Krönika: Man får en tår i ögat
IFK Motala förlorade ikväll mot Tillberga med 5-8 efter att man haft en ledning på 5-2 med 35 minuter kvar av matchen. Orden? Tragiskt!
Det är pinsamt att förlora mot Hammarby IF med 13-2. Det är pinsamt att förlora mot Broberg/Söderhamn med 11-2. Det är snöpligt att man inte får med sig poäng i matcher mot Hammarby IF och Västerås SK där matcherna är jänma och man spelar oerhört bra. Det är snöpligt att vara fyra minuter från Elitserien och inte komma dit. Men att tappa en 5-2 ledning mot Tillberga till en förlust på 5-8 på 35 minuter är bra tragiskt. Det är ju så att man får en tår i ögat. Inte för att man förlorar. Utan för att man tappar en sån ledning i en match som kan bli viktig för utgångsläget när Superallsvenskan summeras. Man har lust att bara skita i att följa bandyn när de ska hålla på så här. Nej, jag är inte medgångssupporter. Jag har stolthet över mitt lag. Men håller spelarna på så här kan de inte kräva tillbaka något av en. Jag säger inte att jag inte ska komma på nästa match. Det ska jag. Men de som inte kommer på nästa match kan jag förstå. Trots att stödet behövs som mest i motgång.
Vad hände?
Vad händer när man dör? Tar universum någonsin slut? Finns kärlekshimmlen? Och idag kom en ny fråga upp som mänskligheten aldrig kommer få svar på: Vad hände med IFK ikväll? Har någon svaret så kan de ju skicka ett mejl till mig. Och lyckas ni övertala mig att ni har rätt i ert svar ska jag garanterat se till så ni sitter på Nobelmiddagen i december. Jag lovar.
Detta var tragiskt IFK!
