Confederations Cup-bloggen: 90 minuter kvar av perfekta veckor
Det ska spelas final i Confederations Cup också. Men turneringen har redan givit mer än man kunde önska.
Det kunde inte ha gått bättre. Visserligen saknas det 90 minuter av Confederations Cup, men så mycket vill jag ändå påstå. Egentligen skulle det väl bara vara ett avslitet korsband på Neymar som får mig att ändra åsikt.
Även om det aldrig har hänt så mycket i det här landet på två veckor sedan jag kom hit första gången 1995 så har det spelats fotboll också.
Det brasilianska landslaget har fått precis det test de kunde önska sig. Den 1 juni samlades en trupp som fått utstå hård kritik, blivit utbuade på hemmaplan, hade så svårt att slå kvalificerat motstånd och med en superstjärna som inte fick det att lossna.
Trettio dagar senare har förbundskapten Felipão en elva han litar på, som spelat inför fantastisk hemmapublik runt om i landet, som har vunnit fem matcher i rad och superstjärnan drog ur proppen efter tre minuter.
Ett landslag att tycka om
Ja, jag är supporter och hjärtat klappar för det brasilianska landslaget oavsett vilka som fyller ut tröjorna. Men jag gillar även det där gänget. Jag tycker att det verkar vara sympatiska killar och Felipão är en tränare jag skulle velat ha. ”En riktig farsa för hela laget”, som spelarna uttycker det. Neymar är en hygglig typ som jag är övertygad om att lagkompisarna har kul tillsammans med. Han kommer bli bättre kompis med Messi än Zlatan blev.
Det var landslagssamling i mars när Lucas gick skadad. Han hade rätt nyss flyttat till PSG, men hade inte riktigt kommit in i gänget. Trots att han inte kunde spela fotboll åkte till London och var med under samlingen för att få träffa polarna. Sen åkte han tillbaka för match mot Barça. Jag tycker att det säger mycket. Man kan vinna titlar utan att trivas tillsammans, men jag inbillar mig att man vinner fler titlar om man gör det.
Vinner Brasilien mot Spanien ökar självförtroendet. Får de stryk är det ingen fara på taket, de flesta i Brasilien ser Spanien som ett bättre lag idag.
Spelet utanför planen
Nu är trots allt fotbollen en detalj i sammanhanget. Utanför sidlinjerna har reglerna varit oklarare. Demonstrationerna har inte handlat om fotboll, men fotbollen har tack och lov inte dämpat demonstrationerna som den så ofta gjort. Till skillnad från alla försenade VM-projekt så kom folkets resning i rättan tid. Jo, visserligen borde den kommit runt Italia 90, men tidpunkten var ändå väl vald.
Korruptionens rötter som grävt sig djupt i den byråkratiska myllan river man knappast upp på två veckor. Men en nation som tagit stora kliv framåt för att bli ett modernt land, en ekonomisk och utrikespolitisk stormakt under senare år har nu chansen att på allvar ta tag i sina allvarligaste problem. Ingenting är så destruktivt som korruption för ett samhälle. Den dödar utveckling, slukar resurser och lägger sig som en våt filt över människors glöd och drivkraft.
Självklart är det inte heller ett analkande fotbolls-VM som först och främst gör att landets ledning måste agera. När de flesta av 200 miljoner människor är arga och bokstavligt talat knackar på regeringens dörr är det mer akut. Men det gör ju inget om man också kan hota med att förstöra festen.
Så blir det sommaren 2014
För er som undrar så kommer VM-festen till slut att bli hur bra som helst. Folk kommer vilja visa upp Brasiliens charm. Allt kommer nästan att bli klart i sista minuten, men det löser sig ändå. Det brasilianska landslaget kommer vara en av de tyngsta favoriterna till guldet. Ett guld som betydligt fler än miljoner brasilianare kommer att gå ut på gatorna för att kräva. Så som de gjort så många VM förr.
