Kinesiska pengar in i svensk fotboll
När jag skriver detta har Manchester Citys tränare Pellegrini nyligen gått ut hårt mot UEFA och ifrågasatt deras val av en svensk tränare i en så viktig fotbollsmatch som en åttondelsfinal i Champions League. Och han säger detta direkt efter matchen då hela världen sitter och lyssnar. Givetvis får han mycket negativ kritik för uttalandet och kommer säkerligen få böter, men det finns också en anledning till att han spontant känner att Sverige tillhör europeiska fotbollens kyrkogård. En trist utveckling för oss som minns IFK Göteborgs framgångar i Europa. Då hade nog inte samma spontana tanke kommit upp i Pellegrinis huvud.
Vad vill jag då säga med detta? Varför det blivit på detta vis har det skrivits många texter om. Vad som är mer intressant är att undersöka olika lösningar för att utöka intäkterna. Tittar vi på vilka förutsättningar och utmaningar som finns för svensk och kinesisk fotboll så kan man se en hel del möjliga synergier. Om man på ett mycket förenklat sätt ska förklara vilka utmaningar som finns för att nå sportslig framgång för svenska klubbar kan man snabbt och enkelt konstatera att de helt enkelt saknar finansiella medel för att behålla och locka till sig bra spelare. Vad gäller kinesiska klubbar har man det finansiella på sin plats. Klubbarna ägs ofta helt eller delvis av rika företag. Vad de däremot inte har är kunskap och erfarenhet vad gäller utbildning av spelare och tränare. Dessutom har man inte möjlighet att nå den så lukrativa och för sponsorer intressanta UEFA Champions League.
Ni som läst Deloittes undersökning (beställd av SEF) som släpptes nyligen, kunde läsa att svensk fotboll tappar alltmer gentemot övriga Europa. Nu argumenterar vissa att målet inte behöver vara att konkurrera med övriga Europa. Och visst, personligen ser jag betydligt hellre svensk fotboll än Champions League. Däremot betyder det inte att vi ska ge upp och sluta försöka finna nya vägar till utveckling. Det är här jag tror fotbollsverige riskerar göra sitt största misstag. Om man förlorar i konkurrensen måste man försöka vara innovativ och hitta nya lösningar istället. Ingenting är omöjligt om viljan att utveckla sig finns där.
Låt oss snabbt gå igenom de inkomstkällor som fotbollslag brukar dela upp sina rapporter på; sändningsrättigheter, matchdagsintäkter och kommersiella intäkter. Naturligtvis hänger dessa tre områden ihop. Har man fullsatta arenor når man ökad försäljning av souvenirer och lättare att få sponsorer vilket i sin tur ökar kvalitén på spelare i ligan och gör det möjligt att få ett bättre förhandlingsläge när sändningsrättigheterna ska förhandlas.
Sändningsrättigheterna sker via centrala avtal i Sverige och där kan klubbarna inte göra mycket mer än att på olika sätt försöka vara så attraktiva som möjligt för både den svenska och globala marknaden.
Vad gäller matchdag finns möjligheter att utöka de internationellt sätt små intäkterna vi har i Sverige med hjälp av att man i större utsträckning tar del av försäljningsintäkter och rättigheter kring arenan. Däremot är man ju begränsade av den relativt lilla befolkning som finns i Sverige. Detta till trots måste man göra allt för att fylla sina arenor, skapa en hype, vilket media skulle haka på och som i sin tur ökar exponeringsmöjligheterna för sponsorer.
Vi befinner oss i en situation där svenska företag väljer att lägga ned enorma sponsorbelopp utanför Sveriges gränser. Man väljer att knyta sitt varumärke till internationella turneringar och idrottsmän i syfte att nå ut till så många kunder som möjligt. I synnerhet är detta aktuellt för de företag som riktar sin försäljning eller service till konsumenter (sk business to consumer), till skillnad från de som riktar sig mot företag (business to business).
Vad ska man då göra för att locka svenska och utländska sponsorer att investera i svensk fotboll? Ja, givetvis måste försöka göra allt man kan för att göra Allsvenskan mer attraktiv för en sponsor. Man skulle kunna titta på vilka styrkor vi har i fotbollssverige och sen undersöka vilka möjliga samarbetspartners vi skulle vara attraktiva för. Vilket fotbollsland är i behov av det vi kan erbjuda?
Är det något vi svenskar är uppskattade för internationellt så är det vår organisationsförmåga och att vi är välutbildade, både vad gäller spelare och tränare. Detta kan sättas i kontrast till den typiske kinesiska spelaren som är mer individualistisk och ofta saknar taktisk förmåga. Som det ser ut i Kina idag kommer de flesta utländska spelarna hit för att tjäna pengar. De stannar i Kina 1-2 säsonger och drar sen vidare med betydligt tjockare plånbok. Efter lämnar de sig ett kinesiskt lag utan kontinuitet och med väldigt liten överförd fotbollskunskap. Både på och utanför planen skulle därför ett samarbete mellan en kinesisk klubb och en svensk vara idealiskt.
På samma gång som man kan göra en kortsiktig satsning mot Champions League, vilket inte är fel, kan man parallellt söka nå långsiktiga lösningar. Vore jag i styrelsen för en Allsvensk klubb skulle jag leta efter en stabil, pålitlig och långsiktigt hållbar partner i Kina. Det skulle skapa synergier både för spelare, tränare, svensk och kinesisk klubb. Den kinesiska spelaren skulle dra nytta av att utbilda sig på svensk mark eller av svenska tränare i stationerade i Kina. Svensk fotboll skulle dra nytta av de finansiella resurserna och de enorma ekonomiska fördelar ett par framgångsrika kinesiska spelare skulle ha för Allsvenskan.
Tänk tanken att Allsvenskan skulle bli intressant för kinesisk TV. Sändningsrättigheterna skulle slå i taket. Klubbarnas försäljning av souvenirer likaså. Man skulle kunna visa upp antal unika besökare på sin site som skulle nå upp till toppskiktet i Europa. Sponsorer som vill etablera sig på kinesiska marknaden skulle helt plötsligt bli intresserade. Nu är det här inte något som skulle ske i en handvändning, men visst låter det genomförbart och som en vettig idé att följa upp?
Agent Mörk pratade redan för något år sedan om Kina som en intressant marknad. Det verkar som det börjat rulla på nu i takt med AIKs besök i Guangzhou. Andra agenter och klubbar lär titta på med avund och undra varför de inte följde samma spår i tid. Jag har dock förståelse till viss del. Vet man inte vem man ska prata med eller hur man gör affärer i Kina så är det lätt att bli lurad och man slösar då både tid och pengar.
Med det sagt tror jag att Allsvenskan skulle vara ett passande första steg för en kinesisk spelare. Detta med tanke på att de svenska klubbarna har en väl fungerande tradition av att ta hand om utländska spelare både på och utanför plan. Det är betydligt lättare att komma in i laget i Sverige och en kinesisk spelare skulle få en gedigen fotbollsutbildning som de skulle ha stor nytta av senare i karriären. Dessutom är det kvalitetsmässigt ett lättare steg att ta än att gå till än många av de andra ligorna i Europa.
