Monaco - Lille
2 - 1

Heroiskt Bollnäs till final!

54 års väntan är över… Bollnäs gjorde det ingen trodde var möjligt, då man besegrade SAIK i Göransson Arena och bokade en finalbiljett till Studenternas! − Jätteskönt, jag fattar inte, sa den strålande match-hjälten, Mikko Lukkarila till SVT direkt efter matchen.

Allt såg ut att gå mot ännu en förlängning, då levererar Timo Oksanen ett av sina precisa kast på bladet till Hellmyrs… ”Myran” upptäcker Ville och genomskäraren stryker en Sandvikenspelares klubba. Ville åker sig fri men är hårt uppvaktad bakifrån, Joel Othén täcker vinkel och räddar med armen, i samma ögonblick kastar högerbacken, Linus Pettersson klubban!?
Domare Ulrik Bergman kan inget annat göra än att höja armarna ovanför huvudet. Tid 92:a spelminuten.

Kylig Lukkarila!
Efter att Bollnäs har bränt en straff i den första halvlekens slutminut, av Juho Liukkonen, så byter man straffskytt. Fram kliver landsmannen, Mikko Lukkarila. Hela Arenan är dödstyst… hemma framför TV apparaterna har tiden stannat, folk vågar knappt andas längre.
Mikko höjer klubban och drar till… bollen sitter tätt under ribban. 1-2 lyser på tavlan och hela
Göranssons Arena exploderar i orange och blått. Bara sekunder senare fortsätter firandet då Team Ulrik Bergman blåser för full tid. Bollnäs har gjort det omöjliga och vänt underläge 1-2 till 3-2, efter två heroiska kämpamatcher mot storfavoriten Sandvikens AIK.
Mikko berättar om avgörandet:
− Jag sa igår att ”Lippi” skulle ta straffen, men sen missade han den första och då sa Hasse sa att jag skulle ta den, säger han och fortsätter:
Det var kul att skjuta straff, sa matchvinnaren kort på sin lite knaggliga svenska.
Och som han gjorde det… succé var ordet!

En strålande början och ett avvaktande slut
Vi backar bandet knappt två timmar tillbaka i tiden.
Göransson Arena är fullsatt till bristningsgränsen ikväll, och stämningen är på topp.

Här kommer ett sammandrag från några viktiga händelser i matchen.

Matchstart: Sandviken sätter direkt en punktmarkering på Per Hellmyrs… det är den unge Ted Haraldsson som fått uppdraget, även Erik Rosengren byter av ibland.

11:e spelminuten: Mossberg plockar ner en lyra och snirklar sig igenom. Fri med Oksanen drar han höger men Timo är med och gör en blixtrande parad med händerna.

19:e spelminuten, 0-1: Timo plockar snabbt upp bollen efter en hörna, på vänstersidan hittar han Mikko Lukkarila rättvänd och i full fart.
Mikko är fri på två skär och åker ensam från nästan halva planen. (Borde hunnit tänka en del där) Mikko är iskall då han drar höger och sätter upp bollen i gaveln!

34:e spelminuten: Daniel Berlin gör en mäktig prestation då han lurar fem Bollnäspelare, bollen går via en bortaförsvarare till Daniel Eriksson, som hakar ihop med Andreas Westh och domaren blåser straff. På repriserna ser det väldigt tveksamt ut. Visst håller de i varandra lite, men det är inget friläge och Eriksson har tappat ifrån sig bollen. Christoffer Edlund gör sig beredd men skjuter mitt på Oksanen.
− Han har varit helt makalös… ja ända sen han kom tillbaka till bandyn så har han varit helt otrolig, sa Hans Elis Johansson om Timo Oksanen i kommentatorshytten efter den räddningen.

37:e spelminuten: Markus Ståhl missar Villes klubba med någon centimeter. Friläge annars.

38:e spelminuten: Sandviken får en dubbelchans efter hörna, men Timo räddar båda gångerna.

39:e spelminuten: Ståhl som nu gör sin bästa period i matchen är så när på att rulla in tvåan mellan bena på Othén i vänsterposition.

40:e spelminuten: Johan ”Bejja” Berglund gör en akrobatiskt brytning på volley som sista gubbe. Annars friläge för SAIK. Johan en av Bollnäs tre bästa ikväll.

41:a minuten: Linjedomaren står ivägen då Ville kommer i full fart på vänster… han sätter upp armarna och knuffar till Aaltonen!?
Klar chans på friläge och 0-2 annars. Märklig reaktion av en domare, det fanns gott om plats att flytta sig.

41:a spelminuten: Timo gör en strålande fotparad då Edlund laddar bössan från höger.
43:e spelminuten: Straff Bollnäs, efter att Törnberg åkt slalom genom SAIK försvaret. Juho Liukkonen kliver fram men lutar sig lite för långt bakåt och stramaren går strax över Othéns ribba.

44:e spelminuten: Friläge för Sandviken då Mikko Aarni passar en helt fri Edlund… skyttekungen lägger in kvitteringen men Bergman blåser felaktigt för offside!
Offsiden skulle ha kommit i momentet före situationen, då två svartvita spelare låg på fel sida. Nu friade Bergman och då blev det två felbeslut.

Nämnas kan också att Sandviken hade fem hörnor i den första halvleken men ingen blev så där otroligt farlig.

Den andra halvleken bjöd på tillknäppt och ganska tråkig bandy, vilket är förståeligt efter denna tuffa semifinalserie och eftersom att så mycket stod på spel. Sandviken radar upp hörna på hörna men allt från Oksanen till Patrik Larssons näsben hindrar hemmalaget från ett ledningsmål.
Patrik utgår men återkommer en stund senare trots det brutna näsbenet. Starkt!

Upplösningen är något man sen aldrig glömmer som Bollnässupporter, jag tror inte Sandvikarna gör det heller förresten. Timo hittar Hellmyrs på mittplan och ”Myran” smeker fram passet till Aaltonen som sliter sig fri… Othén gör en jätteräddning men Linus Pettersson (Matchens bästa spelare) får hjärnsläpp och kastar klubban någon tiondel före Villes skott. Domare Bergman höjer armarna i kors och Bollnäs får straff. Tid 92 minuter. Resten har ni redan läst och glädjescenerna som sedan utspelar sig i Göransson Arena, går nästan inte att beskriva med ord.

Analys match 5.
En match som började i finaltempo men som slutade i försiktighetens tecken. Båda lagen hade bränt det bästa
krutet och väntade till slut bara på det andra lagets misstag. Sandviken gick mycket på hörnor och fasta situationer… man ser tydligt hur Edlund helar tiden siktar på Bollnässpelarnas kroppar jäms med den förlängda mållinjen. Jag vill ändå inte klandra Sandviken för sitt sätt att spela, hur ska man annars göra för att dyrka upp Sveriges bästa förvar? Sen punktmarkerar man Hellmyrs som nästan blev helt osynlig i matchen. Smart men jag instämmer med Hasse Johansson som sa:
− Frågan är om det verkligen är värt det.
Vad han menade var att Ted Haraldsson också försvann mycket ur matchbilden. Det ska sägas att det är tillåtet att punkta när motståndarlaget har bollen, men inte när man själv är det spelförande laget. Jag minns att SAIK var väldigt upprörd på Hammarby nyligen då man satte en man på Muhrén. Muhrén ja, som försökte att överraska både sig själv och alla andra med att spela. Nu höll det inte och frågan är om det var Murrens sista match?

Spelmässigt så ägde Svartvitt den här matchen och borde ha avgjort densamma i den andra halvleken. Men på något märkligt vis och med en storspelande Timo Oksanen, så slingrade sig Bollnäs ur greppet och tog tillvara på den där sista chansen. Ändå inte helt orättvist då man ser tillbaka på hela matchserien. Bollnäs gjorde fem bra matcher, och laget ska verkligen vara stolta över finalplatsen.

Spelarkritik:
Den här gången är det lättare att dela ut stjärnor till höger och vänster. I Bollnäs så ger jag fem av fem möjliga till Timo Oksanen. En världsmålvakt som har gjort en enastående comeback och som i allra högsta grad bidragit till finalplatsen. Sen gillar jag ”Bejjas” insats. Jag har sett matchen i efterhand och kan bara konstatera att Johan är på rätt plats vid rätt tillfälle ett antal gånger då SAIK var nära att koppla grepp. Några suveräna brytningar och ett klockrent spel i övrigt.
Ingen utvisning heller… Härligt!

Den tredje jag vill framhålla lite extra är Patrik Larsson.
Patrik tog ständigt initiativ och vågade köra. När han kom tillbaka efter skadan så fortsatte han och skapade lite bättre harmoni och trygghet för sina medspelare. Man gläds verkligen med att denna trotjänare nu får avrunda sin karriär med en final. Framåt så var Ville Aaltonen ständigt på hugget, även i det defensiva såg man hur Ville hjälpte till på bästa vis.
Pär Törnberg också väldigt nyttig som pådrivare med sin rutin. Ståhl gjorde en bra första halvlek men föll bort lite i andra. Nära också att sätta 2-0 vid ett par tillfällen. Mikko Lukkarila måste naturligtvis premieras med sina två helt matchavgörande mål. Övriga gjorde en helgjuten försvarsinsats men behöver komma upp lite mer i det offensiva till finalen.

Sandviken då?
Jag säger bara Linus Pettersson, vilken lirare. Större backlöfte har jag inte sett i svensk bandy på många år. När han vrider klubban runt Lukkarila och själ bollen i friläge, så blir man först elak, men sen när man ser reprisen så gläds man att svensk bandy fått fram en sån lirare. Jag tänker inte klanka ner på Petterson för det som hände i slutet. Utan Linus så hade Bollnäs minst haft ett mål tidigare. Men visst är det tufft för en sån ung spelare. Hoppas nu att lagkamraterna stöttar denne supertalang.
Daniel Berlin var också en av lagets bäste ikväll. Stod för mycket konstruktivt och låg bakom en del farligheter.
Berlin given i svensk bandys framtid även han.
Zeke Eriksson får mitt sista omnämnande, gjorde en stabil insats på backen, den sista?

Mikko Lukkarila fick efter matchen frågan om vad han tyckte om Bollnäs spel?
− Vi spelade väldigt bra defensivt men framåt var vi lite trötta.
Och Timo Oksanen?
− Ja han är grym han, avslutade en strålande glad hjälte.

Resultat Semifinal 5:
Sandvikens AIK – Bollnäs GOIF 1-2
Målskyttar:
0-1 Mikko Lukkarila (Oksanen) 19 min.
1-1 Daniel Mossberg (Berlin) 53 min.
1-2 Mikko Lukkarila (Straff) 92 min.

Utvisningar:
Sandviken: 2x10 1x5
Bollnäs: 1x10

Hörnor:
Sandviken: 12
Bollnäs: 2.

Straff:
Sandviken: 1.
Bollnäs: 2.

Domare:
Team Ulrik Bergman. (Bra och är nog en av kandidaterna till SM finalen.) Röstar ändå på Team Mikael Karlsson.

Publik: 4029 personer.