En resumé av året!

Det grönvita guldet

Tigres som tog hem den andra säsongen i fjol, Aperturan, hade höga förväntningar på sig inför årets Clausura. Inför året värvades en del spektakulära mål spelare, bland dessa bland annat Christian "El Hobbit" Bermudez som skrev på för Club América och hemvändaren Omar Bravo som bytte MLS-laget Kansas City mot Cruz Azul. Grönvita Santos Laguna tog hem seriespelet med sina 36 poäng före tvåan Monterrey som lyckades skrapa ihop 32 poäng, samma poäng som trean América som dock hade sämre målskillnad. Målvakten och tillika veteranen Oswaldo Sanchez stod för en strålande säsong och var en av Santos mest tongivande spelare tillsammans med högerbacken Ivan Estrada. För att inte tala om dom två fruktade anfallarna Oribe Peralta och hypersnabbe Darwin Quintero som kompletterade varandra. Det fortsatte riktigt bra för de grönvita när vi gick in i, Liguillan, slutspelet! 

Oswaldo Sanchez och hans medspelare tog sig till final efter att ha slagit ut Jaguares och dom forna ligamästarna Tigres. Att Tigres åkte ut mot Santos innebär att det snöpligt nog inte vart det skållheta Monterrey-derbyt i finalen! Många med mig hade hållit tummarna för att få se de blåvita mot de gulblåa i ett dubbelmöte till final. Monterrey ställdes mot Santos Laguna i finalen där vi bland annat fann två intressanta matcher i matchen. Den ena var fighten mellan målvakterna Oswaldo Sanchez mot Jonathan Orozco och den andra som var mellan de två anfallarna Oribe Peralta mot klubb-ikonen Aldo De Nigris. Första finalmatchen slutade 1-1 vilket var ett bra resultat för Santos som hade fördelen att spela på hemmaplan i returen. Aldo De Nigris som i sedvanlig ordning bad en bön inför matchen skulle inte få sin bön hörd. Hemmalaget tog ledningen tidigt i matchen genom anfallaren Ludueña. Publiken var i extas i den 68:e minuten efter att Oribe Peralta lyckats trycka in 2-0. 2-0 målet som var ett läckert väggspel gånger två mellan Darwin Quintero och Oribe Peralta innebar att Laguna nu var mycket nära att stå som segrare! Aldo De Nigris klev fram och reducerade mot knappa kvarten kvar av ordinarie speltid. Det där psykiskt så viktiga målet kom, men Santos höll igen och vann finalen med sammanlagt 3-2! 

 

 

Bragden i London

 

Sommaren 2012 kom att bli en magisk sommar för mexikansk fotboll. Mexiko hade kvalat in sig till sommarens OS-spel och hamnade grupp B. Förutom Mexiko så fann vi Sydkorea, Gabon och Schweiz i grupp B. Mexiko som hade förväntningarna på sig att gå vidare gjorde vad man förväntades göra och gick vidare från gruppspelet som ligaetta. Ett Mexiko med spelare så som Giovanni Dos Santos, Marco Fabian, Javier Aquino och Jesus Corona vann med 4-2 på förlängning mot Senegal i kvarten. Mexikanerna som inte var favorittippade till att ta hem mästerskapet på förhand växte sig in i turneringen. Man hade ett bra lag och ganska jämna lagdelar. Men det var ändå fixstjärnan Giovanni Dos Santos som skulle skulle visa vägen för sitt Mexiko tillsammans med Marco Fabian och Javier Aquino. Men det var framför allt det hårda arbetet som mexikanerna la ner blandat med den viktiga sammasvetsningen som gjorde att man tuggade på som mekanisk dinosaurie ! Man var ytterligare ett steg mot finalen efter att ha slagit ut Senegaleserna. Man var nu bara en match ifrån finalen när man nu ställdes mot Japan. Ett Japan som hade imponerat stort under mästerskapets gång! Vilka skulle stå i final, dom hårt jobbande och tekniska mexikanerna eller dom disciplinerade och smart löpande japanerna? Yuki Otsu öppnade upp målskyttet med turneringens läckraste strut när han bombade in 0-1 i det högra krysset på halvvolley! Mexikanerna gick inte runt och skakade på huvudet utan försökte istället att få igång sitt passningsspel och trilla boll. Man hade tålamod och stressade inte upp sig. En kvittering låg i luften. Dos Santos var så när på att lyckas få in 1-1 med en yttersida men hade inte marginalerna med sig. Utdelningen kom tillslut på en hörna som mittfältaren Marco Fabian skarvade in från nära håll! Oribe Peralta satte 2-1 i mitten av andra halvlek innan inhopparen Javier Cortes sköt in 3-1, ett otagbart skott för Gonda i målet!

Det var David mot Goliat i finalen. Det kom att bli en intensiv match där mexikanerna i grönt var laddade till max! Man var underdog. Man satte en hård press på brassarna redan från början. Brassarna kom aldrig upp i den standard som vi alla vet att dom har samtidigt som mexikanerna höjde sig. Man gav inte Neymar utrymme till att bjuda på sina magiska samba-konster. "El Tri" vann tillslut finalen med 2-1! En otrolig insats av det mexikanska OS-laget. Jorge Enriquez var en klippa på mittfältet under hela mästerskapet med sin enorma fysik och huvudspel. Javier Aquino var som en duracell-kanin längs högerkanten och jobbade något kopiöst i båda riktningarna. Diego Reyes skapade ett välfungerande mittbackslås tillsammans med Hiram Mier och anfallaren Oribe Peralta hotade ständigt framåt! Ett välbalanserat "El Tri" tog sitt första OS-guld, en enorm bragd! 

 

 

Historia skrevs

 

Klubbarna hade rustat trupperna till den nya säsongen och Club América var förhandsfavoriter till att ta hem hela Clausuran. Estudiantes åkte ner till andra divisionen och Léon hade krigat sig upp till första divisionen. América nådde inte upp till förväntningarna. Toluca tog hem grundspelet men dom två riktigt stora överraskningarna var årets uppstickare Léon och fjolårets nykomling Tijuana som imponerade! Tijuana slutade två i seriespelet på samma poäng som Toluca men Toluca hade bättre målskillnad. Léon var inte långt efter. Dom slutade trea genom att ha plockat ihop 33 poäng, man kan dessutom stoltsera sig med att ha grundspelets bästa målskillnad. América fortfarande chansen att stå som den "riktiga" ligamästaren! América tog sig vidare från kvartsfinalen genom att slå ut Morelia, men där tog det dock stopp när man ställdes mot Toluca i semin! Istället så skulle det skrivas historia i den mexikanska ligafotbollen. Léon tog sig långt men åkte ut mot sin överman Tijuana vilket innebar att Tijuana ställdes mot Toluca i finalen.

Toluca var otroligt stora förhandsfavoriter till att vinna finalen. Men än en gång skulle den mexikanska ligan visa prov på hur jämn och svårtippad ligan faktiskt är! Tijuana vann det första mötet med 2-1. Utgångsläget inför returen var mycket jämn. Tijuana hade ett måls försprång, men å andra sidan så hade Toluca fördelen att ha hemmaplan. Tijuana vann även returen som slutade 0-2. En makalös säsong av Tijuana som egentligen inte ett så speciellt stjärnspäckat lag. Tvärtom så hade man tappat landslagsspelaren Egidio Arevalo till italienska Palermo utan att lyckas ersätta honom med någon fullgod ersättare. Man hade dock en bra mix av ungt och gammalt, spelare med grinta och snabbhet som var ett livsfarligt vapen framåt. Som pricken över i:et hade man målvakten Cirilo Saucedo som har storspelat under hela året och imponerat rejält! Tijuana vann säsongen 

välförtjänt.