Läktarkultur: Trumpeten går före trumman

När jag under slutet av 2010 och början av 2011 var i Uruguay och Argentina märkte jag såklart många skillnader i alla situationer. När det gäller sporten var olikheterna enorma där jämfört mot hemma i Sverige.

 

I mitten av december tog jag buss ifrån Montevideo för att slutligen anlända till Buenos Aires med båt. Trots att städerna inte ligger långt ifrån varandra så skiljer sig huvudstäderna ifrån varandra. Buenos Aires är en mång-miljonstad och en turiststad. Montevideo har turister, men mest ifrån Sydamerika.

 

Även när det gäller fotbollen och arenorna fanns det stora skillnader mellan städerna. I Montevideo var alla arenor, utom nationalarenan Estadio Centernario, små. De hade kapacitet på ungefär 10 000 och kan jämföras med exempelvis Sveriges Söderstadion. 

 

Buenos Aires arenor var inte lika många eftersom det inte finns lika många lag där, men det var desto större. Den arenan jag var på är den mest kända av de alla: La Bombandera, hemmaarena för River Plate och Boca Juniors. Där ryms runt 50 000 åskådade samtidigt. 

 

Men det finns likheter också, som själva läktarkulturen. Nu såg jag bara en match den här gången jag var nere och det var den i Argentina på La Bombanera mellan Boca Juniors och jumbon Gimnasia. Boca hade gjort en medioker insats den här säsongen och därför fylldes bara halva, alltså ungefär 25 000 åskådare var på plats i den sista ligamatchen för året. Trots en relativ liten publiksiffra lät det som ett fullsatt Camp Nou efter att Lionel Messi gjort ett avgörande mål mot Real Madrid på stopptid. Ändå var det inte ens fullsatt. Man kan bara tänka sig 25 000 till...

 

Den största likheten i hela Sydamerika är att istället för många trummor i klacken så stod det en hel blåsorkester ovanför. Det var speciellt att höra. Istället för mycket bankade på kraft spelade, i det här fallet argentinarna, rytmiskt och framför allt var det trumpeten som hördes. Den lilla blåsinstrumentet verkade vara klackens viktigaste ägodel. 

 

När jag var på väg hem efter matchen så gick jag förbi många bussar av borta-supportrar som skulle hem. Vid varje buss fanns varsin trumpet som gick för fullt långt efter matchens slut, ändå hade Gimnasia slutat sist i Primera Division de Argentina. 

 

Det går alltså se en stor skillnad på svenska klacker och sydamerikanska. Även när det gäller att sjunga hela matchen ut är vissa sydamerikaner bättre. Jag menar inte att svenska supportrar inte stöttar sitt lag, men det var skillnad. Ett lag som redan var klar som jumbo hade flera bussar av trogna supportrar som åkte flera mil för att se deras lag spela mot Boca Juniors. Och de slutade aldrig sjunga. Det var ett enormt drag på de ca 400-500 fansen och de fick utdelning för att slitit på sina röster. Gimnasia kvitterade med kvarten kvar efter en snyggt placerad frispark. Innan det hade Martin Palermo gjort sitt 300:e mål för Boca.

 

Där har vi två olikheter mellan sydamerikansk och svensk läktarkultur. Att i Sydamerika spelas det på blåsorkester under matchen och i Sverige bankas det mest på trummor. I Sydamerika sjunger också supportrarna bokstavligen hela matchen. Det gör många svenska fans med, men långt ifrån alla. Och så sist: Efter matchen hörde jag inte om en enda misshandel eller ett enda slagsmål mellan supportrar. Det händer tyvärr alldeles ofta i många delar av världen. Räknar självklart inte bort Sydamerika då.

 

Alltså: I Sydamerika går trumpeten före trumman.