Ryssland runt med Wollin: Stalins kaffekopp och argentinskt partaj
Vår VM-reporter har begett sig ner i Moskvas underjord för att utforska Stalins verk samt varit på argentinsk gatufest inför deras premiärmatch mot Island.
Först och främst vill jag be om ursäkt för att det aldrig dök upp något inlägg under gårdagen, men utan någon internetuppkoppling är det svårt att publicera material. Lyckligtvis ska jag i dag lämna kojan bakom mig för att i stället flytta in på ett riktigt hotell över en natt, innan det blivit dags att ta adjö av Moskva och bege mig till Nizhny Novgorod – där Sverige på måndag premiärspelar mot Sydkorea.
Vi kan konstatera att mästerskapet nu är i full gång och även om jag sett betydligt mindre fotboll än vad jag egentligen hade önskat har jag förstått att det redan bjudits på en hel del sevärdheter. Inte minst under gårdagens sista tillställning mellan Portugal och Spanien, där Cristiano Ronaldo än en gång visade oss vilken magnifik fotbollsspelare han är. Lionel Messi måste minst sagt prestera i dag mot Island om han ska lyckas hänga på sin antagonist, som han ständigt tävlar mot när det kommer till vem som är världens just nu bästa fotbollsspelare.
Just Messi och Argentina var det annars stort fokus på när jag under gårdagskvällen letade mig ner mot området kring Röda torget och Vasilijkatedralen. Nog för att det även fanns gott om folk från de andra deltagande nationerna, men argentinarna var utan konkurrens flest och skapade tillsammans en elektrisk stämning på gatan där de startat en fest. Mer om mina intryck från det samt fokus inför deras öppningsmatch finns att ta del av HÄR.
Dessförinnan hade jag fortsatt min utforskning av Moskva, och inte heller den här dagen gjorde staden mig besviken.
Den massiva statyetten av Peter den store, Kristus frälsares katedral och Leninmausoleet var några av de sevärdheter jag fick bevittna. Jag skulle dock också bege mig till underjorden under ett par timmar, och det för att spana in stadens tunnelbanesystem som jag fått höra är något utöver det extra. Något som skulle visa sig stämma mycket bra.
Eftersom min ryska som bekant inte är något att hänga i granen valde jag att boka en guidad tur på engelska, där jag tillsammans med tio andra nyfikna själar blev visade några av de mest spektakulära stationerna samt fick reda på en hel del intressant fakta samt ta del av några eventuella skrönor.
Den mest minnesvärda av dem är den som avhandlar uppkomsten av ringlinjen i Moskva, även känd som ”kaffekoppen” av stadens invånare. Varför det då? Jo, för under ett möte med avsikt att utvidga tunnelbanesystemet mellan ett par arkitekter och Josef Stalin ska den omtalade diktatorn efter arkitekternas förslag på en ny linje, utan att göra ett ljud ifrån sig, satt ner den kaffekopp han drack ur mitt på ritningen. Kvar på skissen blev en brun ring, och arkitekterna vågade inte ifrågasätta om Stalin menade allvar eller inte – utan gav i stället order om att påbörja byggnationen av den nya linjen, som alltså än i dag går under benämningen ”kaffekoppen”. Visst låter det för bra för att vara sant? Förmodligen är det också så, men det är ändock en anekdot väl värd att föra vidare.
Majoriteten av stationerna jag fick se var präktiga, och minst sagt avvikande från de jag är vana vid som boende i Tyskland. Men sedan har det också sin förklaring då Stalin efter andra världskriget ville marknadsföra Sovjetunionen som en välbärgad nation, och då gällde det att ha en tunnelbana av högsta klass.
Så även om jag vanligtvis rekommenderar folk att ta sig fram till fots när det kommer till att utforska en ny stad, anser jag att man bör göra ett undantag i Moskva då det även under jord finns sevärdheter.
I dag är det min sista hela dag i huvudstaden och även om jag har fått chansen att se en hel del känns det som jag missat mängder. Men så är det när man kommer till en storstad, det är en omöjlighet att ta sig runt överallt på bara några få dagar. Men vem vet, kanske jag får chansen att återvända i framtiden? Jag hoppas åtminstone det, för så här långt har den gjort ett stort intryck på mig.
