Sydkorea – 2002-2006
Sydkoreas väg till årets fotbolls-VM blev inte så enkel som många förväntat sig. Här följer en sammanfattning hur Sydkorea presterat efter VM 2002.
Med två förluster mot Saudiarabien och endast oavgjort mot lag som Maldiverna och Uzbekistan kan Sydkorea vara allt annat än nöjd med sitt VM-kval. Men VM-platsen klarades med ganska stor marginal vilket är huvudsaken, men man förväntar sig ändå mer av ett lag som lyckades ta sig till en semifinal under VM 2002.
Sydkorea kom tvåa i sin VM-kvalgrupp efter Saudiarabien där man också hade Kuwait och Uzbekistan i sin grupp. I Asien spelas VM-kvalet i två faser där första fasen innebär att ettan från samtliga åtta grupper går vidare till fas två där de åtta lagen delas in i två grupper med fyra lag i vardera grupp och där gruppettan och grupptvåan tar sig till VM. Sedan återstår ett dubbelmöte mellan båda grupptreorna där vinnaren i mötet gör upp mot ett lag från Centralamerika med en VM-plats i potten.
Efter VM 2002 har Sydkorea presterat klart sämre än förväntat och de dåliga resultaten har inneburit tre olika förbundskaptener sedan dess. Först ut var portugisen Humberto Coelho vars meritlista bla består av att leda Portugal till semifinal i EM 2000. Humberto var tillsammans med Bruno Metsu (förbundskapten för Senegal under VM 2002) de två som var nominerade av Sydkoreanska fotbollsförbundet för att ta över landslaget efter Guus Hiddink som valde att återvända till Holland och PSV Eindhoven. Något som kan ha blivit avgörande i den kampen var en kommentar av Guus Hiddink där han talade mycket gott om Humberto och skulle gärna se honom som sin efterträdare.
Humberto fortsatte på Hiddinks linje med en 3-4-3 uppställning men hade inga större framgångar med den. Han var ifrågasatt under större delen av sin tid i Korea mycket på grund av den dåliga inledningen med endast en vinst på de sex första landskamperna. Detta gjorde att det Sydkoreanska fotbollsförbundet blev konfunderade och påpekade sitt missnöje till Humberto. De negativa trenderna höll i sig och i kvalet till Asiatiska Mästerskapen där det blev förluster mot Vitnamn och Oman. Reaktionen dröjde inte på sig och kring mitten av april 2004 fick Humberto sparken och koreanska fotbollsförbundet gav sig på jakt efter en ny förbundskapten. Det enda positiva Humberto kan ta med från sin korta karriär i Sydkorea är att han lyckades kvala in i Asiatiska Mästerskapen.
Det gick rykten om att Scolari eller Gunes skulle ta över tränarposten, men lite oväntat föll valet på holländaren Jon Bonfrere som åren tidigare tränat klubblag i Egypten och Arabemiraten, men lyckades inte prestera i något av lagen där. Bonfreres största merit var att han förde Nigeria till OS guld i Atlanta 1996 efter att slagit både storlag som Argentina och Brasilien som då förfogade över spelare som Rivaldo och Crespo. Jon Bonfrere fick en betydligt bättre start som förbundskapten än sin föregångare med 3 vinster och 1 oavgjort på sina 5 första landskamper. Men det stora eldprovet skulle bli Asiatiska mästerskapen som spelades i slutet av 2004. Med princip alla Europaproffs tillgängliga till turneringen var Sydkorea en av de tre huvudfavoriterna till att vinna AM 2004. Efter ett någorlunda stabilt gruppspel med 2 vinster och 1 oavgjort på 3 matcher blev det förlust redan i kvartfinalen mot Iran med 4-3 och självklart var detta en rejäl missräkning. Eftersom Asiatiska Mästerskapen har väldigt hög status och är vår motsvarighet till EM fick Bonfrere ta emot en hel del kritik, men fick trots fiaskot behålla jobbet, delvis för att han bara varit anställd knappt 6 månader.
Efter Asiatiska Mästerskapen hade Bonfrere blandade insatser där höjdpunkten kom i en träningslandskamp där det blev en 3-1 seger i Seoul över ett Tyskland som kom till spel med alla sina stjärnor. Det blev som sagt även en hel del sämre resultat som 0-1, förlust mot Egypten på hemmaplan, och 0-2 förlust i VM-kvalet borta mot Saudiarabien. Bonfrere hade sedan AM fått mycket kritik riktad mot sig och han hängde nu synnerligen löst inför Öst Asiatiska Cupen där endast spelare tillhörande asiatiska klubbar medverkade. Lagen som skulle medverka i Cupen var Kina, Japan, Nordkorea och Sydkorea där totalseger nästan var ett måste för att Bonfrere skulle känna sig någorlunda säker på sin post.
Det som skulle bli Bonfreres väg till en stabilare tillvaro som tränare skulle bli raka motsatsen. Öst Asiatiska Cupen blev ett fiasko med förlust mot Japan och endast oavgjort mot Nordkorea och Kina, vilket gav en klar jumboplats i cupen. Ungefär 1 vecka senare efter sista VM-kval matchen mot Saudiarabien på hemmaplan i Seoul blev det en ny blytung förlust med 0-1 och nu var det bara en tidsfråga innan Bonfrere skulle få sparken. Mycket riktigt fick Bonfrere sparken en vecka senare i slutet av augusti 2005 och då berättar Bonfrere att han blivit orättvist behandlad av Sydkoreanska fotbollsförbundet. Specifikt berättar Bonfrere om en händelse när han ville titta på videoinspelade matcher på sina kommande motståndare och fick då videoband med 3-4 år gamla matcher. Detta gjorde att Bonfrere sagt ifrån till Sydkoreanska fotbollsförbundet och begärt betydligt nyare band, men fick avslag och beskedet att det enda som finns på video är de 3-4 år gamla matcher. Sydkoreanska fotbollsförbundet förnekade denna händelse och de säger själva att Bonfrere ljuger, men antagligen ligger det någon sanning bakom detta eftersom han knappast skulle tjäna på att ljuga och riskera att få ett sämre rykte.
Jon Bonfrere gjorde inte många bra insatser under sin tid som tränare, men kan ta med sig två saker från sin tid i Sydkorea. Det första är att han vågade satsa på en del nya unga spelare och framförallt en då 19-årig anfallare Park Chu-Young som gjorde succé för FC Seoul i K-league genom att ösa in mål. Park Chu-Young har idag en ordinarie plats i startelvan och fortsätter producera mål även i landslaget. Det andra Bonfrere ska ha beröm för är att han tog Sydkorea till VM 2006 trots många dåliga insatser under VM-kvalet.
Återigen var det dags att välja en ny förbundskapten och denna gången spekulerades det i bl.a. Ians Portsfield (en skotte som tränat Busan I´Park och tagit dem till seger i K-league och till semifinal i Asiens motsvarighet till Champions League), Bobby Robson (Newcastle 1999-2004 ) , Rudi Völler (Tyskland VM 2002) , Philippe Troussier (Japan VM 2002) och Dick Advocaat. Valen föll på holländaren Dick Advocaat som tog Holland till EM semifinal 2004 och tidigare har tränat Glasgow Rangers 1998-2002. Advocaat tillträde i början av oktober 2005 och valde Pim Verbeek som sin assistent och även försvars legenden Hong Myung-Bo (som var med vid VM 1994, 1998 och 2002) blev assisterande tränare. Pim Verbeek är en tidigare bekantskap eftersom han var Guus Hiddinks närmaste man under de 8 månader Guus hade ansvaret för Sydkorea. Pim som också är holländare har haft samarbeten med Advocaat tidigare och utryckte stor glädje i att få vara tillbaks i Sydkorea och försöka nå nya framgångar.
Dick Advocaat skulle snabbt få komma in i hetluften med tre landskamper inom en månad mot Iran, Sverige och Serbien Montenegro. Det skulle bli en kanonstart för Advocaat med en 2-0 mot Iran, 2-2 mot Sverige och 2-0 mot Serbien Montenegro där segern mot Serbien Montenegro får ses som det mest imponerande resultatet eftersom Serbien Montenegro kom till spel med sina största stjärnor. Sedan väntade en turné där endast spelare från K-league och J-league fanns representerade. Turnén började i mellanöstern med matcher mot Förenade Arabemiraten, Finland och Grekland, för att sedan fortsätta i Hong Kong med en mini-cup mot Kroatien och Danmark, och avslutades i USA med matcher mot LA Galaxy, Costa Rica och Mexico. Resultatet av de 8 matcherna blev 4 vinster 3 förluster och 1 oavgjord.
Detta får anses som godkänt eftersom det var i början av säsongen och de flesta av spelarna hade en bit kvar till normalform och matchträning. Under turneringen fortsatte Dick Advocaat med sitt tidigare 3-4-3, men valde också att pröva med 4-3-3 och det verkade som att Sydkorea helt övergått till 4-3-3 eftersom de spelade med den uppställningen de sista matcherna under turnén. Samma uppställning användes även vid landskampen i Seoul den 1 mars i år där Sydkorea besegrade Angola med 1-0. Denna match dominerade Sydkorea totalt i första halvlek och borde snarare ha haft en 3-0 eller 4-0 ledning i halvtid med tanke på hur många klara målchanser Sydkorea skapade, men 1-0 stod sig i halvlek. Den andra halvleken blev jämnare men Sydkorea hade ändå matchen under kontroll och slutresultatet blev 1-0 efter mål av 20 årige Park Chu-Young.
I februari i år startade kvalet till Asiatiska Mästerskapen och Sydkorea mötte i sin första match Syrien på bortaplan och tog en någorlunda säker 2-1 seger. Sydkorea har i sin grupp även Iran och Taiwan, där de 2 första lagen tar sig vidare till Asiatiska Mästerskapen som kommer att spelas under juli 2007 och arrangeras av 4 länder bestående av Vietnam, Thailand, Indonesien och Malaysia. Kvalet kommer att spelas klart under 2006.
