Lucas Radebe, från ingenting till allting
Lucas Radebes resa från slummen i Soweto till den internationella fotbollscenen är en historia som någon borde göra en film om. Den innehåller så mycket fantastiska, hemska och underbara ingredienser att nu försöka få ner denna historia på papper nästan känns som en övermänsklig uppgift men jag ska i alla fall försöka.
Lucas Radebe föddes den 12 april 1969 i kåkstaden Soweto i utkanten av Johannesburg. Han föddes in i en familj med 10 syskon mitt under apartheidtiden och framtiden för den unge Lucas såg framtiden mörk ut redan från början. När Lucas kom upp i tonåren närmare bestäm var 15 år gammal skickade hans föräldrar iväg honom till Bophuthatswana som var en en så kallad Bantustan, vad är då en Bantustan? Bantustan var områden som den Sydafrikanska regeringen hade gett självständighet för att de färgade skulle flytta dit, tanken var att dela upp landet ännu mer och få ut de färgade ur Sydafrika. Det är här som Lucas Radebe för första gången verkligen fick upp ögonen för fotboll och då det inte fanns mycket att göra under dagarna började han som målvakt, ganska snart tröttnade han dock på rollen som burväktare och började spela som mittfältare och började i samma veva spela för ICL Birds i Bophuthatswana Soccer League. Under en match med ICL var några talangscouter från Kaizer Cheifs där och fattade snabbt tycke för Radebe och värvade honom 1989 till klubben.
Radebe tog nästan direkt en plats i Kaizer Cheifs och blev snabbt en tongivande spelare i klubben. Tiden i Kaizer Cheifs var fylld av succér och ganska fort började intresset från europeiska klubbar märkas och kanske var det därför som något fasansfullt hände en kväll i Soweto 1994.
Lucas hade tillsammans med några av sina syskon varit och handlat åt sin mamma när de hörde skottlossning, men då skottlossningar inte var något ovanligt i Soweto brydde de sig inte nämnvärt förrän Lucas kände en stark smärta i baksidan av benet och föll ihop på trottoaren, han hade blivit skjuten. Radebe fördes i ilfart till sjukhus där man snabbt kunde konstatera att han hade haft en osannolik tur då kulan inte hade skadat något vitalt utan gått rakt igenom. Än idag vet inte Radebe vem som sköt honom men tror sig ha en aning om varför, då ryktena hade börjat florerar på allvar om en flytt utomlands tror Radebe att någon inte ville att han skulle lämna Kaizer Cheifs.
Några månader efter att Radebe blivit skjuten skrev han och landsmannen Phil Masinga på för storklubben Leeds United. Tränare för Leeds var då Howard Wilkinson som snabbt såg att Radebe verkligen hade potential att bli något stort och flyttade snabbt ner honom från mittfältet till försvaret. Början av karriären i Leeds var dock ingen dans på rosor för Radebe som drogs med skador och han hamnade också på kant med Wilkinson. När Wilkinson senare fick sparken från Leeds kom George Graham till klubben och saker och ting började se bättre ut för Radebe som hade blivit fri från skador och hade en manager som verkligen trodde på honom och lät honom blomma ut.
Lucas tog snabbt en plats i laget och fansen tog honom snabbt till sina hjärtan där han fick smeknamnen "The Cheif" och "Rhoo". Radebe visade upp en fantastisk spelförståelse, vältajmade tacklingar och ingav ett lugn i laget som inte många spelare kan ge sina lagkamrater. Säsongen 1998/99 blev Radebe utnämnd lagkapten i laget en uppgift som han bar med stolthet och som han sedemera fick bära även i Bafana Bafana. I oktober 98 lämnade Graham klubben och in kom istället den assisterande tränaren David O'Leary, O'Learys första krav var att klubben skulle knyta till sig Radebe för resten av hans karriär och Radebe som stormtrivdes i Leeds skrev snabbt på ett 4 års kontrakt med klubben. Såhär sa O'Leary efter att kontraktet var påskrivet:
"Lucas should be set in stone and never allowed to leave"
Säsonge 98/99 slutade Leeds på en fjärdeplats i ligan vilket gjorde att laget kvalificierade sig för UEFA Cupen. Året efter gick det ännu bättre för Leeds som det året slutade på trea i tabellen och därmed blev klara för Champions League, en turnering där laget chockade många kritiker och gick vidare ända till semifinal. Säsongen 00/01 blev Radebe skadad och det var en skada som höll honom borta från i stort sett allt spel i två år.
2002 hade Radebe krigat sig tillbaka till toppen av fotbollen och efter endast 4 matcher med Leeds reservlag tog Lucas en plats i Sydafrikas landslag i VM. Ett vm som Radebe än en gång visade världen varför han han borde räknas som en av de största, det sätt som Radebe krigade på för Sydafrika bara några veckor efter att ha fått klartecken från läkarna var något helt utöver det vanliga. Det var också under detta VM som Radebe fick göra sitt enda VM mål när han i den 53.e minuten mot Spanien kvitterade men lyckan var inte långvarig då Raul endast 3 minuter senare kunde avgöra matchen för spanjorerna.
I slutet av 2005 valde Lucas Radebe att lägga skorna på hyllan efter att skadorna han dragits med blivit alltför plågsamma, men en riktig stjärna förtjänar ju en riktig avskedsmatch något som annordnades den 2 maj 2005 på Elland Road då ett lag med Leeds Legendarer mötte ett internationellt lag med storstjärnor, spelare som Vinnie Jones, "Jay-Jay" Okocha, Gary McAllister, Phil Masinga och många många fler kom för att fira den underbara karriär som Lucas Radebe inledde på 80-talet.
Efter karriären har Lucas sysslat mycket med välgörenhet men han var också med och jobbade för att England skulle få VM 2018. På frågan om han någonsin kan tänka sig att bli tränare har han svarat att de enda lag som han kan tänka sig att träna är Leeds eller Bafana Bafana.
Lucas Radebe var en fantastisk fotbollspelare med en fantastisk historia som tyvärr inte många känner till, och jag hoppas nu att några av er har fått upp ögonen för en av de största inom afrikansk fotboll genom tiderna.
