Goodbye Africa
Fem länder från Afrika åkte till Sydamerika för att spela VM. Alla med olika mål, intressen och förutsättningar. Här fanns de otämjbara lejonen, Superörnar, svarta stjärnor, elefanter och ökenrävar. Stor uppståndelse och diskussioner om bonusutbetalningar, avhopp, strejker och missbelåtna spelare, förbund och tränare. Det var precis som vanligt med andra ord inför ett stort mästerskap.
Precis som vanligt - ja nästan - så kliver VM in i nästa fas och alla afrikanska lagen har åkt ur. Jag skulle vilja sätta en krisstämpel på hela kontinentens fotboll. Vad är det som händer i den stora världsdelen. Fem lag åker. Här och var med blixtrande storstjärnor som skördar stora triumfer i sina europeiska lag; som är firade spelare och med en ungdomsverksamhet i Nigeria, Elfenbenskusten och Ghana som bara skickar fram talanger på talanger på talanger. Hello Africa håller långsamt på att bli "Goodbye Africa". Något fundamentalt måste hända i kontinentens satsning för att man skall nå fram med lag i semifinalstatus och kunna bygga en vettig framtid för både internationell och nationell fotboll. Behövs det bättre inhemska ligor med mer pengar? Bättre organisation, mindre fight mellan vissa länder eller är det bara så att kontinenten är för diversifierad, har för lite pengar och när väl stjärnorna drar till förmögenheter i Ryssland och övriga Europa, så är det svårt att få dem att landa igen och samla kraft för ett landslag, som knappt kan betala en vettig bonus till ett VM. Nja, det krävs nya tankesätt. Det krävs att förbunden sätter sig ned och inleder diskussioner om samarbete länder emellan och regioner emellan. Ett fungerande CAF-precis som UEFA faktiskt ofta fungerar.
Goodbye Africa blev det för fem länder och nu börjar den stora omvälvningen. Efter utslagningen har det florerat massor av diskussioner i de olika länderna. Hur ytar man det vidare? Vad är det som händer? Kamerun exempelvis har anklagats för att vara delaktiga i match-fusk i matchen mot Kroatien. Var det verkligen så enkelt att vinna den matchen?
Ghanas rykte svärtades ned genom bitvis fult spel och internt slagsmål mellan Sulley Muntari och Kevin-Prince Boateng. I nästan varje lag diskuterades det om pengar. Uteblivna bonusar, svikna löften, besvikna spelare. Exempelvis sågs John Boye kyssa en sedelbunt när han väl fick sin bonus.
I Nigeria så kommer nu Stephen Keshi att sluta som tränare och med honom har Yobo, Enyeama och Odenwingie valt att sluta med landslagsfotboll.
Elfenbenskusten måste verkligen fundera på om de verkligen skall och kan använda sig av epitetet "Golden Generation", ty trots Bony, Zokora, Drogba, Touré, Gervinho med flera, så har de faktiskt inte vunnit ett enda dugg och aldrig tagit sig vidare från gruppen i VM. Dock hade både bröderna Touré, som förlorade sin bror Ibrahim under turneringen, och Serey Die som förlorade sin far, det extra jobbigt under turneringen.
Algeriet går naturligtvis ur turneringen med väldigt högt buret huvud. Islam Slimane, Brahimi, Halliche, Mboli, Feghouli..vilka spelare. Vilken match de gjorde mot Tyskland och med villken stolthet alla agerierier måste se på sina ökenrävar. Nu tappar de tränaren Halidhodzic, som slutar, men Christkan Gourcuff från Lorient verkar vara svaret på frågan "Vem tar över?".
Framtiden? Är den hos Nigerias unga lag? Kan Zambia återkomma efter sin vinst i CAF African Nations Cup för två år sedan eller kan äntligen Egypten göra något av sin enormt talangfulla klubbfotboll. Själv är jag som alltid full av beundran av det som sker i länder som Guinea, Mali, Togo och Sudan som aldrig har medel att ta sig framåt med, men som skapar bra talanger och en fotbollskultur som är begåvad och spännande.
Denna gång är det Goodbye Africa..men när väl solen går ned bakom Kilimandjaro, så vaknar nog något nytt...
