Ryssland runt med Wollin: Kojor och sydamerikanska festprissar
Efter en mellanlandning i Lettland har vår VM-reporter nu kommit fram till Ryssland och delar med sig av sina första tankar och intryck av landet.
Undertecknad är nu äntligen på plats i Ryssland och befinner sig sedan i eftermiddags i hjärtat av Moskva – där jag kommer hålla till fram till och med söndag eftermiddag.
Dagen tog dock sin början på svensk mark, och det lite efter klockan fem i morse då jag vaknade upp på min kompis minimala tvåsitssoffa, som mirakulöst nog överlevt sedan vi båda var små knattar och den då prydde hans pojkrum. Mindre än en timme senare satt jag på tåget mot Kastrups flygplats och innan lunch var jag i Riga och Lettland av alla platser i världen.
Anledningen till det var att jag var tvungen att mellanlanda där för att kunna ta mig till Moskva. Dock hade det kunnat blivit så att jag hade strandats i den lettiska huvudstaden eftersom jag inte tänkte på att de ligger en timme längre fram i tiden, och vad jag först trodde var strax över en timme till godo innan nästa flyg visade sig vara mindre än en kvart.
Det var inte bara jag som hade tvingats till en mellanlandning, utan flertalet sydamerikaner och ett gäng svenskar stod också och väntade vid gaten i Riga och passade på att föreviga momentet. Om det är något sydamerikaner kan är det att skapa god stämning, och det ska jag komma in på lite senare.
Väl framme i Ryssland och Moskva välkomnades jag med en lååång kö till passkontrollen. För en del tog det en bra bit över tio minuter innan de blev insläppta på ryskt territorium, medan det för egen del gick oväntat smidigt. ”Fjootbjall” mumlade passkontrollanten innan han bestämt stämplade mitt pass och skickade in mig i mästerskapslandet. ”Vielen Dank”, svarade jag och styrde steget bort mot tåget med destination Vitryska stationen.
Aldrig tidigare har jag fått höra att jag har en rysk uppsyn, men tydligen måste jag ha det då jag innan jag ens kommit på tåget hade blivit stoppad av tre olika personer som började fråga mig saker på ryska. Efter noga eftertanke vet jag fortfarande inte om jag ska betrakta det som något positivt eller inte.
En halvtimme senare var jag framme i centrala Moskva och skulle nu hitta till mitt boende. Dagen innan hade jag tagit en skärmdump hur jag skulle navigera de tre kilometerna dit från stationen, och tur var det då det inte fanns något fungerande Wi-Fi att ta del av.
Under min första sejour som boende i Tyskland hade jag inte heller något internet att ta hjälp av när jag skulle hitta i diverse olika städer, men lyckades tack vare skärmdumpar och ett välutvecklat lokalsinne alltid hitta rätt. Så även den här gången.
Hur jag bor då? Om inte bilden här ovanför på entrén talar sitt tydliga språk gör kanske bilden nedanför det. Jag bor nämligen i en koja, men måste erkänna att det är väldigt mysigt även om jag redan nu blivit varse om att jag mina grannar snarkar. Och det högt. Men jag ska nog lyckas stå ut de kommande dagarna.
Under kvällen var jag ute på en promenad och lyckades hitta ner till Röda torget. Eller åtminstone området omkring det då själva torget var avspärrat. Faktum är att stora delar av centrala Moskva har spärrats av och naturligtvis beror det på den förhöjda säkerheten. För även om VM egentligen bara ska vara en enda stor fest finns det även stora risker med att arrangera ett mästerskap, men Ryssland verkar väl förberedda och utan att säga för mycket känns det som att det ska mycket till för att ett terrordåd ska kunna ske. Åtminstone i centrala Moskva.
Vår utsände VM-reporter @W0llin hamnade mitt bland de peruanska fansen, som verkade sugna på att VM ska dra igång pic.twitter.com/80HhNQ55co
— SvenskaFans.com (@SvenskaFans) 13 juni 2018
Avspärrningarna lät dock inte hindra de tillresta fansen från alla världens hörn att ställa till med fest. Runt om på gatorna samlades folk från de olika nationerna och gjorde allt i sin makt för att visa att just de är de bästa supportrarna.
Peru, Argentina, Mexiko, Iran och Australien var de länder vars fans dominerade och de förstnämnda får nog ändå ta hem priset då de var precis överallt och hördes mest, även om argentinarna blev fler och fler ju längre kvällen led.
I övrigt kan jag redan nu konstatera att det råder enorma klyftor mellan invånarna i Ryssland. De rika känns verkligen stormrika medan de fattiga knappt har möjlighet att sätta mat på bordet. Liknande bild fick jag av Polen ifjol när jag bevakade U21-EM på plats, och det är svårt att inte känna sig tacksam som fått växa upp i ett så pass välbärgat land som Sverige faktiskt är.
Nåväl, även om jag säkerligen kommer skriva några fler rader om det ryska samhället i sig är det faktiskt fotbollen jag ska fokusera på i första hand och i morgon drar det hela igång. Värdnationen Ryssland ställs mot Saudiarabien på ett utsålt Luzjnikistadion och på förhand känns det som matchbilden kan se ut lite hur som helst. Oavsett vad ska det bli en fröjd att avnjuta den, var det nu än blir någonstans.
Jag hoppas kunna vara lite roligare i nästkommande inlägg, men just nu kämpar jag för att hålla ögonlocken uppe och ser fram emot en förhoppningsvis skön första natt på rysk mark.
God natt!
