Landskamperna mot Uruguay, USA, Costa Rica och Chile: Plus, minus och reflektioner - "Gutierrez bör ha en plats i landslaget framöver."
Redaktionen delar med sig av tankar efter Mexikos senaste landskamper. Vissa har imponerat, medan andra har varit något av en besvikelse.
Orättvis bild
Dessa fyra träningslandskamper har resulterat i tre förluster och en vinst. En vinst som var knapp och kom mot Costa Rica. Det är ett svagt facit. Men fullt så dåligt har det helhetsmässigt inte sett ut. Resultaten speglar inte matcherna. Man bör även ha med i beräkningarna att Mexiko endast har en tillfällig förbundskapten och att många spelare, som inte är ordinarie i landslagstruppen, har fått visa upp sig.
Plus-sidan
Victor Guzman, Erick Gutierrez, Diego Lainez har alla tre satt positiva avtryck. Gutierrez bör ha en plats i landslaget framöver. Han spelar smart, uppträder moget, har ett fint passningsspel och jobbar hårt. Unga spelare bör ta efter honom. Han har spelat 11 a-landskamper och är den mittfältaren som är närmast att ta en fast plats, av dem som knackar på dörren till landslaget. Diego Lainez togs inte ut till matcherna mot Costa Rica. Han hade mycket väl kommit med ifall det inte hade varit för en skada. Han har tekniken, drivet med bollen, kvickheten, genombrottskraften, snabbheten och finessen. Det är lätt att glömma bort att han bara är 18 år och spelar i ett av Mexikos största lag. Han har gott om tid på sig och lär få fler chanser. Det lyser råtalang om honom. Victor Guzman var den av alla mexikaner i dessa fyra matcher, som imponerade mest, sett till förväntningarna. Förvånande nog så fick han ingen speltid alls mot Chile, trots hans fina insats mot Costa Rica. Som undertecknad var inne på inför matchen mot Chile så har Guzman, dessutom, fler kvalitéer än vad han visat upp i landslaget.
Gerardo Arteaga, José Van Rankin och Raul Gudiño stod för godkända insatser.
Minus-sidan
Raul Jimenez och Gibran Lajud imponerade inte. Lajud debuterade visserligen, men där stod han för en svag insats. Raul Gudiño och Hugo Gonzalez bör i dagsläget ligga bättre till. Tillväxten på målvakter är svagare än backar och mittfältare. Carlos Acevedo har tyvärr svårt att få speltid i Santos Laguna. José Santiago Hernandez har på kort tid tagit en plats mellan stolparna i Atlas. Han har gjort det mer än godkänt, trots att Atlas är i kris. Raul Jimenez är en av dem mest etablerade och rutinerade av de som spelade. Han gjorde inte så stort intryck som han hade behövt, med tanke på att han spelade hela matchen mot Uruguay och Chile, samt en halvtimme mot Costa Rica.
Gonzalez - ett bortglömt namn
Jonathan Gonzalez har hamnat i skuggan av andra färska namn i landslagssammanhang. Trist. Han spelade en halvlek mot Uruguay som defensiv mittfältare. Han satt på bänken mot både USA och Chile. Han var inte tillgänglig för spel mot Costa Rica. Han har presterat under en längre tid i klubblaget än flera av dem som kom med i dessa två landslagsuttagningar.
Vill se mer av
Ett sett att hota motståndarnas försvar var att slå längre bollar bakom motståndarnas ytterbackar. Men också trä in bollen mellan inner och ytterback. Både Jürgen Damm och Hirving Lozano har, vid ett par tillfällen, tagit löpningar på dessa ytor under matcherna. Anfallaren blir direktare och motståndarna får svårare att organisera sig, jämfört med de längre anfallaren som Mexiko oftast brukar vilja bygga upp. Erick Gutierrez har slagit den typen av passningar till Hirving Lozano i både Pachuca, PSV och landslaget - med bra resultat.