Primera Division: Reflektioner om säsongen - Pånyttfödelsen som uteblev
Skribenten delar i den här artikeln med sig av reflektioner av den nyligen avslutade säsongen i Liga MX.
Tränarna har blomstrat
Tränare har sparkats och tillsatts under säsongen. Precis som det brukar vara. Somliga tränare har underpresterat. För mig har tränare satt extra stort avtryck den här säsongen. Och det i en positiv anda. Diego Cocca ledde sitt Atlas till ligaguld. Ett Atlas vars trupp inte skrämmer slag på många lag. Atlas som gjorde det bra i både seriespelet och slutspelet. Diego Cocca hade en huvudroll i att Atlas tillslut stod som ligamästare. Cocca har lett Atlas till två av klubbens ligatitlar. Pueblas Nicolas Larcamon är ligans yngsta(!) tränare. Sedan han tog över som tränare för 1,5 år sedan har han tagit Puebla till nya höjder. Med små medel har Larcamon och hans Puebla spelat i ligaslutspelet i samtliga tre säsonger som han varit lagets tränare. Puebla var uppe och kämpade om en direktplats till slutspelet. De fick kvala och tog sig till slutspelet. Guillermo Almada fick Pachuca att vara som ett nytt lag den här säsongen. De vann seriespelet, men föll tyvärr i finalen mot Atlas. Han är som gjord för att vara Pachucas tränare. Han har gett spelare från det egna ledet förtroende, samtidigt som han har fått laget att leverera resultat. Till sist har vi Fernando Ortiz. Han räddade ett América från bottenskiktet, till att ta en direktplats till slutspelet. Det hade kunnat sluta med en fiaskosäsong som heter duga för Américas del! Samtliga av dessa tränare har fått deras lag att prestera klart över förväntningarna, utom América som förväntas hamna topp fyra. Ortiz tog ändå över América mitt under rådande säsong. Han hade inte tid för förberedelser. Det var ett helt annat América jämfört med i första halvan av säsongen då América såg håglöst ut, då Santiago Solari styrde skutan mot en rekorddålig säsong.
Våldet tog fokus från planen
Kommer Mexiko på tal brukar fokus ofta hamna på misär, droger och kriminalitet. I den här säsongen fick fotbllen känna på våldet. Våldet som startade i omgång nio i matchen mellan Atlas och Queretaro. Händelsen under matchen blev en internationell nyhet. Och det har under säsongen funnits ett par mindre händelser som varit våldsamma. Jättetråkigt. Det är det sista den mexikanska fotbollen behöver. Dålig reklam som riskerar att få spelare från utlandet att inte vilja spela i Mexiko. Tyvärr är upploppet från matchen mellan Queretaro och Atlas den enskilda händelsen som jag kommer att minnas mest från den här säsongen. Mexiko behöver få stopp på våldet och skandalerna.
Pånyttfödelsen som uteblev
Sebastian Cordova var en av Mexikos klarast lysande stjärnor i förra sommarens Olympiska Spel. Han var en starkt bidragande orsak till att de mexikanska juniorerna tog medalj. Efter att inte ha varit så tokgiven i América förra säsongen, lämnade han för Tigres inför den här säsongen. Han återförenades med sin tidigare tränare Miguel Herrera. Det lovade gått. Ett ljus av hopp tändes inom mig att Herrera skulle få igång Cordova. Inte bara hopp, utan också tro. Men det här blev en platt fall, där han fick sporadiskt med speltid och inte gjorde någonting märkvärdigt när han väl spelade. En besvikelse. En plats i VM-truppen ser nu ut att vara allt längre bort!
Åldern har inte kommit ikapp Gignac än
André-Pierre Gignac är en av ligans bäst betalda spelare! Men så har han gjort skäl för lönen också sedan han kom till klubben för snart sju år sedan. Han börjar onekligen att komma upp i åldern. I december blir han 37 år. Trots sin höga ålder har han även den här säsongen visat att han är en målskytt av rang. Han vann skytteligan. Han är en ledare på planen som har tagit Mexiko till sig. Ännu har han inte tappat märkbart eller lever på gamla meriter.
Herreras val av formation
Miguel Herrera har använt sig av olika formationer. I en hel del matcher har han använt sig av en fembackslinje. Även när det tekniskt sett varit en fyrbackslinje, har det i praktiken varit en fembackslinje. Det har då blivit 5-2-3 som Tigres spelat med. Den har inte alls passat Tigres enligt mig. Det har blivit en konstig dynamik och balans. Speciellt på mittfältet. Det har varit för stort avstånd mellan spelarna. Det har varit för mycket vikt på backlinjen, vilket mittfältet har hämmats av. Jag tror att Herrera borde använda sig av 4-2-3-1/4-3-3 eller 4-4-2. Jag tror att Tigres skulle få ut mer av sitt spelmaterial av att använda någon av dessa tre formationer. 3-4-3 har inte skördat frukt, även om statistiken må sett bra ut i tabellen. Tigres har ett så pass bra spelarmaterial att en tränare bör kunna få laget att spela bättre!
Vargas jättesäsong
Julian Quiñones och Aldo Rocha är de två spelarna som lyfts fram mest i mexikansk media, i mästarlaget Atlas. En i Atlas som imponerat väldigt mycket och stått för en superb säsong är målvakten Camilo Vargas. Det här har varit hans bästa säsong sedan han kom till klubben för tre år sedan. Ja, bättre än förra säsongn då han även var med och vann ligan med sitt Atlas. Jag håller hans insatser så pass högt att jag anser att han varit ligans bästa målvakt den här säsongen. Finalmotståndaren Pachuca har Ustari som även han har varit bra. Vargas har varit trygg, haft en hög lägstanivå, stått för flera svettiga räddningar och varit en vinnarskalle. Att han blev matchens spelare i returen av finalen var fullt rättvist.
Campos - ljuset i Santos Lagunas svaga säsong
Santos Lagunas säsong är inte mycket att hurra över! De kom på en fjortonde plats i tabellen. Den offensiva mittfältaren Diego Valdes lämnade inför säsongen. Ett tungt tapp. Leonardo Suarez kom in och skulle fylla ut skorna efter Valdes. Valdes som hade varit en nyckelspelare i Santos Laguna. Suarez har inte fyllt någon större funktion i Sants Laguna den här säsongen. Sedan fanns, även sedan tidigare, en brist på en duktig anfallare. Jag tycker inte att varken Eduardo Aguirre eller Jeraldino är tillräckligt bra. Kanske att Aguirre skulle ta nästa steg i utvecklingen ifall han fick en anfallspartner. Även spelet har sett blekt ut. I det dystra har den unga förvararen Omar Campos fortsatt att imponera på mig. Santos Laguna har på senare åt fått fram Abella, Eduardo Aguirre, Jesus Angulo och Uriel Antuna. Nu ser klubben ut att ha Omar Campos på gång. Trots att Santos Laguna som lag har varit dåligt, har Omar Campos imponerat på mig. Trots att han bara är 19 år är han redan ordinarie. Han är en offensiv vänsterback som visserligen saknar styrka, men har snabbheten. Han gillar att delta i speluppbyggnaden. Utvecklingspotentialen ser god ut. I höstas tog Gerardo Martino ut vad man inte ens kan kalla för en b-trupp till en träningslandskamp. Utan en c-trupp. Att Campos inte kom med gjorde mig både förvånad och besviken.
Är Alvarez Pachucas efterlängtade produkt?
Pachuca gjorde en ordentlig satsning på den egna akademin. Man la i mer energi och siktade på att konkurrera med Chivas ökända ungdomsakademi. Chivas som genom åren fått fram spelare som Marco Fabian, Carlos Salcido, Héctor Reynoso och Javier "Chicharito" Hernandez. Héctor Herrera var den första som verkligen kom fram som en riktigt bra spelare ur Pachucas nya satsning. Men kändast och tydligast var när "de tre musketörerna" - Erick Gutierrez, Hirving Lozano och Rodolfo Pizarro - kom fram. Alla tre ledde laget till ligaguld, blev landslagsspelare och två av dem tog steget över till Europa. Steven Almeida var i samma årskull som "Chucky" Lozano. Almeida debuterade i Pachuca redan som 16-åring. Precis som så många andra talanger försvann han och blev en i mängden. Det har funnits större framtidshopp, närmare i tiden, än Almeida. Pablo Lopez spåddes bli nya Héctor Herrera, innan han ens steg in i a-laget. Lopez hade gjort det bra i U17-landslaget. Han har hittills inte tagit en plats i Pachuca. Francisco "Tony" Figueroa snackades upp som den efterlängtade arvtagaren till Hirving Lozano. Snabb och rörlig. Han är fortfarande ung, men har hittills varken imponerat nämnvärt eller lyckats spela till sig kontinuerligt med speltid. Ur ett perspektiv från det egna ledet har den här säsongen sett spännande ut. Mycket tack vare Guillermo Almada. Erick Sanchez, Kevin Alvarez och Daniel Aceves har alla tre fått mycket speltid. Aceves gick från att knappt ha gjort a-lagsdebut inför säsongen, till att ha en given plats redan ifrån start den här säsongen. Yttern Bryan Gonzalez har med försiktighet börjat skolas in i a-laget. I ytterbacksduon Alvarez och Aceves har Pachuca haft ligans yngsta ytterbackspar den här säsongen. Och det med framgång. Kevin Alvarez ser ut att vara nästa stjärna som Pachuca får fram. Han är en ganska välbalanserad högerback. Den här säsongen har han tagit ytterligare steg i utvecklingen.
"Charlys" positionsförändring
Carlos "Charly" Rodriguez anlände till Cruz Azul inför den här säsongen, i utbyte mot Luis Romo som gick till Monterrey. Två spelare som hade varit bra i sina respektive klubbar. Han hade spelat som central mittfältare i Monterrey. En position som passar honom. I Cruz Azul har Juan Reynoso valt att använda Rodriguez på ett lite annat sätt. Reynoso valde att flytta upp "Charly" ett steg i banan. Mexikanen har fortsatt vara bra även i Cruz Azul, om inte ännu bättre än i Monterrey. Landslagsmittfältaren har även visat att han även axlar som offensiv mittfältare. Han har glänst med sitt fina passningsspel i båda rollerna. Han har fungerat bra tillsammans med Erik Lira. Lira som är en helt annan spelartyp än Rodriguez.
