Taiwan Power Company vann President's Cup
Det blev något som närmast kan beskrivas som ett antiklimax för de centralasiatiska lagen det här året. Inget av de tre kvarvarande lagen lyckades ta sig till finalen där istället värdarna stötte på Phnom Penh Crown och vann med 3-2.
Grupp A
Taiwan Power Company (Kinesiska Taipei/Taiwan) 6 poäng
Balkan (Turkmenistan) 1 poäng
Istiqlol (Tadzjikistan) 1 poäng
19:e september: Istiqlol - TPC 0-2
TPC: Chen Po-liang 39’, Chiang Shih-lu 41’
Ni som följt President’s Cup sedan dess begynnelse är medvetna om TPC och dess mindre imponerande bedrifter. Vid tre tidigare tillfällen har det deltagit - alla gånger har de misslyckats att avancera ifrån gruppspelet. Att de gjorde det detta år är således förvånade och att de besegrade Istiqlol, ett till synes kapabelt lag på den här nivån, är definitivt en skräll. Planen var mycket våt och spelet var inte särskilt välvårdat men en eloge skall TPC ha för sin eminenta prestation. Kritik skall Istiqlols tränare Alimzon Rafikov har för sin tveksamma inställning inför matchen där han sade att “vi känner inte till särskilt mycket om våra motståndare men vi får se vad som händer i matchen”. Efter matchen uppvisade han viss defaitism och insåg själv hur illa han skött situationen.
- När vi förberedde oss inför matchen trodde jag inte att det kunde bli sådant väder. Faktiskt är det mitt fel eftersom vi inte var redo att spela i sådana förhållanden.
21:a september: Balkan - Istiqlol 1-1
Bal: Gurbani 23’
Ist: Tokhirov 45’
Matchen handlade om att vinna eller försvinna för Istiqlol. Laget uppvisade ett helt klart adekvat spel men misslyckades i den alltid viktiga sista tredjedelen. För Balkans del var emellertid prestationen av tveksam karaktär (även om den uttalade målsättningen inför var oavgjort). Amir Gurbani öppnade målskyttet men därefter hade inte laget mycket mer offensivt av värde förutom en god chans i den 56:e minuten då Didarklych Urazow fann Nikita Gorbonov som i en god position sköt snett. Efter matchen var Rafikov mycket nedslagen.
- Jag tror att det blir ett jobb för någon annan tränare att göra spelarna bättre och starkare eftersom efter detta misslyckande är mitt förslag att jag lämnar laget.
Hedern tog med andra ord mycket stryk i samband med utslagningen. Vi skall komma ihåg att Istiqlol med all sannolikhet kommer att bärga ett nytt ligaguld - och än så länge sitter Rafikov kvar.
23:e september: TPC - Balkan 4-3
TPC: Ho Ming-tsan 57’, 66’ (str), Kuo Ying-hung 81’, Chen Po-liang 87’
Bal: Gurbani 24’, 25’, Garahanow 62’
Den här matchen kunde ha tippat åt endera håll. Men med två mål under de avslutande tio minuterna lyckades värdarna pressa sig vidare och uppvisa en överraskande stark lagmoral trots ett tidigare underläge med två bollar. Givetvis innehöll matchen ilskna centralasiater (något av en konstant företeelse turneringen igenom) med två röda kort till Balkan. Yagmyrmyrat Annamyradow och Evgeniy Zemskov fick båda syna rött när det stod klart att Balkan inte skulle ta sig till final. Efter matchen talade Balkans tränare Aleksandr Klimenko om att han inte skulle ha bytt ut hete Gurbani under andra halvlek. TPC:s tränare Chen Kuei-jen tyckte å sin sida att halvtidssnacket gjorde spelarna tillräckligt tända för att tippa över vågskålen till sin sida.
Grupp B
Phnom Penh Crown (Kambodja) 6 poäng
Neftchi Kochkor-Ata (Kirgizistan) 3 poäng
Yadanarbon (Myanmar/Burma) 0 poäng
19:e september: PPC - Neftchi 2-1
PPC: Njoku 35’, Chaya 56’
Nef: Alimov 79’
Neftchi är i grund och botten ett klart bättre lag än PPC och mötet dem emellan skulle ha inneburit en kirgizisk seger. Att skylla på yttre omständigheter som väder, okänd mark eller okunskap om motståndet är gångbara i dessa sammanhang. Det som var den primära anledningen till förlusten var emellertid lagets egna disciplin. Kingsley Njoku gjorde mål och kort därpå blev Sardorbek Askarov utvisad. Lagen gjorde därefter varsitt mål innan näste Neftchispelare fick syna rött. Denna gång Aibek Orozaliev och igenom detta var det mer eller mindre hopplöst att skapa det nödvändiga trycket för att kvittera.
21:a september: Yadanarbon -PPC 0-4
PPC: Njoku 3’, 83’, Sokumpheak 22’, Sopanha 32’
I den föregående artikeln om President’s Cup på den här Centralasiensidan kunde vi notera att Myanmars fotbollsförbund vill anslutas till AFC Cup (jämför med Europa League) istället för President’s Cup. Luft under vingarna fick de naturligtvis i samband med Yadanarbons triumf i förra årets edition av President’s Cup. Denna luft lär vara tämligen balmig just nu. Njoku var på nytt ett orosmoment och hittade nätet två gånger om. Tränaren Kyi Niang hos Yadanarbon tyckte följande.
- Jag förvånades över sättet Phnom Penh spelade. De attackerade mer än i den förra matchen. Idag försvarade de sig också bra.
23:e september: Neftchi - Yadanarbon 8-2
Nef: Pavlov 5’, 73’, 92’, Djamshidov 33’, 87’, Dzhumataev 79’, 90’, Dzhalilov 86’
Yad: Pai Soe 35’, Rakhmanjonov 47 (sjä)
I och med att PPC vann över Yadanarbon var Neftchi utslagna oavsett resultat i sitt möte med burmeserna. Trots den enorma vinsten var naturligtvis stämningen dämpad hos kirgizerna som fullkomligen malde sönder de regerande mästarna. Oavsett om den pånyttfödda entusiasmen berodde på Talant Dzhumataevs återkomst efter en lång skada (hälsenan), eller en kollektiv kollaps hos Yadanarbon, gjorde likaledes anfallaren en fantastisk insats och visade att förra säsongens bedrifter inte var en engångsföreteelse. Det är något att ta med sig i framtiden.
Finalen
25:e september: Phnom Penh Crown - Taiwan Power Company 2-3
Phn: Njoku 34’, Sovannrithy 82’
Tai: Ho Ming-tsan 2’, 47’, Chen Po-liang 67’
Att det skulle bli just dessa två lag som möttes i finalen var givetvis en voluminös skräll. President’s Cup är dock en turnering som är på gränsen till amatörmässig och fördelen av klimatet och hemmaplansfavören skall inte underskattas. Likaledes har ofta de olika lagen minimal kunskap om sina motståndare. De är förvisso en löjlig ursäkt när exempelvis Rafikov hävdar att hans Istiqlol inte är förberedda inför matchen - ungefär som att de bara satt sig på ett flyg och upptäckt motståndarna under matchens gång - men det finns ändå viss sanning i dessa resonemang även om just Rafikov i detta exempel borde ha insett att det ibland regnar. Nåväl, till matchen.
TPC fick en gyllene start när Ho nätade strax efter avspark. PPC besatt däremot kylan att inte förhasta sig och kom snabbt in i matchen med ett par halvchanser. Detta gav till slut resultat med en kvittering som stod sig halvleken ut. Men precis som i den första halvleken gjorde hemmalaget ett tidigt mål och ånyo var det Ho som stod för insatsen. Den här gången reste sig inte PPC lika väl och TPC tilläts avancera i banan både en och annan gång. Till slut gav det resultat då Chen utökade till 3-1 och mer eller mindre avgjorde matchen. En utvisning på hemmalagets Chen (Yu-lin) betydde ändock att en viss glimma hopp tändes för kambodjanerna. Den sken än mer då en reducering kom med nästan tio minuter kvar av ordinarie tid men istället för en kvittering drog PPC på sig inte mindre än tre utvisningar då domaren, saudiern Mohammed Al-Awaji, visade ut Sun Sovannrithy, Chen Chaya och San Narith för att de puttat honom i samband med en straffsituation (de ville naturligtvis ha en straff). I och med det gick titeln kort därpå till ett välförtjänt TPC som nu blev det fjärde laget att vinna turneringen och det första ifrån Taiwan/Kinesiska Taipei.
Chen Po-liang i TPC fick pris som den mest värdefulle spelaren.
Skytteligan
Ho Ming-tsan (TPC) 6
Yan Paing (Yadanarbon) 5
Pai Soe (Yadanarbon) 5
Farkhod Tokirov (Istiqlol) 5
Pavel Pavlov (Neftchi) 5
Kingsley Njoku (PPC) 5
