Vara eller icke vara
Inom ett par otäcka ödesladdade månader ska det avgöras om IFK Motalas 30-åriga sejour i den högsta serien skall vara tillända eller om vi får ynnesten av att se blåvitt spela i den yttersta eliten även nästa säsong.
Om vi tänker oss Motala isstadion som en gigantisk teaterscen går nu ridån upp för ett otäckt drama. Likt en alldeles särdeles ödesmättad Shakespearepjäs väntar nu en veritabel rysare och det är inte utan att man känner en kall kår som letar sig ner längs ryggraden. Inom ett par otäcka ödesladdade månader ska det avgöras om IFK Motalas 30-åriga sejour i den högsta serien skall vara tillända eller om vi får ynnesten av att se blåvitt spela i den yttersta eliten även nästa säsong. I den första akten kommer Villa Lidköping på besök på söndag och där är en seger absolut nödvändig. Vi kan vänta oss ett extremt revanschsuget Villa efter förlusten hemma mot Motala. Vi har bara att konstatera det faktum att IFK Motala bandy nu befinner sig i en synnerligen prekär situation och det tjänar föga till i denna sena timma att söka syndabockar, att sparka tränare eller att göra om i laget. Jag drar mig till minnes vad Winston Churchill sa när England stod ensamt mot Hitlers Tyskland 1940. Alla räknade med att England skulle inse det hopplösa i sin situation och be om en separatfred, att de skulle ge upp. Men den hårde Churchill vägrade att ge sig, "vi kommer aldrig ge oss". Lite senare uttryckte han att "jag har inget mer att lova er än blod, svett och tårar". Likt denne krigshjälte från en svunnen tid måste nu även IFK Motalas bandykrigare stå stadigt och fast vid sin mark. Nu gäller inget annat än stenhårt arbete för att uppnå den islossning som krävs för att medflytet ska infinna sig. Under devisen det finns bara en väg från botten och det är upp måste spelarna nu knyta nävarna och ge 110% i en sista forcering uppåt i tabellen. Det enda realistiska målet torde nu vara att nå en kvalplats och allt där utöver är en särdeles lockande bonus. Vi vet att det finns ett enormt bandykunnande i detta blåvitt, men av någon anledning får man inte ut det. Perfekt vore om man nu innan uppehållet kunde slå Villa. Sedan blir det med all säkerhet förlust mot Edsbyn borta. Efter det väntar VM-uppehåll och då är det tid att ladda alla batterier som finns för att sedan ta igen förlorad mark under den tid som återstår. Med en dåres envishet hävdar jag fortfarande med bestämdhet att IFK Motalas spelartrupp är vida överlägsen Örebros och Gripens och dessa lag borde man kunna ha bakom sig när krutröken skingrats. Om sedan laget är i form i ett eventuellt kvalspel borde inget lag från allsvenskan kunna hota blåvitt.
På söndag går ridån upp för detta drama i bandyns namn. Likt en Hamlet skrinnar IFK Motala in på isen, bildar den sedvanliga ringen under den sista laddningen och manar fram varandra i den klassiska repliken: "Att vara eller icke vara"...
Spelet kan börja...
