Confederations Cup-bloggen: Perfekta veckor blev ännu bättre på Maracanã
Igår skrev jag att två perfekta veckor inte kunde bli bättre och att finalresultatet inte skulle ändra på det. Självklart hade jag fel, för så fungerar inte fotboll. Finalen på Maracanã skrämde även bort gamla spöken.
Med brasilianska ögon mätt och för hela den VM-turnering som invigs den 12 juni 2014, blev det ännu bättre efter 3-0 segern mot Spanien. Det blev bättre på så många punkter att det är svårt att veta var man ska börja. Men det är alltid roligt att prata om Neymar, så vi börjar där.
Den brasilianska världsstjärnan skrev på för Barça för att bli världsstjärna på riktigt i Europa. Han hade ett år på sig för att komma extra stark till hemma-VM. Det fanns liksom inget att vänta på, bara att visa vem han är. Neymar behöver knappast smyga in i Barcelonas omklädningsrum i veckan.
Efter utklassningen av oslagbara Spanien så finns det inga utvägar. Det var en testturnering, de flesta av de bästa var inte där. Brasilien vann de två senaste upplagorna och rök sedan i kvarten i VM. Men... favorittrycket har sänkts över lagets axlar för att stanna fram till sommaren 2014. Det kunde inte heller varit bättre. Trycket skulle kommit med full kraft förr eller senare. Nu är det bara för spelarna att lära sig leva med det och njuta av det. I och med segern mot Spanien har det uppstått av egen kraft och inte från svunna generationers segrar.
Två gamla spöken försvann i strålkastarljuset på Maracanã. Brasilien hade spelat en stor fifafinal på arenan förut, det var visserligen 1950, men det talas fortfarande om Maracanazo. Katastrofen mot Uruguay inför 200.000 åskådare. Nu går det kanske att släppa den matchen en smula. Det spanska spöket finns inte längre. Tyskarna gjorde grovjobbet i Champions League och brassarna avslutade det hela i Rio. Spanjorer är mänskliga och går att slå. Även med flera mål.
Det kunde inte heller varit bättre för festen under VM-turneringen. En stark och optimistisk hemmanation kommer gynna alla besökare. Det är roligare att ta emot bortasupportrar när man tror att man kommer slå dem.
Brasilianska landslaget gick in i Confederations Cup för att spela ihop ett lag. Under nye förbundskaptenen Felipão hade man bara fått ett par sporadiska landskamper med ett fåtal träningstillfällen. Företrädaren Mano Menezes hade haft tre år på sig, bytt ut spelare och testat fram och tillbaka. Felipão rörde runt i grytan och ett par förändringar såg mest ut som om han ville visa vem som bestämde. Han ryggade inte för trycket utan hällde snarare bensin på elden. ”Vi går in i VM som favoriter om ett år. Det finns inga alternativ till att vinna guld.”
Hans stora farhågor låg i landslagets relation till det brasilianska folket som ständigt visade sitt missnöje på arenorna. ”Det är ett år kvar. Jag tycker att vi bestämmer oss för att göra det här tillsammans, så får vi ta ett nytt beslut sedan”, sade han i en lång intervju i fotbollsmagasinet Placars Confederations Cup-nummer. Det såg inte ljust ut då, men Confederations Cup lär ha ändrat på det. Kanske inte främst på grund av resultaten, utan på grund av inställningen som laget visat för hemmapubliken.
Det har upprepats till leda i Brasilien under den senaste månaden: ”Vi har inte ett färdigt lag, det är bara ett test.” Men Felipão, cupturneringarnas mästare, skruvade ihop en elva han var nöjd med och höll fast vid den. Tjiff, tjoff. Och var det inte ett ”färdigt lag” vi såg vinna fem raka matcher så vet jag inte vad man menar med det. Självklart kan det bli bättre och Felipão var inte sen att lägga in en brasklapp efter finalen: ”VM kommer att bli tuffare.” Men i Confederations Cup kunde det inte bli så mycket bättre.
En viktig pusselbit i Felipãos lagbygge är den utpräglade straffområdesspelaren. I en lång intervju med Fred inför träningslandskampen mot England berättade han hur livet på fotbollsplanen lekte och alla bitar föll på plats. Han hade förtroende från Felipão och verkade ha på känn att Confederations Cup skulle bli hans turnering. Han vann visserligen inte guldskon, men för dem som såg prisutdelningen: Verkade det inte som om Torres var lite generad där mellan Neymar och Fred efter sina fyra mål mot Tahiti?
Till och med ersättaren till Fred prickade Felipão in, visserligen med en smula tur. Leandro Damião gick sönder, Jô ringdes in från semestern, bytte av Fred ett par gånger och gjorde två mål.
Lagets på förhand svagaste punkt var kanske målvakten. I brist på nya stjärnor gick Felipão till återvinningsstationen och rotade fram Julio César. Ska man gå på finalen mot Spanien så kan han nog hålla ihop en sargad kropp ett år på ren motivation.
Som sagt, två veckor är till ända. Semester och VM-kval väntar. Men se sen till att planera VM-resan 2014!
