Mexiko - Argentina 0-3
Redan från avspark visste vi att semifinalen skulle blli en hård match med en förlorare. Den sämre idag gjorde precis det. Förlorade. Dock inte med stil.
Ett tufft spel inledde matchen. Mänga blåmärken delades ut. Främst av Mexikanarna som var väldigt tända. Kanske också en aning övertända. För sanningen att säga, fungerade ingenting som det borde. Det märktes tydligt att försvaret tappat sitt självförtroende.
Carlos Tevés bröt igenom gång på gång och fick det att se enkelt ut.
Riquelme, bollföraren, lekte måltavla. Nog inte för att han ville. Så dagens slagpåse-pris delas ut till denne.
Alla de avbrott matchen fick genom denna sortens spel saktade ner Mexikos spel. Vi fick aldrig upp tempot till den nivå som krävs mot ett lag som Argentina. Väggspelet fungerade inte, en drös felpass och solklara markeringsmissar.
Visst hade vi ett par chanser också men de var verkligen inget att skryta om. Att den Argentinska backlinjen började larvlira lite är förståeligt, för vad hade de att oroa sig för när vi ändå spelade tillbaka bollen med detsamma.
Ibland var det känslan av knattefotboll jag kände. Ska det här föreställa det Mexiko vi sett under tidigare matcher. Finspelet var som bortblåst. Guardado var nära med ett stolpskott men första halvlek slutade 0-1 till motståndarna genom en av alla frisparkar som gavs. Backen Heinze stod för målet. Halvlekens kreatör, Carlos Tevés.
Andra halvlek blev betydligt sämre. Tränare Hugo Sánchez släppte en aning på defensiven. Torrado och Cacho byttes ut mot Medina och Bravo i den 46 minuten. Dock till ingen nytta. För ännu mindre spel på den offensiva planhalvan var ett faktum.
Idag fick jag också ännu en anledning att ogilla mittbacken Gabi Milito. Inte nog med att han lämnar Real Zaragoza till förmån för rivalen Barcelona, han var fullkomligt vidrig i den Argentinska landslagströjan.
Castillo var nära vid ett tillfälle i den 54 matchminuten att jämna ut siffrorna. Men bollen sjönk inte tillräckligt lågt utan träffade ribban. Istället chippar den unge Argentinaren Maradona-klonen, Messi, sex minuter senare in bollen över en ställd Oswaldo Sanchez. Ett mål som detta kan inte förnekas att vara vackert men att tillägga; vart var försvaret. Jo. Bortvirrade någon annanstans. Kanske stod de och vinkade till sina kompisar på läktaren. För inte höll de koll på Messi i alla fall.
Misslyckandets frustration över att återigen gå mot förlust i semifinal såg man till att kort därefter ge Argentina en billig straff. Tidigare i matchen fick Messi kort för filmning, men enligt mig var den filmningen mer straff än vad Tevés missöde var. Nåväl. Åter ett chippmål blev det och straffskytten hette Riquelme.
När sedan målvakten Abbondanzieri nonchalant började chippa över de mexikanska anfallarna såg kapten Marquez rött. Likt en tjur körde han över en stackars Argentinare, fick sig ett gult kort. Jag kunde se de tårar som rann ner för mexikanens kind. Och i hans ögon kunde jag se den uppgivenhet som en kapten inte får visa. Det var sorgligt. För vem av oss hade räknat med att få tokdäng i semi efter en sådan givande period i Copan?
Resultatet 0-3 höll i sig tills domaren blåste farväl Mexiko.
Drömmen om Mexikanskt Guld förblir en dröm.
Målen:
Mexiko: Eko eko eko.
Argentina: Heinze (44), Messi (60) och Riquelme (Str. 63).
Varningar:
Mexiko: Tornado (44), Marquez (69).
Argentina: Veron (34) Messi (51).
Lagen:
Mexiko:
Sanchez;
Castro, Marques, Maggalon, Pinto;
Torrado (Medina 46), Corea (Pineda 83), Guardado, Cacho (Bravo 46);
Arce och Castillo.
Argentina:
Abbondanzieri;
Zanetti, Ayala, G.Milito, Heinze;
Veron (Gago 78), Masherano, Riquelme (Aimar 87), Cambiasso;
Messi och Teves (Palacio 78).
Domare: Carlos Chandía (Chile)
