Både laget och Tjutet höll över 90
Det var inte bara regnet som hängde och dallrade i luften över Grosvad igår. Det var framför allt otaliga kubikmetrar av förväntningar och anspänning som alstrats och trissats upp under den gångna veckan, som högtryckslikt påverkade barometern inför den första kvalomgången.
Rapporterna inne från laget under veckan har utstrålat energi och beslutsamhet. Det orosmoment som förekommit har gällt den smäll mot huvudet som Jakob Lidberg fick i senaste matchen mot Katrineholm.
Att sätta ord på och beskriva den uppladdning som pågått i supporterklubben den gångna veckan finns det inte spaltutrymme för i detta forum. Vi kan bara konstatera att den varit påtaglig.
Efter dagar av väntan, kom således fredagen och fredagens kväll. Tjutet var på plats redan två timmar innan avrak för att rodda de praktiska och mentala förberedelserna. Efter picknick på läktaren, genrep och uppvisning från bandyskolan kunde det till slut äntligen rassla igång.
Tjutet var bra och laget var bra. Matchen inleds i ett tempo som vi inte sett på Grosvad sedan Köping var här innan jul. Det dröjer dock 14 minuter innan Finspångs pålitlige målskytt tillika kapten Tobias Wallberg kan göra 1-0 vilket naturligtvis var förlösande skönt. Kort därpå frispelas Robin Bruder ungefär vid planens mittpunkt av Gustav Gising, och ett fritt löpande kärnkraftverk som Bruder skulle inte ens hela Småland ha kunnat jaga ned en kväll som igår.
Bild: Folkbladet
Måljubel hos de röda
Tyvärr uppstår en miss i försvaret strax därefter som Skirö kan nyttja till en reducering. Men Wallberg håller sig åter igen framme i den 27:e minuten och rakar in bollen efter en trippelretur och vi går sedan till pausvila med ställningen 3-1.
Någon tid för spelanalyser av första halvlek ges inte direkt i halvtid då Tjutet organiserar en pausunderhållning med straffläggning vid sidan av planen. Klackledare ”Pungho” briljerar i 7-mannamålet men får slutligen möta sin överman i kassören ”Stocken”, som tar hem denna barmarksövning i hårt motstånd.
Något som dock alla kan enas om är att Finspång spelat mycket samlat och uppoffrande i första halvlek där man inte gett Skirö särskilt mycket utrymme.
Andra halvlek är nästan 10 minuter gammal när Skirö plötsligt reducerar till 3-2, med den absoluta följden att det som för en stund sedan såg så kassaskåpssäkert ut, nu förbytts till nerv och oro. Men bara några minuter senare skall Joakim Bonnevier på ett mycket brutalt, vackert och mentalt viktigt sätt mer eller mindre punktera matchen. Jocke sliter sig loss från kanten, bryter in i planen, snurrar upp 4 eller 5 Skiröspelare i ett snabbt och tekniskt kraftnummer för att sedan leverera en missil upp i målvaktens ena kryss. En klar kandidat till ”årets mål” på Grosvad denna säsong, men framför allt en rejäl torped in i det Skirö´ska skrovet, som efter detta tar in rejält med vatten och får slagsida.
Bild: Folkbladet
Finspångsanfallren Joakim Bonnevier
Som om inte detta vore nog bjuds vi denna afton på ytterligare ett vackert mål. Dimitri Tchernov är så där ryss-kyligt 46årig som bara Dima kan vara när han trampar runt nere vid kortlinjen. Han snurrar upp ett par gubbar, håller undan boll och motståndare och håller i och håller i, i väntan på att Nic Haeffler har kommit i läge innan han smeker fram bollen som Nic nyper till på direkt. 5-2 och firma Tchernov/Haeffler skall sedan även avsluta målprotokollet denna afton där de i en omdiskuterad bolltjuvarsituation i den 85 minuten fixar till slutresultatet 6-2.
Det slutar i lättnad och tydliga siffror. Dock har jag på Skirös hemsida förstått att man inte alls var nöjda med insatsen, inte bara utifrån den faktiska förlusten. Man ansåg sig inte ha kommit upp i nivå, att Finspångsisen var för dålig, att Finspång knappast är bättre än något av topplagen i det södra division 1, och att man med största sannolikhet kommer att göra en klart bättre match i returen.
Jag kan hålla med om att isen inte höll godkänd nivå, men jag lägger inte kraft på det i dag. Vi satte oss över den, och det är det viktigaste!
Gällande Skirös vanliga nivå kan jag inte uttala mig om, men att det finns en stor kompetens och fart och fläkt i Skirö/Nävelsjö, det kunde till och med en bandynovis som jag se, och min inneboende nervositet och rastlöshet har redan börjat spira inför morgondagens avgörande. Skirö kommer att göra vad som står i deras makt för att ta en rejäl revansch på sig själva och kriga i 90 minuter för att vända på steken och sno den allsvenska platsen framför ögonen på faikarna.
Finspång måste komma med samma laddning som inför fredagen. Vi måste fortsätta att hålla ihop laget som en enhet och sätta grunden i defensiven över hela banan, och skarpt nyttja de lägen vi skapar. Då kan det gå vägen, för jag vill inte gärna tro att Skirö bara hade en dålig kväll och att duggregnet förstörde för dem. Jag vill tro att det var Finspång som gjorde dem så bra som de var.
Liberon Johan Gustavsson som enligt egen utsago kanske gjorde sin sista hemmamatch i karriären fick välförtjänt mottaga pris som bästa hemmaspelare. Enligt min mening kunde det ha getts till Bergström också, eller varför inte till alla i hela laget. Igår var alla individer i ett kollektiv, och det är så det måste fungera även på söndag, men det vore ju konstigt om man skulle behöva påpeka det.
Tränare Bonnevier påtalade redan efter slutsignalen i går att de första 30 minutrarna nere i Vetlanda på söndag blir extremt viktiga!
- Jo du Peter, jag är rädd för det, för du brukar sällan ha fel!
I morgon bandyaner, då avgörs det. Huwa!
