Brasilianska landslaget och folket - ett sargat äktenskap
Det finns tecken på att passionen mellan det brasilianska folket och dess landslag svalnat ett år innan hemma-VM. När landslaget kommer hem till Maracanã för att möta England är det första tunga landskampen hemma på två år. Det är hög tid att reparera en misskött relation.
Äktenskapet mellan det brasilianska folket och det brasilianska landslaget har varit eldfängt, hett och blossande. Även om man har haft sina dispyter och gräl under årens lopp har banden varit starka. I svåra tider finns man där för varandra. Men som i alla relationer riskerar kärleken att falna när man inte underhåller den. När kärleken tas för given riskerar man att glida isär. När ekonomin är stabil, man har sitt på det torra och det inte längre är vi mot världen. Brister och fel blottas, grälen blir intensivare och bittrare.
Under de senaste åren har det brasilianska landslaget och dess största supportrar, det brasilianska folket, glidit ifrån varandra. Det är inte alltid av Gud givet att man per automatik älskar sitt landslag i nöd och lust. Något man är mycket medvetna om i det brasilianska fotbollsförbundet (CBF) och en äktenskapsrådgivare har kallats in. Vi kommer till det så småningom.
Ett resande landslag
Att det brasilianska landslaget buats ut av sin hemmapublik är en sak. Det ingår i spelet. Men känslan finns också där att landslaget inte har samma magiska status i folksjälen just nu. Till det finns det flera orsaker.
För det första har ena parten mest har varit på resande fot och inte varit hemma för att umgås med familjen. Under de senaste tre åren har landslaget saknat viktiga tävlingsmatcher eftersom man inte behöver kvala till hemma-VM. De man spelat, i Copa América i Argentina och OS i London, var på bortaplan. Dessutom underpresterade man i Copa América där det inte blev mer än kvartsfinal. I en ganska svag OS-turnering (som dessutom var för U23-lag) gick Brasilien visserligen planenligt till final. Väl där gick laget in med en nästan pinsamt dålig inställning och förlorade, bland annat efter ett försvarsmisstag i första minuten.
När Brasilien kommer hem till Maracanã för att möta England är det första gången sedan Copa América man spelar en träningslandskamp som inte faller inom en av följande kategorier: 1. Mot svaga fotbollsnationer (som Brasilien-Kina 8-0). 2. På märkliga platser (som Brasilien-Japan i Polen. 3. Med ett lag bestående av enbart spelare från den brasilianska ligan (som mot Chile i Belo Horizonte). Eller en kombination av dessa (som Brasilien-Irak i Malmö). Med ett Brasilien som spelat fler landskamper i London än någon brasiliansk stad de senaste åren har man en relation med ena parten ständigt frånvarande. När jobbet alltid går före den egna familjen är det inte konstigt om passionen falnar.
Inte förbundet som bestämmer
Att det blivit så beror på att CBF sålt ut rätten att administrera landskamperna fram till VM i Qatar 2022. Det saudiarabiska företaget International Sport Events (ISE) med huvudkontor på Caymanöarna gör visserligen CBF rikt (man får en miljon dollar per match), men frågan är vilken relation man har till sitt folk när kontraktet löper ut. En förklaring till det märkliga landskampsprogrammet kan naturligtvis vara att flera av Brasiliens största arenor varit stängda för renovering inför VM, men det finns alternativ som duger gott.
Ett Brasilien öppnare mot omvärlden
Ett helt annan faktor är att det brasilianska folket fått det bättre. De där fantastiska ögonblicken tillsammans räcker inte för att hålla gnistan vid liv i vardagen tillsammans. Brasilianarna är inte lika beroende av sitt landslag för de små ljuspunkterna i tillvaron som en fotbollsseger innebär. Den som ger kraft att hålla näsan över vattenytan ett tag till. Idag rullar vardagen på ändå.
Den brasilianska ekonomin har blomstrat och armodet minskat. Under det senaste decenniet har inte mindre än 32 miljoner brasilianare gått från underklass till medelklass. Internet och kabel-TV har tagit sig in i hemmen, med en öppnare ekonomi och fler importerade varor blir omvärlden mer närvarande. Mängder av brasilianare har fått ekonomiskt spelrum att resa utomlands (det är väldigt långt till utomlands för de flesta brasilianare). Influenserna har blivit fler och man har släppt ned garden för att så starkt framhålla det brasilianska. Man ser till och med argentinska messitröjor på stan i Brasilien. Tveksamt om man såg maradonatröjor på 80-talet.
Den starkare och öppnare ekonomin har även gjort att vikten av det brasilianska fotbollslandslaget som bärare av landets varumärke i världen har tappat i värde. Brasilien vill vara berömt för mer än fotboll och karneval idag.
Inte samma charm som förr
Även en mogen relation mår bra av flört. Det brasilianska landslaget har de senaste åren saknat stora artister som utför världsklassprestationer på plan. Nej, Neymar har inte riktigt lyckats i landslaget ännu. Mängder av duktiga fotbollsspelare, javisst. Men Ronaldo, Rivaldo och Romário har gjort sitt. Ronaldinho är inte lika bra som förr. Brasilien har inte ett landslag som charmar sin publik i den mån som publiken kräver och kraven kan vara de högsta i landslagsvärlden.
Det är inte heller märkligt om laget inte alltid visar den glöd som äran att spela för nationen kräver. Om pappa förbundet utnyttjar äktenskapet för egen vinning blir spelarna brickor i ett ekonomiskt spel. När ett lag med välbetalda proffs skeppas till Qatar för att möta Egypten som ett ambulerande Harlem Globetrotters är det tydligt att det fotbollsmässiga är underordnat. Förutom äran i den gulblå landslagsdressen får sig även yrkesstoltheten en törn.
Folket och landslaget har alltså en relation som visserligen fortfarande är stark, men som spricker i sömmarna. För att inte passionen ska rinna ut i hålen innan det så viktiga hemma-VM 2014 kallade CBF in en äktenskapskonsult. Visserligen såg det ut som om förbundskapten Mano Menezes äntligen var på rätt spår för att få ordning på laget. Men det var för sent. Han buades ut i två hemmalandskamper och fick sedan sparken.
Nya förbundskaptenen ska rädda relationen
Ersättaren var ett populistiskt val. På folkets begäran kallades Luiz Felipe Scolari in, i Brasilien aldrig kallad något annat än Felipão (store Felipe). Han har inte Brasiliens starkaste meritförteckning under de senaste åren, men anses vara en vinnare med VM-guld 2002 och har en sympatisk framtoning. Redan under första presskonferensen pratade han om vikten av att stärka relationen med det brasilianska folket.
VM är en viktig smekmånad för att lappa ihop ett sargat äktenskap. Under turneringen kommer brasilianarna och landslaget att vandra tillsammans tätt hopslingrade, inte tu tal om den saken. Men för att resan dit ska bli bra krävs i Confederations Cup, förutom ett bra resultat, att laget brinner för sin uppgift och visar att man verkligen vill fortsätta att leva tillsammans.
