Intervjuserie - Tobias Hysen. Del 2: Att spela i Kinas BP (med Chelseas ambitioner)

Del två i intverjuserien med Tobias Hysen avhandlar dåtid, nutid och framtid för hans klubb, Shanghai East Asia, och för den kinesiska fotbollen i stort. I epilogen berättar jag om vilka möjligheter det finns att göra affärer här i Kina för svensk fotboll. Både som spelare och klubb, men även på förbundsnivå.

Själva namnet på klubben har skapat en del förvirring i svensk media. Jag ska försöka reda ut begreppen. Klubben nämns bland utländska journalister i Kina som Shanghai East Asia. Detta är en direkt översättning av kinesiskans Shanghai Dong Ya. Klubben fick nyligen en ny stor sponsor, Shanghai International Port Group, som även köpte namnrättigheterna, vilket ledde till det officiella namnet Shanghai SIPG. I folkmun säger man dock Shanghai Dong Ya, om man är kines, och Shanghai East Asia om man är västerlänning. 

Klubben startades så sent som 2005 av den nuvarande tränaren/presidenten Xu Genbao och har alltid haft ett uttalat mål att satsa på egna produkter. Man anses i Kina som en talangfabrik, lite som Kinas BP med andra ord. Laget gick nyligen upp från andra divisionen och har presterat oväntat bra sedan dess. Lagets lysande stjärnor är den offensive mittfältaren Wu Lei och en viss Tobias Hysen. Så, utan vidare fördröjning ger jag er Tobias Hysen (mer känd som Haisen bland kineser) och hans tankar om livet på och utanför plan i Kina. 

AA: Om du ska analysera spelet här i Kina. Hur ser det ut? 

TH: En del som kan bli bättre är att inte alla spelare pressar samtidigt. Vår filosofi är sån att vi ska jaga livet ur motståndarna. Så länge man orkar det så är det skitbra. Det som händer sen är att det blir hawaii för att folk inte orkar längre. Vi spelar ganska liknande som vi gjorde i blåvitt, men där du efter tio minuter en kvart märker att ok, nu orkar vi inte pressa lika högt, då får vi gå ned o ställa oss och sätta in pressen längre ned i plan. Medan här är det mer tuta och kör. Sen efter 30-35 minuter springer spelarna på knäna i första halvlek för att de har jagat livet ur varandra och sig själva och då blir det stora hav. Istället för att spela 4-2-3-1 så blir det istället 4-1-5 för att folk orkar inte springa åt båda hållen helt plötsligt. 

AA: Jag tycker man märker ofta att matcherna avgörs sista kvarten. Det kanske är just därför? 

TH: Ja, det kan det göra. Om man analyserar matcherna tror jag man kan se att många av målen kommer till i slutet av första halvlek också för att många jagar och jagar, men värderingen av när du kan och inte kan pressa kan bli bättre här. Det är något som vi utlänningar försöker få in att vi kan pressa men låt oss längst fram, eftersom vi är skolade utifrån, bestämma när vi kör och inte kör. Så behöver ni inte köra ihjäl er bakom. Står vi bara så står ni också i formen. Sen kan man invänta en dålig touch och då drar vi allihop. Då kan de avvakta och se att när vi drar så följer alla med. Det är någonting som vi försöker göra. Ibland är det så att vi utlänningar vill göra samma sak, men kanske inte hela tiden. Då blir det konflikt mellan kinesiska spelarna, han (tränaren) säger en sak och vi på plan säger att vi ska göra som han säger, men kanske inte i 90 minuter. Till exempel om vi leder med 1-0 och vi har ett inkast. Då kan man ta lite tid på sig och ta lite vatten. Sånt håller de inte på med här. Vi ledde med 2-1 sist. Vi får ett inkast i 84 minuten där våran gubbe springer ut o hämtar bollen o kastar inkastet för att det är en annan gubbe som springer iväg... Gå ut istället! Gå en omväg för fan...

AA: Haha, ja, det är lite härligt ändå. 

TH: Ja, det är genuint. Men det lite såna grejer som man blir lite gråhårig när man kommer utifrån. 

AA: Hur är sammanhållningen i ert lag mellan kineser och utlänningar? 

TH: Grabbarna i vårt lag är fullt på det klara att vi är 11 man som måste klara av det. Det är ett bra gäng gubbar så det har inte varit några problem alls. Många av de som inte spelar som är bra också. 

AA: Det är låg medelålder i laget? 

TH: Ja och alla spelarna är från den egna akademin tror jag. Egna produkter som gått hela vägen upp, vilket gör det fantastiskt. Det är lite Brommapojkarna över det hela. BP i all ära, men även där behöver man ta nästa steg, om man väljer att göra det. Antingen kan du välja att vara BP och köra den vägen stenhårt. Vi ska ha så mycket egna produkter som möjligt och vi ska försöka bli så bra som möjligt med det konceptet. Men här känns det lite som att de vill göra lite både och. De vill plocka upp egna produkter hela tiden men samtidigt bli ett Champions League lag. Det kan man göra i viss utsträckning, men förr eller senare så måste man välja väg. Istället för att ha 95% egna produkter kanske man kan ha 80 eller 75%. 

AA: Vad har presidenten satt för målsättning på kort som lång sikt? 

TH: De blev nia förra året. Målsättningen i år är att bli topp 6. Vilket jag tror med starten vi fått nu, lite självförtroende och om vi kan få några bra resultat till inom en kort period så hoppas jag att vi ska kunna lösa det. Om inte så ivf där i närheten. Sämst nia ivf. De som varit här ett tag säger att det ser bättre ut än vad det gjort innan. Så jag hoppas topp 6 är fullt möjligt. Med den akademin som finns här och då dessutom kunna krydda det med två spelare från de andra kinesiska lagen och kunna få in ännu bättre utländska spelare så tror jag på sikt att den här klubben kan bli lika stor som Guangzhou Evergrande. 20 miljoner invånare i en stad som är helt enorm. Det är klart att en sån stad ska ha ett lag som slåss om ligatiteln och vara i Champions League i princip varje år. Säg att vi har 15 000 på matcherna nu och kanske 30 000 i derbymatcherna mot Shenhua, det skulle du lätt kunna få upp till ivf 30-35 i en framtid där du placerar dig högt och får ett Champions League år. Det finns ett outforskat intresse för fotboll. Får du då lite framgångar... Jag vet inte hur det ser ut i andra sporter, men får du framgångar i någon sport så känns det som att det kan bli en publikboom. 

AA: Det känns som intresset ökar för fotboll överlag och det har kommit in betydligt mer pengar på sistone. 

TH: En del av de spelare som är här hade varit världsstjärnor i andra ligor. Kolla en sån som Diamanti, italiensk landslagsspelare, och Vagner Love som öst in mål i Ryssland i många år. Valter Montillo spelade mot Sverige när vi mötte Argentinska landslaget. Det är många spelare som är världsspelare, men får inte riktigt det epitetet för att de spelar här. Frågan är hur de väljer att göra. Om de vill öppna upp för importernas influenser eller inte. Vill de få en bättre liga och bättre status på kinesisk fotboll. Då måste det bli ett bättre läge där de utländska spelarna får mer att säga till om för nånstans är det ändå där kompetensen finns. Sen finns det jättemånga spelare som är kineser som också har jättebra tekniska och taktiska färdigheter som också hade kunnat vara med och bestämma, men de gör istället som de blir tillsagda. 

AA: Hur tycker du nivån är kvalitetsmässigt på den kinesiska fotbollen? 

TH: Den inhemska fotbollen är på den nivå den förtjänar någonstans. Sen tycker jag att den är på en högre nivå än vad de själva tycker. De klagar väldigt mycket på att landslaget är så dåligt, men så dåligt är det inte. Det finns ett par lag här som lätt skulle kunna mäta sig med de bästa lagen i Allsvenskan. Vi fick stryk med 3-1 mot Augsburg men jag menar, det inte så många som spelar jämt mot de tyska lagen i träningsmatcher på försäsongen. 

AA: Jag vill minnas att ert lag slog FC Köpenhamn i en träningsmatch också. 

TH: Ja, det är det jag menar. Även fast det är träningsmatcher så ska det ändå göras. Så nivån är högre än vad de själva vill ha det till. Sen har de inte fått de framgångarna med landslaget som de velat haft. När vi mötte Shandong i träningsmatchen under försäsongen så kände jag att herregud, de här är riktigt bra liksom. Det var ett stabilt solitt fotbollslag. De var bra liksom. Sen har vi blivit bättre sen dess. Jag tror att det finns ett par två tre lag som på sikt kommer vara bättre än oss över en hel säsong, men enstaka matcher kommer vi kunna rubba vilket lag som helst. 

AA: Hur kändes det när du kom till Kina om vi ser till utanför fotbollen. Var det som en chock eller var det lätt att komma in i sättet att leva i Shanghai med språket osv? 

TH: Lära mig språket har jag givit upp. Jag lär mig små ord, men min målsättning från början var att ta sig runt. Inte kanske föra konversation med folk men ivf kunna förklara vad man vill och så. Den målsättningen finns fortfarande, men att lära sig grammatik och så...det är bara att glömma. På planen så kan jag nu få dem att förstå vad jag vill. Jag kan säga framåt och bakåt, vänster och höger osv. De flesta kan engelska också vad gäller såna ord. Framförallt gäller det på plan att kunna göra sig förstådd så man inte behöver springa omkring och fundera när väl situationen kommer. Sen utanför plan så finns det några spelare som kan lite engelska. Vår lagkapten kan ganska bra engelska så honom använder man av sig ibland. Annars löser man det mesta med teckenspråk och så kan man ju fråga folk också hur man säger olika saker. En av våra utländska mittbackar gör sin tredje säsong, den andra mittbacken sin andra, australiensaren har varit här ett tag och Ian Walker (målvaktstränaren) har varit här också, så på det stora hela så löser man de flesta situationerna. Sen kommer jag lära mig mer och mer allt eftersom. 

AA: Vilka är det du umgås med i laget? Utlänningarna antar jag? 

TH: Ja, det blir ju det. Jag delar rum på resorna med australiensaren (Daniel McBreen, 37-åring född i England, men uppvuxen i Australien). Jag hade kunnat bo med vem som helst av utläningarna. Det är skönt att han har engelska som modersmål och vi är ganska lika som personer.   Vi är ganska lätta att ha att göra med båda två. Det har funkat perfekt. Det gör saker och ting lättare också så man har nån att prata med om saker. På basen delar jag rum med Ian Walker. 

AA: Det har ju kommit några svenskar hit inför denna säsongen. Tror du det finns någon anledning till detta? Att de kommit just i år? Någon agent  som intresserat sig för Kina eller hur det kan ligga till. Jag vet att Patrik Mörk sagt i flera intervjuer att han tror mycket på Kina som samarbetsland (han var dessutom här i Shanghai nyligen). 

TH: Jag tror inte att anledningen just nu är nåt speciellt. Det kan isåfall vara så att Mörk och Fhager som har uppmärksammat att det finns en chans att få in spelare hit. Spelare i slutet på sin karriär som jag, men även fast jag kommer vara här i två år så tror jag att jag kommer att komma tillbaka som en bättre spelare. Mer erfarenhet och en mental aspekt som kommer göra att jag kommer komma tillbaka som en minst lika bra spelare. Man kommer ha ett helt annat tålamod. Saker som varit problem hemma är piece of cake här. Du blir bekväm i Sverige. Man får allting serverat, ivf i en stor klubb som blåvitt. 

Epilog

Slut på del två i denna intervjuserie. Man kan konkludera att den kinesiska marknaden kommer vara fortsatt mycket intressant för svenska spelare. Frågan är när även svenska klubbledare öppnar ögonen för den kinesiska marknaden. Det finns oerhört mycket att hämta i olika former av samarbeten vilket skulle kunna skapa synergier för både svenska och kinesiska intressenter. Ska man förenkla det kan man säga att svensk fotboll besitter kompetens och erfarenhet, men saknar pengar och arbetar på en liten marknad. I Kinas fall så är situationen det motsatta. Man har pengar och en stor marknad, men saknar kompetens och erfarenhet inom fotboll. 

Det som gör det särskilt spännande är att Sverige har en unik situation då det kvalitetsmässigt är väl lämpat för kinesiska spelare som en första väg in i Europa. Detta samtidigt som utbildningsnivån på ledarna är hög i Sverige. Vi har vi stor erfarenhet av att ta hand om och utveckla unga framförallt afrikanska spelare och slussa in dem i seriesystemet på ett bra sätt. Detta är något som torde locka kinesiska intressenter, givet att de får ta del av denna information. 

Även svenska fotbollsförbundet har bra förutsättningar att göra affärer i Kina. Nyligen köpte ett kinesiskt bolag TV-rättigheter till den skotska ligan för en enorm  summa pengar. Ni kan tänka vilket uppsving det skulle bli för svensk fotboll om man gjorde en liknande affär och det samtidigt spelade en eller flera kinesiska spelare i Allsvenskan. De kinesiska sponsorerna skulle stå i kö, försäljning av merchandise öka lavinartat, och möjligheterna att göra pengar skulle öka dramatiskt på alla plan och för samtliga inblandade. 

Kina suktar verkligen efter en spelare som lyckas i Europa. Det skulle lyfta hela den kinesiska fotbollen. Redan idag vet jag att bland annat portugisiska och holländska klubbar arbetar med kinesiska klubbar och då främst via ett samarbete på ungdomsnivå. Det vore ett perfekt tillfälle för svenska klubbar att haka på tåget, men man måste agera snabbt. Konkurrensen är hög och det är många utanför Sverige som förstått att här finns pengar att hämta. 

Så varför har inget hänt än? Vad finns det risker och svårigheter? Svaret på det är att det är oerhört svårt, för att inte säga omöjligt, för en utomstående att hitta pålitliga samarbetspartners. Problemet är att det finns ett begränsat antal västerlänningar bosatta i Kina som arbetar inom fotboll, har ett stort kontaktnät och kunskap om både den lokala fotbollen samt har erfarenhet och förståelse för hur man bedriver affärer i Kina. Det är naturligtvis av intresse för en svensk klubb att hitta en pålitlig samarbetspartner som även förstår deras situation och inte bara förlita sig på en okänd byrå i Kina. Har man inte en mellanhand här så är risken stor att man slösar bort både tid och pengar samtidigt som det är svårt att hitta en pålitlig partner i Kina. Möjligheterna finns där, men svenska klubbar saknar troligen kontakter på plats i Kina och tvekar därför. 

Framtiden får utvisa vilka som tänker innovativt och vågar hitta nya lösningar. Personligen är jag övertygad om att det är den rätta vägen att gå. Allra helst i den svåra ekonomi som många klubbar dras med. Kinas fotboll däremot är på rejält uppsving och miljarder kronor har lagts ned på fotbollen de senaste åren. Senast häromdagen köpte Alibaba, Kinas motsvarighet till Ebay, 50% av aktierna i Marcelo Lippis Guangzhou Evergrande för hiskeliga 1,3 miljarder kronor. Då ska ni veta att samma klubb de senaste åren redan investerat ungefär lika mycket på att utveckla sin fotboll. Och då talar vi bara om en enda klubb i Kina... 
 

Anders Ahlström (twitter: @stroemltd)2014-06-09 12:04:00
Author

Fler artiklar om Kina