Del 3/13 - Nederlag för första gången i ett VM
Fjärdeplatsen i VM 1954 var Uruguays dittills sämsta placering.
I samband med att FIFA valde Brasilien som värdnation till VM 1950 så valdes även Schweiz till att arrangera mästerskapet fyra år senare. Således var Schweiz och regerande världsmästarna Uruguay automatiskt kvalificerade till VM 1954. Bland övriga 14 deltagare gjorde Skottland och Turkiet VM-debut samtidigt som Sydkorea blev det första asiatiska landslaget att delta i ett VM. Någon succé blev det dock inte för sydkoreanerna som förlorade med 9-0 mot Ungern och med 7-0 mot Turkiet. Under detta VM användes ett udda sätt att spela gruppspelet på. Samtliga 16 lag delades in i två potter, seedade landslag samt oseedade, och de två högst seedade i gruppen mötte enbart de två lägre seedade och vice versa. Således blev det bara två matcher per lag i det ordinarie gruppspelet. I grupp C hamnade Uruguay tillsammans med seedade Österrike medan Tjeckoslovakien och Skottland var gruppens oseedade lag.
I den första gruppspelsmatchen mötte Uruguay Tjeckoslovakien. Matchen var länge mållös men i minut 71 lyckades Oscar Míguez, Uruguays främsta målskytt under VM 1950, göra matchens första mål. Storstjärnan Juan Alberto Schiaffino avgjorde sedan matchen i minut 84. I Uruguays möte mot Skottland gick spelet som på räls och man vann med hela 7-0 efter bland annat ett hattrick av anfallaren Carlos Borges. Även Österrike vann båda sin matcher och gick därmed vidare till kvartsfinal mot värdnationen Schweiz medan England väntade för Uruguay.
Mot England gav Borges sydamerikanerna en drömstart då han gjorde matchens första mål redan efter fem minuter men England replikerade redan elva minuter senare. Lagkaptenen Obdulio Varela gav tillbaka ledningen till Uruguay genom ett vackert skott strax utanför straffområdet och ställningen var 2-1 i halvtid. Endast en minut in i den andra halvleken utökade Schiaffino uruguayanernas ledning. Engelsmännen fick in en reducering i matchminut 67 och började trycka på för en kvittering. Javier Ambrois gav dock Uruguay vinsten genom att göra 4-2 till Uruguay i minut 78 och därmed avancerade Uruguay till semifinal. Där väntade Ungern som även de vunnit sin kvartsfinal med 4-2, fast mot självaste Brasilien.
Ungrarna leddes av sin världsstjärna Ferenc Puskas, men han skadade sig i slutet av gruppspelet och kunde därför inte spela i semifinalen. Dock hade Ungern mängder av andra skickliga spelare och i ett regnigt Lausanne kunde man ta ledningen efter 13 minuter. Direkt efter avspark i andra halvlek kom även 2-0 och Ungern stormade mot VM-final. Uruguay skulle dock komma tillbaka in i matchen tack vare Juan Hohberg. I minut 75 kommer han fri i straffområdet och placerar in reduceringen. Elva minuter senare gjorde han mål igen och matchen gick till förlängning. Där orkade inte Uruguay stå emot och Ungern gjorde två mål i andra halvan av förlängningen och silvermedaljörerna från VM 1938 gick därmed till sin andra VM-final.
I bronsmatchen ställdes Uruguay mot Österrike och trots att Hohberg återigen gjorde mål så vann österrikarna bronsmatchen med 3-1. I finalen möttes Ungern och Västtyskland, två lag som hade spelat mot varandra i gruppspelet i en match där ungrarna vann med hela 8-3! Således var man stora favoriter till att vinna guldet men trots att man tog ledningen med 2-0 så lyckades västtyskarna vända till 3-2 och Tyskland vann därmed sitt första, av hittills fyra, VM-guld i en final som kom att kallas ”Miraklet i Bern”.
Uruguay trupp i detta VM innehöll många spelare som hade varit med och vunnit turneringen fyra år tidigare men detta mästerskap kom att bli startpunkten för nedgången av den gyllene generationen. Alcides Ghiggia, som avgjorde finalmatchen mot Brasilien, fanns inte längre med i laget och trots att världstjärnor som Roque Máspoli, Obdulio Varela samt Juan Alberto Schiaffino fortfarande fanns med hade många av dem redan nått zenit på sina karriärer. Dock hade en ny stjärna i backlinjen tillkommit som skulle komma att utvecklas till en av Uruguays bästa försvarare någonsin. Den då 24-åriga José Santamaría var given i landslaget under VM 1954. Efter nio lyckade säsonger i Nacional, där Santamaría vann fem ligatitlar, flyttade han till Real Madrid. Där var han en del av laget som tog Europa med storm och under hans nio år i Madrid vann han ligan sex gånger samt Champions League (då under namnet Europacupen) fyra gånger. Under sin tid i den spanska huvudstaden bytte Santamaría till det spanska landslaget. Även 22 år unga Carlos Borges fick ett fint genombrott under detta VM då han blev Uruguays främsta målskytt med sina fyra gjorda mål.
VM 1954 blev Uruguays dittills sämsta världsmästerskap och semifinalen mot Ungern var Uruguays första förlust i ett VM. Insatsen ansågs dock inte som ett fiasko hemma i Uruguay då man trots allt slutade på en hedersam fjärdeplats. Av startspelarna från VM 1954 så är 93-åriga José Santamaría den enda som fortfarande är vid liv.
