"Vi supportrar gör sporten till vad den är"
Vad har vi egentligen varit med om sen FIFA tilldelade Qatar VM år 2010? Har hela den tolv år långa resan lett oss hit för att nå sin kulmen idag när det 22:a världsmästerskapet i fotboll för herrar har sin avspark? Så kan det inte vara, där kommer det inte att stanna. Vi har lärt oss mycket och det är vi supportrar som gör sporten till vad den är. Utan oss - ingen fotboll.
Idag börjar det. Ni och jag har säkert läst det hundra gånger just idag. Idag börjar det som redan börjat 1930 i Uruguay och som 2026 kommer att fortsätta i USA, Mexiko och Kanada. Men idag är dagen då det når sin kulmen, 2010 års FIFA-beslut att tilldela Qatar VM. Men vad är det vi egentligen varit med om sen 2010?
Vi togs med på en ofattbar resa och växte från tonårstittande, semimedvetna fotbollsfantaster till att bli världsmedborgare som reflekterar över korruption, politik och maktstrukturer. Vi kunde inte blunda för köpta loggor på våra lags matchtröjor utan att tänka att det nog ligger många hundar begravna bakom det samarbetet och att det framförallt handlar om pengar. Vi kunde inte låta bli att fundera över hur det egentligen ligger till när presidenter i Europas stormakter får sin klubb att växa till att bli en av Europas största från noll till allt på en natt. Det förhandlingsbordet var uppdukat för alldeles få och med alldeles för få kompromisser som kopplade till vad du och jag som supportrar och "fotbollskonsumenter" tycker om vem fotboll ska vara till för och allt det där. Vi kunde inte - och skulle heller inte - undvika rubriker om kränkning av mänskliga rättigheter, konstgjorda städer, arvoderade ambassadörer, frihetsberövade journalister och försök till att sporttvätta sig till rumsrena.
Det ska sägas att många av våra journalistkollegor runtom i världen sett detta växa fram, försökt att paketera och förmedla det för oss och berätta om hur det egentligen ligger till i maktens korridorer, men det var för subtila och avlägsna indicier för de flesta av oss. Nu började vi fatta och tvingades reflektera över vad vi kunde gå med på innan fotboll togs ifrån oss genom att det där politiska maktspelet tog över.
Att VM spelas i november, bekommer mig personligen inte särskilt mycket. Jag jobbar med sport och fotboll om det så är i januari, maj eller november. Jag tycker inte heller att det är så märkligt att vi ibland måste rubba våra väloljade cirklar för att lämna plats åt det vi inte är så vana vid. Dock inte på bekostnad av vad som helst. Är det för varmt i ett land i juli, ja men kör november då, men se till att det går att andas, bädda för ett humant tempo i ligorna i övrigt, att supportrar vill komma och har någonstans att bo, att landet inte är Qatar eller som Qatar när det kommer till allt det där som vi inte kan ställa oss bakom och acceptera.
Vi älskar vår sport, våra landslag, våra spelare, vår gemenskap. Det ska mycket till för att den sociokulturella koden ska suddas ut och det där andra som handlar om pengar och allt det där vi egentligen inte sorterar in i vårt supporterskap, ska förblinda oss.
Och vi höll på att bli fartblinda.
Men den 12 år långa resan har lärt oss att vi ska höja rösten, att vi ska säga vad vi tycker, att vi likt Chelseafansens protest mot Super League kan göra skillnad och bromsa krafter som skadar vår sport. Att vi är trötta och mätta på de dyraste spelarnas dans från prislapp till prislapp och att vi vill se talanger växa och inte nöta bänk och tyna bort. Att vi vill ge de nya generationerna förutsättningar att förvänta och sträva - inte bara skeva förebilder att se upp till. Resan har lärt oss att frustrationen över att inte kunna stoppa ett stundande VM inte ska stoppa oss från att agera för att det inte ska upprepas. Låt oss nu inte glömma vad som är viktigt på riktigt. Vilken rörelse vi är och vilken makt vi supportrar har. Utan oss - inga pengar. Utan oss - ingen fotboll.
Det snöar ute och den sponsrade annonsytan som räknar ner till idag på SvenskaFans säger att det bara är timmar kvar. Det kommer förmodligen sparkas igång med en spektakulärt välsynkroniserad invigning som följs av en spektakulärt dålig första match mellan Qatar (som får delta i VM endast i egenskap av värdnation) och ett Ecuador, som VM-värdigt kvalat sig in till ett slutspel med (spelade 1-1 mot både Argentina och Brasilien på sin kvalresa).
Vi kommer att skriva om matcherna i VM och så gott det går även allt det där andra. Vi är inte på plats, men SvenskaFans är många. Många som kvalfyllt kommer att följa och skriva om sina lag, som greppar efter halmstrån för att rentvå sitt samvete kring just det. Men vi kommer att skriva och vi kommer att hoppas att vi kan fortsätta göra skillnad där det behövs och där vi är enade. För sportjournalistiken har i och med FIFAs Qatar-tabbe legitimerat sin plats i finrummet. Många fler vill läsa vad Olof Lundh har att säga, många fler tycker att det är okej att Erik Nivas artiklar kantas av Amnesty-annonser och många fler än för 12 år sen tycker förmodligen även att Stora journalistpriset ska tillfalla ett projekt som Blankspots "Cards of Qatar" eller Linda Hedenljung för boken om ÖFK:s fakturabluffar.
Så med eller utan gott samvete - du är viktig för hela den här strukturen - gör det du vill och kan av det.
Och må just ditt lag vinna.
