Jag gratulerar
En slags sammanfattning av bandysäsongen med gratulationer till de som bör gratuleras och en liten kommentar till galan Guldskölden som skribenten besökte.
Jag gratulerar
Som sista krönika för säsongen tänker jag mig ägna mig åt att gratulera de som ska gratuleras, analysera det som ska analyseras, kritisera det som ska kritiseras och spekulera i det som det ska spekuleras om.
Vi börjar med lite gratulationer och då kära läsare får ni även räkna med några favoriter i repris. Först vill jag gratulera Jimmy Jeschinsky, som ju fick priset som Årets spelare i ÖSK. Han började som materiellare, fortsatte som framgångsrik back i ÖSK och nu fick jag höra att han även har gjort succé som bandymålvakt i fredagsbandyn. Hur många strängar har den grabben på sin lyra? Snart kommer han väl med i melodischlagerfestivalen också.
Sedan måste jag naturligtvis gratulera Åby/Tjureda IF. Denna lilla klubb, som byggde en bandyhall mitt ute i skogen på rekordtid och som har en av Sveriges bästa ungdomsverksamheter har nu tagit sig upp till Elitserien igen. Jag vet inte om alla förstår vilken fantastisk prestation det är av klubben från den lilla, lilla byn Åby.
Betänk att Ljusdal (som jag återkommer till) har 6 230 innevånare, Edsbyn har 4 321 innevånare och Frillesås har 3 285 innevånare. Alla dessa små orter har lag i Elitserien i bandy, men i jämförelse med Åby, så är dessa orter närmast att betraktas som storstäder. Åby har 418 innevånare, varken mer eller mindre. I stort sett alla är engagerade i bandyklubben så klart, men det borde inte räcka ändå, men det gör det! Jag utbringar ett fyrfaldigt leve till denna lilla by och dess bandylag: Hurra, hurra, hurra, hurra!
Nästa gratulation går till Ljusdals BK. Ett bra och ungdomligt lag som aldrig riktigt lyckades när det brände till, men nu gjorde man det, man lyckades. Det är ju nästan en askungesaga att Ljusdal först med hjälp av andra lyckades ta sig till kvalspel, sedan gjorde en kanonmatch i den första ”nyckelmatchen” mot Vänersborg och leder hela matchen men i matchen sista skott (en hörna) släpper in ett mål som leder till att krislaget Vänersborg får med sig en poäng och får lite medgång på Ljusdal bekostnad. När sedan LBK åkte ner till Motala och fick storstryk så var det inte många som trodde på hälsingarna, men de vände på kuttingen och tog det hela vägen till Elitserien. Starkt och bra. Vi som ser Allsvensk bandy varje vecka vet att Allsvenskan håller en mycket hög klass och Ljusdal var hela Allsvenskans representant mot kolosserna från Elitserien. Ljusdal gick segrande ur den striden och stora delar av bandysverige jublade. Dessutom kan man konstatera att ÖSK gick plus mot Ljusdal. Vi gjorde två av årets bästa matcher mot just dem, genom ett oavgjort resultat på hemmaplan och en härlig vinst på Ljusdals IP. Så årets ÖSK håller också väldigt hög klass.
Nästa lag att gratuleras är IFK Vänersborg, jag gratulerar dem till en plats i Allsvenskan nästa år. Allsvenskan är en härlig serie med fina matcher varje vecka. Det finns en liten fin tradition också och det är att det lag som utmålas som storfavorit på försäsongen, blir femma i serien när vi summerar den framåt vårvintern. Detta år var IFK Kungälv storfavorit och de slutade femma, året därförinnan var ÖSK storfavorit och vi slutade femma. Mycket tyder på att IFK Vänersborg kan utmålas som storfavorit nästa år, aj, aj, aj. Dessutom spelas det en cup på försäsongen, cupen kallas för den Allsvenska supercupen och den ska man akta sig för att vinna om man vill gå upp i Elitserien. Det har nämligen aldrig hänt att cupvinnaren har gått upp samma år. Så mitt råd till IFK Vänersborg är att se till att inte bli storfavorit eller vinna den Allsvenska cuppen, för då är ni chanslösa att gå upp.
Jag stannar kvar lite hos IFK Vänersborg, det är ju lite speciellt när en av de 10 elefanterna har trillat ner i Allsvenskan. De tio elefanterna är de tio lag som har spelat i Elitserien i över 20 år utan att trilla ur. Det verkade ett tag omöjligt att någon av dessa skulle trilla ur men nu har det alltså hänt. När man tillhör dessa elefanter så har man också många tillskyndare på sin sida som verka tro att hur dåligt laget än spelar så kommer det ändå att alltid spela i Elitserien. Ska vi snabbanalysera Vänersborg säsong så börjar det med att de tippades allmänt hålla till bland de nedre platserna. Att klara sig undan ett kvalspel borde vara målsättningen, tyckte de flesta utanför klubben, medan de runt klubben talade om ett orealistiskt slutspel. Klubben började sensationellt bra, man tog flera oväntade poäng och med hjälp av inlånade storspelare från ÖSK så blev det nästan braksuccé ett tag, med poäng borta mot självaste svenska mästarna VSK, som kronan på verket. När låneavtalet med ÖSK var slut och man fick klara sig med egna spelare så gick det grus i maskineriet. Dock tog man en sensationell seger på Annandag jul mot ärkerivalen Gripen. Detta visade sig dock vara en pyrrusseger. Efter den matchen spelade man tio Elitseriematcher till och dessa resulterade i en seger och nio förluster. Man gick in i ett kvalspel med ett självförtroende som var så stukat så det nog inte går att beskriva i ord. Trots detta så hade man sina förespråkare. Här följer tre citat som jag snappade upp på nätet innan kvalserien började. Tilläggas ska att jag faktiskt förutspådde att ett Allsvenskt lag skulle ta steget upp, dock oklart vilket.
Kjell Bengtsson skrev ”Elitseriekvalet är ju löjligt, inga Allsvenska lag kan spela jämnt med lagen från högre serien”, Arne Swan skrev ”Det blir Vänersborg och Motala kvar i Elitserien. Stor skillnad mellan toppen av Allsvenskan och botten av Elitserien”, Thomas Niklasson skrev ”Här är det klasskillnad mellan lagen. Vänersborg kommer att gå obesegrade genom detta om man inte slappnar av de två sista omgångarna. När de är klar för nästa års Elitserie”.
Ja, tänk vad fel man kan ha i sin analys. Frågan är vad dessa herrar byggde sina analyser på? Hade de överhuvudtaget sett någon Allsvensk bandymatch? Hade de helt glömt bort att det förvisso har varit de båda Elitserielagen som hade kvalat tillbaka de senaste åren men att det har hängt på en mycket skör tråd och att Sirius vid ett par tillfällen har haft turen på sin sida och andra lag har hjälpt dem att återkvala, både mot Gripen och Falun. Där man till sist hamnat i helt avgörande matcher i sista omgången. Matchen mellan Sirius och Gripen slutade för övrigt med en straff som Sirius var tvungna att slå in för att klara kvalet. Bollnäs var också på väg ur för ett par år sedan men lyckades få hjälp av andra lag och sedan avgöra dramat i en avgörande sista match mot Åby. Till sist så var det via kvalspel som AIK tog sig upp i Elitserien. Allt detta var tydligen glömt när man skulle försöka analyser utgången av årets kvalserie.
Sedan måste jag naturligtvis kritisera Vänersborg för sitt desperata tränarbyte mitt under brinnande kvalspel. Styrelsen för en klubb har ju anställt en tränare som man tror på. Märker man efter, låt oss säga en tredjedel av säsongen att han inte fungerar så kan man ju naturligtvis byta ut honom, men att desperat byta ut honom i slutskedet av en säsong är i princip att visa att man har gett upp. Dumma styrelsemedlemmar tror att man genom ett tränarbyte visar handlingskraft och att man kan säga att ”vi försökte i alla fall att göra något”. I stället signalerar man till spelartruppen att läget är desperat och råder det inte förvirring i truppen innan så lär det bli det då. Det är märkligt att man gång efter annan ser lag i såväl bandy som fotboll gör denna generaltabbe. Låter man spelarna och tränaren försöka vända trenden, då har man verkligen försökt, det har man däremot inte genom att skapa ännu mer kaos och låta en ny tränare kom in när det är trygghet som behövs.
Jag fortsätter med mina gratulationer och kommer då till de två lag som har kvalificerat sig för Allsvenskt spel underifrån. Först ut var Mölndal bandy som ska upp i Allsvenskan och visa upp sin nybyggda hall för alla bortasupportrar. Goda förutsättningar för bandy finns det numera i Göteborg, där förutom Mölndal, även Höjden och Surte har varsina hallar. Lite längre norrut; i Kungälv är projekteringen för den nya hallen där klar. Nu är det bara att bygga.
Nästa grattis går förstås till Kalix som med minsta möjliga marginal; Ett plusmål, kvalificerade sig för Allsvenskan igen. Alla bortasupportrar till de Allsvenska lagen jublar, medan klubbcheferna lite ansträngt skruvar på sig. Kalix behövs i svensk elitbandy om sporten inte bara ska vara en angelägenhet för Mellansverige, Hälsingland, Göteborg och norra Götaland. Och det ska ju sporten inte vara.
Ja, så måste jag gratulera hela Hälsingland, vilket landskap! Ljusdal tillbaka i eliten, Broberg gör en halvdan säsong, men man gjorde så att Hammarbys säsong blev kort och detta i en helt avgörande match i lejonets egen kula. Bollnäs har etablerat sig som topplag i Elitserien och Edsbyn, detta Edsbyn som man aldrig kan räkna bort, krossar rivalen Bollnäs med 10-1 i en femte och avgörande match i kvartfinal och skakar sedan om VSK så de bara står och darrar, genom att vinna två gånger i Västerås. Dessutom har Alfta äntligen fått ett bandylag på en anständig nivå, när man vann division 2 Norra och kvalificerade sig för ettan, grattis Alfta. Jag vet att man fortfarande spelar sina matcher i Edsbyn, men snart så har vi en fullstor bandyplan i Alfta också och då kan man lägga ner det där snusdos fösandet i badkar som folk på orten av något outgrundlig anledning har hållit på med mitt i bandyns Mecka.
Ett litet grattis också till Skövde bandy, som äntligen kommer att spela på en anständig nivå i seriesystemet och detta kommer man att göra i Sveriges märkligaste bandyhall. ”Hallen” ligger uppe på Billingen och har ett tak, men inga väggar. Det skulle vara roligt att komma dit och titta på konstverket någon gång.
Ja, för tusan, jag måste gratulera Umedalens IF också, denna klubb som håller fanan högt mitt i den delen av Sverige som inte har så mycket bandy. Dessutom har man nästan prenumererat på sista platsen i division 1 Norra och sluppit nedflyttning, gång på gång, därför att det inte finns något lag som vill ta klivet upp i ettan. I år så vann man en massa matcher och placerade sig på övre halvan i tabellen! Fantastiskt! Jag har också noterat att man har flera spelare som har spelat i olika pojklandslag. Det kanske finns en framtid för bandyn i Västerbotten. Jag ser verkligen fram emot att Umedalen tar klivet upp i Allsvenskan och blir en brygga mellan bandyn i Norrbotten och Hälsingland.
Nu får det var slut på gratulationer och så tänkte jag skriva lite om alla bortasupportrar som varit i Örebro i år. Allra flest och högljudast var IFK Kungälv. Det var nästan en chock när man kom till Östers krog och den redan var full av glada Kungälvsbor. Tur att de inte gick upp, så vi får träffa dem nästa år igen. Flest och trevligast, javisst. Inte långt efter hamnar Katrineholms supportrar. Eftersom vi mötte dem på Annandag jul hemma, så var det tur att vi inte hade bjudit in dem till Östers krog. Krogen var nämligen knökfull till sista plats av Svampar. Bra tryck var det bland Katrinholmarna och de fick istället ladda upp på arenapuben, tillsammans med några få ÖSK:are, det gick ju bra det också och så blev även den puben full. Största elogen går till Surtes fans. Säkert ett tiotal som hade åkt upp från Surte trots att de var chanslösa i varenda match de spelade och slutade på noll poäng. Verkligen trogna supportrar får man säga. Djurgården hade några få supportrar med sig som höll sig rätt tysta, men det roligaste inslaget var nog kanske Falu BS supportrar. Vi observerade dem och jag hällde upp lite glögg i en kåsa och gick över och snackade med dem i halvtid. Till min stora förvåning var det inte på dalmål som de hälsade mig när jag kom dit. Nej, det var på klingande östgötska. De var nämligen ett par spelare som hade Finspång som moderklubb som nu spelade i FBS och som hade föräldrar, syskon och andra vänner på plats, alla klädda i Falu BS mössor. Några supportrar till Tellus, Lidköping, Borlänge eller Tillberga kunde jag inte se. Lite tragiskt att åka runt som bandylag utan att någon supporter åker med och tittar. Svagast var det väl att Tillberga inte hade med sig någon, de har ju bara tio mil att åka.
Hur ser framtiden ut nu då för ÖSK. Sillyn har väl inte riktigt kommit igång, men vad jag förstår så ska det till en liten satsning från ÖSK:s sida till nästa säsong. Den nye sportchefen Jakob Classon verkade mycket förhoppningsfull när jag pratade med honom på festen efter sista matchen. Jag hoppas att han har mycket ”på fötter” och att vi snart får läsa om namnunderskrifter på löpande band. Naturligtvis från den befintliga truppen, men även några nya (eller nygamla) spelare som ansluter till en av Sveriges största bandyklubbar genom tiderna; Örebro SK!
Vi spelade i norrpool ifjol, men jag utgår från att bandyförbundet flyttar över oss till söderpool nästa säsong och låter Katrineholm stanna kvar i norrpool. Detta skulle innebära att lagparen i söderpool, där man åker upp och möter norrlagen korsvis och sedan möter varandra på Annandag jul är ganska givna. Tranås/Nässjö, Kungälv/Mölndal, Lidköping/Vänersborg och Örebro/Boltic. Det går alltså inte att komma ifrån, vi tvingas möta Boltic på Annandagen. Oklart dock om det blir i Karlstad eller Örebro, genom att båda lagen hade hemmamatch förra säsongen. Jag skrev i min förra krönika att jag var säker på att Boltic fansen hade skämt ut sig i Vänersborg och Motala. Nu har jag inte läst något om detta, men det finns nog en allmän policy att om det inte har varit allt för alvarliga problem så försöker man tiga ihjäl det hela. Dock kom det fram att de där Boltic fansen hade tagit sig till det hotell där Ljusdals spelare bodde inför matchen i Karlstad och dragit igång ett fyrverkeri utanför deras fönster för att störa dem i deras nattsömn. Ja, vad ska man säga…Dock tog Ljusdals spelarena det hela på rätt sätt och krossade Boltic på Tingvalla.
Till sist, som skribent på Svenska fans var jag inbjuden till Guldskölden, en gala där man delar ut en massa sportpriser. Det var första gången jag överhuvudtaget var på en gala så det var ju intressant. Chefen för Svenska fans Aldijana Talic var en mycket bra moderator och samordnare för denna fest. Hon var stilenligt klädd i en dräkt av guldfärg, dagen till ära. Tanken var att jag och min kamrat Uffe Ahnskog skulle mingla, men det gick lite trögt. Dock började vi prata med han som stod närmast oss vid bardisken. Jag frågade vilket lag han skrev för men han svarade att han inte skrev alls. Min nästa fråga blev då vad hans biljett in på festen bestod av. Jo, han var Aldijanas sambo. Det var ju lite roligt. Jag pratade en hel del med honom och han var mycket trevlig och visade sig var fan av Kalmar FF. Något favoritlag i bandy hade han väl inte riktigt. Ja festen rullade på och lite segt var det väl med en diskussion om kvinnor och makt inom sporten. Den diskussionen höll på i trekvart och det var i alla fall 20 minuter för långt. Det bjöds på korvbricka och öl och det var gott och Uffe och jag hade gjort en ny erfarenhet, genom att vara galalejon, eller vad kallas de där som springer runt på olika galor. Till nästa år ska jag ta reda på hur man nominerar folk till de olika priserna. Jag måste naturligtvis nominera Kalix bandys underbara skribent ”Sargis” som skriver ett matchreferat i diktform efter alla Kalix matcher.
Nu kära läsare så återstår bara bandyfinalen av denna säsong och givetvis åker jag till Västerås för att se den. Jag gör i år min 47:e SM-final och det hade snart dragit mot ett jubileum om inte den där förbannade Coviden hade kommit och stängt två finaler för åskådare. Sedan har vi den spännande sillyn och därefter en lång sommar innan det är dags att spola isarna igen. Då hör jag av mig på samma plattform.
