Ryssland runt med Wollin: Livet i ett rymdskepp
Trots feberfrossa och annat otyg har Filip Wollin under dagen tagit sig ut i Jekaterinburg för att se vad staden har att erbjuda.
Feberfrossa och en känsla av att ha ett rivjärn rispandes mot insidan av strupen var det första jag möttes av när jag i morse slog upp ögonen. Jag har sannerligen haft mer angenäma uppvaknanden i mitt liv, men även betydligt sämre. Det var helt enkelt bara till att bita samman och försöka gilla läget.
I och med den struliga boendesituationen var jag återigen tvungen att packa samman min lilla väska och checka ut för att därefter bege mig mot mitt nya tillhåll. Något jag måste göra varje dag fram till det att jag på fredag åker hem till mitt älskade Hamburg igen.
En uppfriskande promenad på cirka en halvtimme genom centrala Jekaterinburg senare och jag var framme vid mitt tredje boende på lika många dagar. Dock blev jag stående som ett frågetecken på gatan då det inte fanns någon entré att syna, och jag började för ett ögonblick tro att jag blivit blåst.
Men efter att ha fått fråga mig fram visade det sig att ingången var belägen inne på bakgården, och det var inte direkt att jag kände någon större drivkraft att klampa in genom dörren när jag fick syn på den.
Men skenet bedrog mig, skulle det visa sig. Den bild jag hann måla upp i mitt huvud om kackerlackor krälandes över golvet samtidigt som taket riskerade att rasa in vilken sekund som helst på grund av svåra fuktskador förintades snabbt och istället blev jag positivt överraskad av vad som mötte mig.
Det skulle visa sig att jag hamnat i framtiden – bokstavligt talat. Åtminstone så som framtiden gärna framställs i diverse science fiction-filmer. För numera bor jag nämligen i ett rymdskepp, och det ett mycket fräscht sådant utrustat med tv-skärm och halvrisig luftkonditionering. En modernare och mer futuristisk version av mitt första boende i Moskva, för den som hängt med i bloggen från början.
Sedan ett par timmar tillbaka har jag hållit till där inne, där jag kollat på fotboll samtidigt som jag skrivit och planerat för de kommande dagarna. För i morgon är det ju dags för Sveriges sista gruppspelsmatch när man ställs mot Mexiko, och därför ville jag i dag passa på att spana in vad Jekaterinburg har att erbjuda alla oss som anlänt som turister.
Innan min ankomst var jag ganska negativt inställd till staden, och ville helst inte byta ut den idylliska tillvaron i Sotji mot att hänga vid Uralbergen. Men väl på plats har jag ändrat uppfattning då den överraskat mig positivt.
Det finns helt enkelt mycket att se här, och att det finns en flod som rinner genom stadskärnan piggar upp. Jag har alltid varit svag för vatten och hade aldrig kunnat tänka mig bo i en stad under en längre tid som helt saknar tillgång till det.
Äldre byggnationer trängs med moderna höghus och jag skulle vilja säga att de centrala delarna påminner om en mix mellan Moskva och Nizhny Novgorod.
Tydligen är det först under de senaste tre dagarna som sommarvärmen omfamnat staden, och det märktes klart och tydligt att invånarna passade på att njuta då i princip samtliga var klädda i antingen shorts och t-shirts eller klänningar.
Särskilt många svenskar stötte jag inte på under min sex timmars långa promenad, men däremot ett flertal mexikaner. Trots att matchen inte är förrän i morgon går de redan runt i sina matchtröjor och jag skulle tro att det kommer vara färgen grön som dominerar på läktarna under tillställningen.
Under morgondagen hade jag tänkt fortsätta utforska Jekaterinburg innan jag beger mig bort mot arenan. Någon biljett till matchen har jag inte, och just nu är det väldigt oklart om jag kommer lyckas få tag på en heller innan det smäller. Men jag har som bekant redan besökt det spektakulära schabraket till arena och skulle jag tvingas se den på en skärm istället är det inte hela världen.
