Uruguay kan äntligen blicka framåt efter 50 år

Alla i Uruguay, eller folk med koppling till landet, minns åren mellan 1930 och 1950. Det var en period av enorm stolthet. Uruguayaner brukar i vanliga fall utstråla självförtroende men när det gäller landslagsfotboll för bara ett år sedan kunde man inte alltid blicka ner på sina motståndare. Tvärtom.

 

Trots att Uruguay hade många bra spelare som bland annat Recoba så ville det dig inte i VM längre.  Efter 1954 kom man inte till kvartsfinal på nästan tio år och de andra lagen kom ikapp det Uruguay som en gång i tiden var en stormakt inom fotbollen. 

 

Från 1974 till idag hade Uruguay sin sämsta period i historian. -74 så åkte man ut efter att bland annat ha blivit sänkt av Sverige och Ralf Edström med 3-0 och den resan tog tidigt slut. I Mexico 1986 var man på gång och nådde åttondelsfinal där man mötte Argentina. Men ni som kan er fotbolls-historia vet att Argentina vann hela turneringen, som ganska logiskt betyder att man vann mot Uruguay. Maradona och hans gäng vann den heta rivalmatchen med uddamålet 1-0.

 

50 år efter vinsten mot Brasilien i VM så anordnade Uruguay Copa de Oro. Alla hjältar 1950 bjöds in och det var upplagt för en riktig fest i Montevideo när Uruguay spelade finalen mot Brasilien. Till skillnad från 1950 hade Uruguay hemmaplan, och man utnyttjade det på bästa sätt genom att vinna matchen och sätta Uruguay på fotbollskartan igen.

 

2002 var man tillbaka igen efter att Chengue Morales nickat in det avgörande målet mot Australien i Play off-spelet. Men samma hyllade hjälte blev inte lika populär i gruppspelet. Efter att ha legat under mot Senegal med 0-3 och vänt till 3-3 i den avslutande gruppspelsmatchen fick Morales ett läge värt att kalla mål med bara minuten kvar – men missade. Senegal fick en poäng som räckte till åttondelsfinal där de slog ut Sverige ur turneringen.

Uruguay spelade därefter Play off mot Australien igen, då blev det förlust på straffar och det blev inget VM i Tyskland.   

 

Men 2010 var det åter dags igen... Man kvalade sig in efter Play off mot Colombia då bland annat Sebastian Eguren i Sporting Gijon nickade in en boll. I gruppspelet väntade en på förhand svår grupp, som Uruguay lite oväntat vann efter 0-0 mot Frankrike, 3-0 mot värdnationen Sydafrika och 1-0 mot Mexico.

 

I åttondelsfinalen fick man ett relativt enkelt motstånd i form av Sydkorea, som dock inte blev den enklaste nöten att knäcka. Men efter en målvaktstavla och ett underbart skott från Suarez så var la Celeste i kvartsfinal – i en match som redan är klassisk.

 

Matchen mot Ghana känner nog alla till. Afrikanerna kunde bli det första lag från sin kontinent att ta sig till semifinal i VM och man hade hela Afrika bakom sig när det väl var dags. Och arenan kokade när man tog ledningen efter en tveksam insats av Muslera.

 

Resultatet stod sig en stund in i andra men då slog VM:s bästa(?) spelare till. Diego Forlán slog en otagbar frispark från långt håll. De få dit-resta supportrarna skrek sig hesa, men inte hälften vad nästan hela världen skulle göra senare. 

 

Matchen gick mot straffar men i den 120:e minuten fick Ghana en sista chans på frispark. Man lyfte in alla tänkbara spelare för att trycka in ett avgörande. Bollen räddades flera gånger på mållinjen innan det slogs undan på ett rejält sätt, med handen, av Luis Suarez. Alla skrek på straff och domaren var inte sen att uppmärksamma situationen. Anfallaren blev utvisad och lämnade planen med tårar när Gyan skulle ta Ghanas straff. Alla som satt vid tv:n den kvällen minns nog vad man gjorde när domaren gav Gyan signal och när han tog sats... och sköt i ribban. Man kunde känna hur allas glädjeskrik från att vara elva meter från en semifinal dog och tystnade. Domaren blåste av matchen direkt efter att bollen tagit i ribban och ut.

 

Arenan var tyst utom ett fåtal uruguayaner som firade som man vunnit VM-guld. Man kände att man hade ett psykologiskt övertag på afrikanerna som var sekunder från en jättefest. Alla var glada, men gladast av de alla var såklart Suarez som nu inte grät av panik i att bli hjälte, utan att istället blivit lite av en hjälte som räddade bollen. Men han visste nog om vad hela världen skulle tycka om honom efter handsen...

 

Uruguay vann på straffar och det med efter en spektakulär lobbstraff av Sebastian ”el Loco” Abreu. Nu väntade en semifinal mot Holland där Uruguay hade större chanser att ta sig till final än om motståndet varit Spanien. Nu blev det i och för sig förlust med 2-3 men Uruguay kunde vara stolta att ha utmanat holländarna så länge.

 

Det blev samma siffror i bronsmatchen mot Tyskland och Forlán var bara en ribba ifrån att kvittera på frispark i den allra sista sekunden. Men det gjorde inte så mycket för det uruguayanska folket. Alla hyllade sina hjältar som satt Uruguay på kartan igen. Nu var man inte längre tvungna att påminna alla om VM-vinsterna 1930 och 1950 för att få vara stolta över sitt land sett ur fotbollsperspektiv. Nu räcker det med att påminna folk om Abreu:s straff. Uruguay är nu ett land att räkna med igen. Se upp för la Celeste i fortsättningen – för vi är på gång.

 

Naci Celeste