En utflykt med blandade känslor
Dagen efter Gripens bortamatch mot Hammarby summerar Jan Andersson resan till Stockholm och matchen på Zinkensdamm.
Så har man då bevistat Zinkensdamm.
Imponerad av hemmaklacken? Vilken klack?!
Imponerad av arenan? Njae…
Imponerad av Hammarbys lag? Jodå.
Att i detalj gå in på en massa utvisningsstatistik, det blev för mig en omöjlighet.
Zinkensdamm hade i princip lika dålig ljudanläggning som vi har, hemma på Slättbergsbanan.
Dessutom har ju ni som läser, ett antal alternativ för att hitta riktiga spelfakta från matchen.
Kan dock säga att Hammarby var det bättre laget idag.
Men att de skulle få vinna med fem måls marginal, det var faktiskt något för stora siffror.
Gripen hängde med bra i början av matchen. Skapade några hörnor, men dessa blev resultatlösa. Detta straffade sig snabbt, då Hammarby istället tog till vara på sina chanser.
Gripen lyckades dock peta in ett mål, i slutet på första halvlek. Det var vår lille speedkula, Alexander Mayborn, som på något oförklarligt sätt lyckades lirka in bollen. Nummer 22 var för övrigt Gripens klart bäste spelare, idag.
I andra halvlek så minns jag mest tre saker:
- Brodins frislagskanon, helt underbart att skåda!
- Kurres skott som på nåt underligt vis lyckades passera Bajens målis och rulla in i mål. Någon på läktaren kallade det ”ryss-träff” och det kanske var en bra benämning?!
- Domarens ojämna bedömning. Att först fria en förseelse och två sekunder senare döma både frislag och utvisning för exakt samma sak, men åt det andra laget; sådan bedömning skapar knappast en lugnare atmosfär bland spelarna!
Det var lite kort om matchen.
Vad tyckte jag om arenan, då?!
Har sett både bättre och sämre.
Men Sveriges huvudstad borde ju ha råd att rusta upp den bättre.
Hade tänkt jämföra klackarna, men det visade sig rätt komplicerat.
Varför? Jo, Hammarbys fans hördes egentligen bara när de gjort mål. Övriga ljud från deras klacksektion liknade mest mummel!
Man hör ofta folk säga att Bajens fans är en myt. Efter deras ”insats” idag, så är jag nog tyvärr beredd att hålla med.
Hammarby hade ju bland annat på sin officiella hemsida skrivit att Yellow Front minsann inte skulle få dominera läktarna.
Yellow Front dominerade inte, de ägde läktarna idag!
Andra halvlek var ju till exempel en enda stor uppvisning från Fronten hur det ska gå till.
Lär av det ni hörde och såg idag, Hammarbyiter.
Kan vi, så kan även andra.
Men…som, som, som Yellow Front – kan ni aldrig bli…
I det stora hela, så var detta ändå en trevlig dag.
Gott sällskap, härligt ”tjôt” på vägen till Stockholm och även en trevlig pratstund både före och efter matchen med några ytterst vänliga Hammarbysupportrar.
Yellow Front visar ofta att klackar kan umgås med varandra, trots att man håller på olika lag.
När ska vissa andra klackar se och förstå detta?!
Nu tar vi nya tag på tisdag.
Dags för hemmamatch mot gurklaget Västerås SK!
Lev väl.
Och kom ihåg; det är hårt att vara Gripare.
