Årgångsvinets sista chans till VM-triumf
I dagens fotboll verkar den mytomspunna teorin vara överlistad, det sägs att man har sina bästa dagar i åldern 26-29 år. Men jag tror alla kan hålla med mig om att en spelare som Zlatan Ibrahimovic bara blivit bättre och bättre under de senaste åren. Steven Gerrard hade enligt mig sin bästa säsong någonsin nu, och John Terrys erfarenhet var en viktig faktor i Mourinhos defensiva upplägg. Jag väljer att kalla dessa fotbollsspelare för årgångsvin.
Den nyfyllda 31-åringen Yaya Touré hade precis en helt fantastisk säsong där han ledde sitt Manchester City till en ny ligatitel och en seger i Ligacupen.
Gnégnéri Yaya Touré föddes den 13 maj år 1983 i ett krigsdrabbat Bouaké i Elfenbenskusten. Han hade sin två år äldre broder vid sin sida där fattigdom var ett stort problem och var dag var viktig för överlevnaden. När bröderna sedan blev tonåringar började de spela för ASEC Mimosas akademi och då var det först Kolo som var den talangfulle medans Yaya var lillebrodern som enbart var medioker. Åren gick och det fanns något värt att leva för, något som fick bort tanken på krig, en sport att tillsammans glömma bort allt det onda. Fotbollen räddade brödernas liv. År 2001 började storebror Kolo bli ett namn som talangscouterna lade märke till och medans Arsenal signade Kolo så flyttade Yaya också, men inte till London utan det var till belgiska Beveren där han fick speltiden och chansen att växa som fotbollsspelare.
Medans Kolo övertygade och visade sig vara en riktig guldklimp i Arsenal var det knappt någon som visste om lillebror Yaya. Efter två år i Beveren så tog han steget till Ukraina och Metalurh Donetsk där han också befann sig i två år och gjorde 33 matcher. Då började en viss talang visa sig, kanske skulle han en dag få spela ihop med sin talangfulle och välkände storebror. Detta snappade Olympiakos upp och värvade till sig ivorianen, men Yaya fick bara en säsong på sig och gick senare till Monaco där han skulle få chansen i en bättre liga. 2006 togs han ut till Elfenbenskustens VM trupp där allt fokus låg på Kolo Touré och Didier Drogba, den unge killen på mitten var mer eller mindre kallad "Kolos bror", men en talang såg många i honom där han visade prov på styrka, teknik och spelförståelse. Ett lag som inte bara la märke till Yayas kunskaper, utan också tog tillfället i akt och värvade honom var storklubben FC Barcelona där det genast blev succé för Yaya. Han blev en otroligt viktig balansspelare i Barcelona där han höll fram tills 2010 innan Barcelona valde att satsa på den egne ungdomstalangen Sergio Busquets som de av någon anledning ansåg var bättre. Då passade Manchester City på att värva in mittfältaren och gjorde honom från en bra mittfältare till världens bästa mittfältare. De såg det som Barcelona inte kunde se, Yaya Touré kan tillföra mycket åt bägge delarna av planen. Varför envisas om att han bara skall vinna bollar och slå enkla passningar, när han är kapabel till så mycket mer? Manchester City fick Yaya att blomma ut, och antagligen fick Yaya uppleva sin barndomsdröm att få spela ihop med sin bror och vinna Premier League.
Det helt fantastiska med denna spelare är att han är lika ostoppbar framåt som han är stabil bakåt, när han tar bollen och entusiastiskt sätter igång sina monsterlår så är det som ett tåg som just tutat. Han tar med sig bollen precis dit han vill med en ofattbar snabbhet och motståndaren kan försöka stoppa honom utan resultat. Inte nog med det har han en fantastisk högerfot som resulterat i 20 ligamål för Manchester City. 20 mål... som centralmittfältare?! En del av de är visserligen på straffar, men där är hans kyla precis som alla hans andra kvalitéer, få förunnad. Frisparkar, långskott, frilägen och med huvudet, ja han kan göra mål på många sätt.
Positionsmässigt är han lika bred i sitt register där med. Jag minns när han spelade i FC Barcelona och var i Champions League-final och fick vikariera som mittback efter skadebekymmer och agerade lika stabilt där. Han kan nog spela överallt på en fotbollsplan för så komplett är han.
Nu är det dags för ivorianen att avsluta denna redan underbara säsong genom att bli ihågkommen för alltid. Vad som fattas nu innan man kan kora honom till Världens bäste fotbollsspelare är att ta sitt Elfenbenskusten långt i VM. Elfenbenskusten ses av många som Afrikas största chans att utmana jättarna från Sydamerika och Europa nu i sommar. Är detta hans sista chans att vinna VM? - Ja, det får man väl ändå säga. Nästa VM är han 35 år och troligtvis pensionerad från elitfotbollen och då kommer han inte ha med sig anfallsstjärnan Didier Drogba eller sin bror Kolo Touré som med sin erfarenhet från tre olika storklubbar i England ska hålla ihop backlinjen.
Motivationen finns, erfarenheten finns och klassen finns. Elfenbenskusten blir absolut att räkna med i sommar. Det är upp till bevis för de tre nyss nämnda att visa att gammal inte bara är äldst.
