvarande Ghana.
Omställningen till ett demokratiskt samhälle var massiv för det ghananska folket, och man kan väl säga att det fortfarande inte riktigt satt sig, även om Ghana idag är en relativt fungerande demokrati. De första presidenterna som valdes, ville alla trygga sin egen makt och beslöt därför om förbud för andra politiska partier. Efter två decennier av politisk oreda och en mängd statskupper grep löjtnant Jerry Rawlings makten 1979. Han genomförde fria val och gav makten till civila politiker, men med löfte om att på nytt gipa makten om de inte fick ordning på landet. Så skedde 1981, men inte heller detta bringade någon riktig ordning i riket. Åtminstone inte inledningsvis, utan det dröjde till 1992 då landets nuvarande konstitution fastställdes, som dikterar att fria val med flera olika partier ska upprättas vart fjärde år. Det första av dessa val som genomfördes samma år, vanns av just Rawlings. Hans motståndare anklagade honom för valfusk, men han satt trots detta maximala åtta år på tronen. Hans styre var auktoritärt, men av eftervärlden är han ändå sedd som en nyckelperson i landets fredliga utveckling. Dagens president John Atta Mills, satt som vicepresident i Rawlings socialistiska NDC-regering. Mills är före detta landslagsspelare i landhockey och har fortsatt i sina föregångares okrigiska spår, och instiftat fundament för ekonomisk utveckling och gränsöverskridande samarbete i regionen.
