Inför Brasilien - Mexiko
Premiärmatchen spelas inatt mot ett ganska namnsvagt Brasilien.
Till att börja med kan vi ta en titt på motståndarnas trupp. Var är Brasiliens “hjältar”? Kaká, Ronaldinho och Lucio. Jo, just det. De har ju faktiskt spelat så mycket fotboll, som de älskar att göra, att de helt enkelt inte orkar mer. Konstigt tycker jag. Ronaldinho, som varit avstängd framåt slutet i spanska ligan och som inte varit med i kampen om cuptitlar alls i år, borde egentligen inte vara tröttare än någon annan. Jag tror bara att han har blivit för bekväm i sin sits. Lite som i ett äktenskap då paret efter ett tag slutar bry sig om hur de ser ut och luktar eller hur partnern har det. Och sedan kommer otroheten.
Hur tror de, med denna inställning, att de kommer ha kvar sina fans i hemlandet?
För i Brasilien börjar brassarna tröttna på att aldrig få se sitt älskade landslag i hemlandet. Och när en mycket stor turnering hålls i kontinenten, då vill inte stjärnorna vara med. Bara när matcherna spelas i Europa. Ta Chile. Deras landslag åkte hela vägen till Sverige, för en träningsmatch. Där var det inget gnäll att tala om. Det ska vara en ära att spela för sitt hemland. Ingen belastning.
Men nu är det så att Brasilien har andra stjärnor som gott och väl klarar att fylla luckorna.
Dani Alves; Den strålande högerbacken från Sevilla regerar hela den vänstra kanten (då sett från Mexiko så klart) och där kommer det bli svårt att komma förbi. Samtidigt är han ett mycket starkt vapen offensivt. Se upp med den sprätten. (Han har spelat Primera division och tagit brons, Copa Del Rey (guld) och guld i Uefa-cupen, men trots det är han med.)
Miacon; Som faktiskt debuterade i landslaget mot just Mexico år 2003. Spelar för Inter Milan i Serie A och är nybliven Italiensk mästare. En stark och stabil back som sällan drar sig för att spela tufft.
Diego; Den lille Werder Bremaren är ett lovande tillskott i Brasiliens landslag. Har ofta varit andra val men Copa America tror jag, kommer bli hans turnering.
Alltid, när det gäller Brasilien, så är det offensiven man måste hålla koll på. Och Defensiven är Mexikos starka punkt. De flesta av backarna är mellan 25 och 30 år och har mycket rutin som landslagsspelare. Väldigt sällan släpper vi in mer än två mål. Och sällan släpper vi ens in två. I de tio senaste matcherna har vi släppt in nio mål. Ett snitt på 0.9 mål per match och under den perioden gjort 17, vilket ger ett sitt på 1.7. Alltså gör vi nästan, nästan dubbelt så många mål som vi släpper in. Målskyttet ligger ofta vid olika fötter. Mittfältarna slänger in nästan lika många bollar som anfallarna och en sån sak kan mycket väl ställa till problem för motståndarna. Att inte veta var vi lossar av skottet, när vi bestämmer oss att göra det och hur vi rör oss, kommer driva Brasilien till osämja i laget. De kommer börja hojta och skrika åt varandra i brist på koncentration då våra spelare är överallt på planen. Överallt hela tiden.
Rafa Marquez, vår tunga mittback, äger luftrummet och låter inte brassarna komma nära straffområdet utan att dela ut blåmärken. Han är käglan som aldrig ger sig. Han är den som stolt står kvar (hånflinandes) och håller emot anfall efter anfall när klocktavlan visar över 90 minuter.
Vår relativt nya mittfältare Andrés Guardado kommer få brassarna att slicka gräs efter sig. Han kommer bli det nya blodet som sätter fart på offensiven.
Mexikos tid att vinna Copa America är nu inne. Den tuffa gruppen kommer bara sätta ännu mer fart och kommer vara den uppvärmning vi behöver till slutspelet.
Förmodade trupper
Brasilien:
Doni; Alex Silva, Daniel Alves, Gilberto, Maicon; Diego, Elano, Gilberto Silva, Mineiro; Fred och Robinho
Mexiko:
Oswaldo Sánchez; Gonzalo Pineda, Francisco Rodríguez, Rafael Márquez, José Antonio Castro; Andrés Guardado, Gerardo Torrado, Jaime Lozano, Ramón Morales; Adolfo Bautista och Alberto Medina