Ryssland runt med Wollin: I’m checking out
Efter två veckor har det blivit dags för Filip Wollin att checka ut från VM och Ryssland. Innan han gör det ska han dock förmedla sina intryck från vistelsen.
Min tid i Ryssland har nu nått sitt slut efter lite mer än två intensiva veckor där jag besökt fyra städer och tre arenor. Barndomsdrömmen att få uppleva ett VM på plats har därmed gått i uppfyllelse och trots min hyfsat ringa ålder har jag redan bockat av det mesta i fotbollsväg på min bucket list, åtminstone sådant jag själv är kapabel att styra över.
Dagen innan mästerskapets invigningsceremoni skulle gå av stapeln landade jag i Moskva och förväntningarna var skyhöga. Ryssland är ett land jag alltid ämnat att besöka för att skaffa mig en egen uppfattning efter all smutskastning man fått ta del av under sin uppväxt. Således var det inte bara fotbollen jag såg fram emot, utan även att få utforska landet och göra en personlig analys av samhällets tillstånd.
Moskva var en stad som sannerligen föll mig i smaken och de fyra nätter jag spenderade där var inte tillräckligt för att hinna se och göra allt jag egentligen hade velat. Samtidigt spelades det varje dag fotboll från eftermiddag till sen kväll som jag försökte följa så gott det gick. Därför fick jag göra upp en strategi i ett försök att hinna med så mycket som möjligt när det kom till att både utforska staden och hänga med i fotbollen.
Dessvärre fick jag aldrig möjligheten att besöka någon arena i huvudstaden, men trots det var jag belåten med min vistelse och troligtvis var det inte sista gången jag satte min fot där innan graven kallar. Det fanns helt enkelt mycket som lockade och fast än jag vanligtvis inte brukar vara stormförtjust i gigantiska storstäder utan någon direkt tillgång till naturen var det något speciellt med Moskva.
De efterföljande dagarna spenderade jag i Nizhny Novgorod, en stad belägen förhållandevis nära Moskva. Likväl var det som att komma till en helt annan värld där det riktiga Ryssland blottade sig med krackelerade motorvägar och förfallna bostadshus.
Jag kan inte påstå att jag blev vidare överväldigad av det jag fick se, men ändock är jag väldigt tacksam över att ha fått göra det efter att dessförinnan endast upplevt Moskvas förstummande pampighet.
Det var också i Nizhny Novgorod jag fick se min första VM-match någonsin på plats – och jag kommer sålunda för all framtid ha en speciell förbindelse med staden. Däremot har jag svårt för att tänka mig att jag någonsin kommer återvända, men vem vet vad framtiden har att utvisa.
Stad nummer tre för mig att avverka var Sotji. Kuststaden som på senare år fått en stark koppling till idrottsevenemang var varken Moskva eller Nizhny Novgorod lik. Faktum var att det inte kändes som jag befann mig i Ryssland över huvud taget, förutom språket och skyltarna skrivna med det kyrilliska alfabetet. Men gillade staden gjorde jag, och det skarpt.
Det tropiska klimatet och de enastående miljöerna med turkosfärgat hav och ståtliga bergskedjor fick mig att trivas som fisken i vattnet och att behöva lämna staden kändes svårmodigt.
Till sist hamnade jag i Jekaterinburg, en stad belägen i den asiatiska delen av Ryssland. Det var också där jag spenderade flest dagar och kan enklast beskrivas som ett hopkok av Moskva och Nizhny Novgorod där storslagna byggnader och höghus tornade upp sig mitt bland slitna ruckel i trä och betongklossar till lägenhetskomplex.
Med andra ord stora kontraster – precis som med så mycket annat i Ryssland. För om det är något jag omgående noterade var det de uppenbara klasskillnaderna. De välbärgade är oftast stenrika medan de fattiga är mer eller mindre nödställda. Lyckligtvis har en medelklass börjat växa fram i en allt tydligare skepnad, och vad jag förstått har de under den senaste tiden lyckligtvis fått det allt bättre ställt. Därmed kan man bara hoppas att det framöver fortsätter i den riktningen.
Samtidigt fick jag en bild av att människorna överlag var lyckliga och att de uppskattar de små tingen i livet. För mig som till vardags frivilligt lever i en avskalad tillvaro var det något som fick mig att känna mig upprymd. Du behöver inte ha den senaste mobiltelefonen, största tv-apparaten eller dyraste klädesmärket för att känna genuin lycka. Materiella ting har dock beklagligtvis nog blivit en värdemätare i status, vilket jag inte tror någon i grund och botten mår bra av.
Så även om saker och ting inte alltid är på tipptopp i Ryssland rullar det ändå på, och folk klarar sig och lever drägliga liv. Med det sagt finns det givetvis även en hel del bekymmer i landet, men min känsla är att Ryssland är ett land på väg mot rätt kurs.
Intrycken och upplevelserna är naturligtvis många och jag vet att de kommer leva med mig för resten av livet. Att resa på egen hand gör att man växer som människa, och även om jag sedan tidigare är van vid att ta mig fram för egen maskin har de två senaste veckorna varit någorlunda utstående då kommunikationen i många fall varit bristande. Jag har helt enkelt fått förlita mig på mina tidigare erfarenheter och förmågan av att hitta trots okända platser. Och om det är något man lär sig av det är det att allt löser sig och att man i slutändan alltid hamnar rätt.
Väldigt mycket tid har jag fått spendera i min ensamhet. Sedan jag för snart två och ett halvt år sedan flyttade utomlands utan att känna en kotte har jag vant mig vid mig själv som mitt enda sällskap, och kommit till underfund med att det är lika bra man bara väljer att acceptera sig själv. För i slutändan har man bara sig själv och då kan man lika bra försöka vara positiv till den man är.
Överlag har det varit väldigt lite fokus på fotbollen för min del, men det blir lätt så när man inte har tillgång till att se så mycket som man hade önskat. Istället har bloggen till stor del handlat om mina reflektioner kring städerna jag besökt samt intrycken jag framkallat under resans gång.
Nu ser jag fram emot att få komma tillbaka till mitt älskade Hamburg igen och uppleva en sommar i staden jag refererar till som mitt hem, innan nya äventyr kallar på andra sidan Atlanten.
Förhoppningsvis har ni som följt bloggen fått en aning bättre insyn i Ryssland som land, och kanske även hur jag fungerar, tänker och resonerar. Oavsett vad har det för mig varit en otroligt rolig resa, men allt har ett slut här i livet och även om jag njutit för fulla muggar känns det helt rätt att ta farväl av Ryssland nu och samtidigt önska er alla en fortsatt fin sommar och ett fortsatt underbart mästerskap med massvis av fotboll.
