Del 5/13 - En sjundeplats när "football came home"
Efter fiaskot i föregående mästerskap var det dags för Uruguay att åka till England för revansch.
Efter att VM 1962 spelats i Chile var det fyra år senare dags för ett europeiskt land att anordna turneringen. England gick vinnande ur striden då man valdes framför Spanien och Västtyskland. Därmed var man tillsammans med regerande mästarna Brasilien garanterade en plats i turneringen. Notabelt är att silvermedaljörerna från 1962, Tjeckoslovakien, inte kvalificerade sig för detta mästerskap vilket inte heller Jugoslavien gjorde som även de gått långt i det föregående mästerskapet. Däremot debuterade Portugal och Nordkorea i detta VM och det skulle visa sig gå utomordentligt bra för båda nationerna. Inför mästerskapet blev VM-pokalen stulen men hittades av en hund, vid namn Pickles, som därmed blev en stor hjälte inför VM i England.
Uruguay lottades in i grupp A beståendes av England, Frankrike och Mexiko. Turneringens öppningsmatch spelades inför 87 000 på Wembley mellan värdnationen och Uruguay. Matchen slutade 0-0 och kom att spegla ett mästerskap där taktiskt och defensivt spel skulle visa sig vara vägvinnande för många nationer. I omgång två stod Frankrike på andra planhalvan och det var fransmännen som tog ledningen efter en kvart. Mittfältsstjärnan Pedro Rocha kvitterade dock elva minuter senare och i matchminut 31 säkrade Julio César Cortés segern då han gjorde 2-1 för Uruguay, vilket skulle visa sig vara landets sista mål i detta VM. Inför sista omgången behövde Uruguay bara en poäng mot Mexiko för att avancera till slutspel och det var just det som skedde i en match som slutade 0-0. Således gick Uruguay vidare som grupptvåa efter England som vunnit med 2-0 mot både Mexiko och Frankrike.
Gruppspelet bjöd på några överraskningar då de regerande mästare Brasilien åkte ut redan i gruppspelet. Även stornationer som Italien och Spanien gjorde detsamma medan debutanten Nordkorea sensationellt tog sig vidare till slutspel och blev därmed det första asiatiska landet som nådde ett slutspel i VM. I kvartsfinalen ställdes man mot turneringens andra debutant, Portugal, som vunnit sin grupp. En match som sydeuropéerna vann med 5-3.
I kvartsfinal mötte Uruguay Franz Beckenbauers Västtyskland som var en av de stora favoriterna till att vinna guldet. Västtyskland tog tidigt ledningen via Helmut Haller och 1-0 var ställningen efter en jämn första halvlek. Starten på den andra halvleken blev dock en mardröm för Uruguay då lagkaptenen Horacio Troche fick sitt andra gula kort efter att ha tackla en tysk i minut 49. Endast fem minuter senare fick Uruguay syna nästa röda kort, denna gång för mittfältaren Hector Silva. Med två män mindre kunde Uruguay inte längre utmana Västtyskland och under matchens sista 20 minuter gjorde tyskarna tre mål genom Beckenbauer, Uwe Seeler och slutligen Haller igen. Förlusten blev till slut stor mot Västtyskland men det var svårt att klandra uruguayanerna med tanke på utvisningarna. Även Argentina föll i kvartsfinalen vilket innebar att endast europeiska länder gick vidare till semifinal. Portugal vann bronsmatchen mot Sovjet och tog därmed sin hittills enda VM-medalj mycket tack vare anfallare Eusebio, en av turneringens största stjärnor.
I finalen ställdes England mot Västtyskland i en match som skulle komma att bli väldigt ihågkommen. När engelsmännen gjorde 2-1 i matchminut 78 såg man ut att gå mot VM-guld men tysken Wolfgang Weber kvitterade i slutminuterna. I förlängning sköt Geoff Hurst ett skott som gick via ribban ner på mållinjen innan tyskarna rensade undan bollen. Domaren dömde mål men än idag kan man inte fastslå huruvida bollen var över linjen eller ej. Hurst gjorde ytterligare ett mål och han är fortfarande den enda spelare som lyckats med bedriften att göra hattrick i en VM-final. England vann VM för första och hittills enda gången medan det för Uruguay blev ett mästerskap med betyget godkänt. Uruguay var trots allt det enda laget som världsmästarna England inte besegrade i detta mästerskap. FIFA:s retroaktiva ranking från detta mästerskap placerade Uruguay på en sjundeplats vilket var en förbättring från fiaskot 1962.
I Uruguays VM-trupp hade den stora stjärnan Pedro Rocha, som även var med fyra år tidigare, blivit 23 år och ännu mer viktig för sitt landslag. Därtill gjorde målvakten Ladislao Mazurkiewicz sitt första VM och var en stor bidragande faktor till att man endast släppte in ett mål i gruppspelet. Han är av många i Uruguay ansedd att vara deras bästa målvakt genom alla tider. Han är främst ihågkommen för sin tid i Peñarol där han vann tre ligatitlar och Copa Libertadores en gång. Han vann även brasilianska ligan med Atletico Mineiro, colombianska ligan med América de Cali samt Copa América 1967 med Uruguay. Mazurkiewicz dog redan 2013 vid en ålder av 67 år. Detta var även det första världsmästerskapet för mittbacken Pablo Forlán. Forlán, som blev en stor ikon i Peñarol och São Paolo, är dock kanske mest känd för att vara far till en viss Diego Forlán som skulle komma att spela en betydande roll för Uruguay i ett VM 44 år senare.
