Ryssland runt med Wollin: Mardrömmen i Jekaterinburg
Filip Wollin har nu anlänt till Jekaterinburg i den asiatiska delen av Ryssland. Det var dock ingen trevlig start han fick på sin vistelse i staden.
Precis som med Moskva kändes det vemodigt när jag natten till i söndags skulle lämna Sotji. En känsla av att jag inte var färdig med staden och att jag troligtvis aldrig kommer bli det heller då sannolikheten är väldigt liten att jag någonsin återvänder.
Inom kort ska jag sätta ord på vad det var som föll mig i smaken med Rysslands sydligaste stad, men först ska jag återge vad som hänt mig de senaste dagarna – och vi börjar där gårdagens inlägg avslutades.
Som jag nämnde missade jag beklagligtvis Toni Kroos avgörande mål och fick inte fira tillsammans med tyskarna inne på arenan eftersom jag var tvungen att hasta därifrån för att inte riskera missa mitt flyg till Jekaterinburg.
Taxichauffören som körde mig från arenan till flygplatsen påminde till utseendet otroligt mycket om Tony Montana, huvudkaraktären i filmen Scarface, och avslutade varje mening med ”...my friend”. Mitt äventyr hade mycket väl kunnat nått sitt slut i taxin tillsammans med Tony då han vid ett ögonblick inte hade ögonen på vägen och körde rakt ut i en korsning när han hade rött ljus. Lyckligtvis var de andra bilisterna med på noterna och tutorna gick varma, även om det var en hårsmån från att smälla.
Väl på flygplatsen hade jag cirka en timme till godo innan planet skulle lyfta – trodde jag. Strax efter min ankomst hade nämligen himlen öppnat sig samtidigt som det blixtrade friskt. Därmed fördröjdes avgången med fem minuter i taget, vilket i slutändan blev till en och en halv timme. Stackarna som ställt sig i kö för att snabbt komma ombord fick ingen belöning för mödan och efter ett tag satte de flesta sig demonstrativt på golvet.
Så först vid två på natten, efter att ovädret dragit förbi, fick vi komma på och jag visste därmed att klockan skulle vara närmare sju på morgonen lokal tid innan jag skulle vara framme i Jekaterinburg, i och med tidsskillnaden på två timmar.
Att sova i obekväma ställningar och miljöer har sällan varit någon större svårighet för min del, men under den här resan skulle det inte bli många minuters sömn. Placerad vid mittgången av planet, som folk ständigt var uppe och gick i, samtidigt som jag hade en svettluktande ryss modell större bredvid mig, som lutade sig mot mig under hela resans gång medan han snarkade ljudligt gjorde det omöjligt att få mer än en kortare blund åt gången. Detta trots att jag var så trött att ögonen gick i kors.
Glädjen var således av förståeliga skäl stor när flyget gick ner för landning. Vad jag inte hade förväntat mig var den applådsalva som följde efter att vi nått marken. Jag trodde inte det existerade sedan charterturisternas glansdagar på 80-talet, men uppenbarligen förekommer det fortfarande. Fast så befinner jag ju också mig i en annan världsdel. För Jekaterinburg tillhör faktiskt den asiatiska delen av Ryssland, även om det verkligen är på gränsen. Alltså innebär det att jag nu befinner mig i Asien för första gången i mitt liv.
I och med att jag var medveten om att jag skulle anlända till Jekaterinburg tidigt på morgonen hade jag bokat mitt hotell från och med dagen innan, så att jag skulle slippa vänta till eftermiddagen innan jag skulle få tillgång till mitt rum. Ett genidrag ansåg jag då jag hade hoppats ta igen den uteblivna sömnen innan jag skulle möta upp min kompis från Hamburg för att tillsammans gå och se matchen mellan Japan och Senegal. Istället skulle det visa sig vara ett kostsamt beslut.
Det var med buss jag tog mig in mot centrum, och fast än det nästan var förmiddag gapade stadens gator tomma. Nästan lite spökligt med tanke på att det är landets fjärde största stad.
En tur i en spårvagn med anor från Sovjetunionens begynnelse senare var jag framme vid vad jag trodde var mitt hotell. Det skulle visa sig att det fanns två i staden med exakt samma namn, och tråkigt nog hamnade jag vid det i utkanten i tron om att det var där jag skulle bo. Så var inte fallet och nu hade jag helt i onödan slösat bort två timmar som jag mycket hellre hade spenderat sovandes.
Tillbaka på ruta ett tog jag mig enkelt till det faktiska hotellet jag bokat och fick stå i kö en kvart innan det slutligen blev min tur att checka in. Jag lämnade fram mitt pass och visum i vanlig ordning och drömde mig bort till en mjuk och skön säng. Till min fasa får jag då höra att min bokning raderats eftersom jag aldrig dykt upp dagen innan, fast än jag mejlat om detta. Alltså stod jag nu utan boende i en stad där alla hotell redan var uppbokade av främst svenskar och mexikaner.
En ren och skär mardrömsstart på min vistelse i Jekaterinburg, men jag valde att hålla huvudet kallt istället för att bara ge upp och började se över mina möjligheter. Efter en hel del pusslande fick jag slutligen samman det, men det innebär också att jag under varje dag måste byta boende. Inte optimalt någonstans, men det är bara till att gilla läget.
På grund av detta blev det aldrig att jag fick ta igen min sömn, utan min kompis anlände ungefär samtidigt som jag checkade in på mitt boende och därefter begav vi oss till arenan för att beskåda tillställningen mellan Japan och Senegal – vilket skulle bli en otroligt rolig upplevelse. I eftermiddag kommer ett inlägg där jag berättar mer om den spektakulära arenan och hur vi lyckades komma in på VIP-området med mera.
