La historia de Talleres: Daniel Willington, Amadeo Nuccetelli och Adolfo Pedernera
1969 var året då Talleres tog de första stegen in i den nationella fotbollen. Fram till dess hade man endast spelat i lokala turneringar i Córdoba. Där man visserligen hade vunnit ligan i Córdoba många gånger genom åren.
Inför säsongen 1967 hade Argentina ändrat formatet vad det gällde nationell fotboll. Istället för en säsong som spann över hela året så spelade man istället två turneringar per år. Nacional spelades under den andra delen av året medan Metropolitano spelades under den första halvan. Det var alltså i Nacional turneringen 1969 som Talleres gjorde sin första säsong i Primera División. Man hade vunnit Liga Córdobes samma säsong och var fyllda med självförtroende.
En spelare som inte fick uppleva denna första och historiska säsong, men som redan hade hunnit utreda stora saker i Talleres var Daniel Willington. Han skulle komma att spela ytterligare en period i Talleres längre fram i sin karriär. Han föddes i Santa Fe, 1942, 35 mil öster om Córdoba. Santa Fe är en stad som grundades av spanjoren Juan de Garay på 1500-talet. Santa Fe har idag lite över 400-tusen invånare och är med det Argentinas sjunde största stad. Juan de Garay är f.ö. den personen som grundat flertalet städer i Argentina.
Men Willington började inte spela för något av de stora lagen i Santa Fe. Familjen flyttade tidigt till Córdoba och det var här han skulle växa upp. Talleres blev hans första klubb och han blev genast känd för sina tekniska färdigheter på planen. Det skadade inte heller att han gjorde mål från 40 meter i ett derby mot Belgrano. Snabbt fick han smeknamnet ”El famoso cordóbés” och blev omåttligt populär bland klubbens supportrar. Men spel i Primera División lockade och när Vélez Sarsfield visade intresse så valde han att flytta. I Vélez nådde han stora framgångar som bland annat involverade mästerskapstiteln 1968. Den säsongen var Willington en av de absolut viktigaste spelarna i Vélez när klubben, förutom att bli mästare, också var det laget som gjorde flest mål. Hans lagkamrat Omar Wehbe smällde in flest mål av alla och vann därmed skytteligan på 13 mål. Under sin tid i Vélez så fick han också äran att möta Pelés Santos. Pelé var efter träningsmatchen märkbart imponerad av Willington och kallade honom för ”Världens bästa fotbollsspelare”.
Den första säsongen i Nacional slutade inte bättre än en 11:e plats för Talleres. Man kammade hem 14 poäng på de 17 omgångarna som spelades och slutade hela 15 poäng efter segrande Boca Juniors. Boca var vid denna tiden ett fruktat lag. Detta var fjärde gången som Boca vann serien på 60-talet. Talleres fortsatte i Primera och säsongen efter så kom man på en 8:e plats i zon 1. Detta renderade i nedflyttning och de kommande två åren spenderade man utanför Primer Division. Klubben hade det lite tufft ekonomisk och var i behov av något nytt. Vid denna tidpunkt klev Amadeo Nuccetelli in i klubben. Amadeo blev en väldigt inflytningsrik president för Talleres och hjälpte till att bygga upp klubben igen. Under hans presidenttid, som varade enda till 1987, så ökade han Talleres intäkter, betalade stora delar av klubbens skulder samt renoverade upp hemmaplanen ”La Boutique”. Han är tack vare sina 14 år vid presidentposten den president som suttit längs vid rodret i Talleres och som av många anses vara den mest framgångsrika genom åren.
Han var president under den tiden som Talleres hade flest landslagsmän i sin trupp. Vid VM 1978 så hade man inte mindre än tre spelare i den argentinska VM-truppen. Luis Galván, Miguel Oviedo och José Daniel Valencia var de tre spelarna där Luis Galván också skulle bli en av Talleres främsta spelare genom tiderna. Under Nuccetellis tid som president så vann Talleres ligan i Córdoba inte mindre än fem gånger. 1974, så var Talleres åter med i Primera Division igen. Även denna säsong var det ett lite annorlunda format på turneringen. Lagen delades in i fyra zoner där de två främsta i varje zon gick vidare till en avslutande del där alla mötte alla en gång. Talleres började med att vinna sin zon före Newell’s Old Boys. Efter det så knep man en fjärdeplats i det avslutande gruppen. Det blev en stor framgång sett ur Talleres perspektiv och en milstolpe som den bästa säsongen så långt i klubbens historia.
Tidningsartikel från säsongen 1974. "En oförglömlig fest".
Bra spelare fortsatte att trilla in och i slutet av 70-talet samt början av 80-talet fick vi se några av de bästa Talleres-lagen i klubbens historia. Landslagsspelare samt ett dussin andra lirare som skulle visa sig bli viktiga element i laget och som med ligans mått mätt höll en hög standard. Det var också här i denna vevan som Willington kom tillbaks till Talleres för att avsluta sin karriär. Mellan 1973 och 1976 så spelade Willington åter igen med Talleres och han fick under denna tiden äran att ha Aldolfo Pedernera som tränare. Pedernera, som en gång i tiden var en del av den berömda kvintetten i River Plate som kallades för ”La Maquina”, tog över inför säsongen 1975. Han blev dock inte långvarig trots att säsongen 1975 slutade på ett bra sätt. Man kom återigen etta i sin zon innan man kom sexa i den sista fasen. Man avslutade de sista gruppspelet med att vinna fem raka matcher. Oscar Fachetti blev Talleres främsta målskytt den här säsongen med 12 mål.
