4-7 i mötet mot Villa Lidköping
Det känns alltid lika tungt att gå hem från Studenternas när Daniel Powters ”Bad Day” spelas ut ifrån arenans högtalare. Efter kvällens 4-7 förlust mot Villa-Lidköping är det svårt att ta något gott med sig hem, framförallt när man endast ser på slutresultatets siffror.
Men jag försöker att hålla huvudet högt och tänka på den första halvleken vi fick se ikväll ifrån Sirius sida. En halvlek som trots den höga pressen ifrån Villas anfall slutade 2-1 till vår fördel. Detta beror på att nästan allt såg ut att klaffa för Sirius just då.
Kimmo tog alla bollar förutom en som kom emot honom, den han inte tog var på straff. Villa spelade på hörnor, en fast situation som Sirius haft svårt med tidigare säsonger. Men i första halvleken visade Kimmo att han är en landslagsmålvakt och att det inte längre lönar sig att spela på hörna när man möter Sirius. Samtidigt som vi hade ett försvar som hette duga.
Dock måste vi komma ihåg att en bandymatch inte slutar efter 45 minuter, något som vi fortsättningsvis behöver jobba på. Att hålla ihop försvaret hela matchen igenom. För nu i och med första halvleken har vi bevisat att när vårt försvar fungerar, då är det riktig hög klass på det.
Vi kom ut som de starkare i andra halvlek, de första 5-10 minuterna var det Sirius som pressade på Villa. Men sedan slog vinden om och Villa kom igen med 3 mål på drygt 10 minuter och uppförsbacken för Sirius blev lång.
Vi tappade en hel del i försvaret och lät Villa komma närmare och närmare Kimmo i mål, samtidigt som våra försök till anfall rann ut i sanden gång efter gång då domaren dömde till Villas fördel på grund av hög klubba. Något jag personligen tycker att han gjorde lite allt för ofta.
Trots detta fortsatte Sirius kämpa hela matchen igenom med stöd ifrån Västra Sidan som man kunde höra sjunga ”Sirius vi ger aldrig upp” ifrån 75-80:e minuten ända till matchens slut. Vilket också är en orsak till att Villa inte drog ifrån med mer än 3 mål. Det faktum att vi aldrig gav upp.
Senare på vägen ifrån Studenternas hamnade jag bakom två män som reflekterade över matchen. Den ena såg på matchen som ett fiasko helt enkelt. En match med en andra halvlek där vi blev utklassade av Villa. Den andre var en man som tyckte Sirius tillsammans med Västra sidan gav ifrån sig en bra insats, speciellt med tanke på att Villa med hans ord hade ”halva landslaget i truppen”. Jag sympatiserar med den sistnämnde mannen.
Om man endast ser på slutresultatets siffror ser man ett Villa, tippat till seger som också vann. Men ser man det som låg bakom dessa siffror ser man en målvakt som trots slutresultatet lyckats fylla det tomrum som Säleby först lämnade samt en klack och ett lag som aldrig ger upp.
